Jesus Kristus

Islamiska skrifter = Jesus är Gud! - del 2

2009-08-15T09:00:00.000-07:00

Gud sade om sig själv i Koranen:

"Säg: Ingen, som finnes i himlarna och på jorden, känner det fördolda utom Gud." (sura 27:65 eller 27:66 ö.a)

Han råder ock över nycklarna till det fördolda; ingen annan än han känner det.." (sura 6:59).

I den första av de två verserna påstår Koranen bortom all tvivel att endast Gud känner det fördolda och ingen annan. Den andra koranversen understryker att det faktum att bara Gud känner det fördolda och framtiden. Samtidigt läser vi i Koranen att Muhammed brukade förmana den som påstos att han hade förmågan att känna det fördolda.

"Säg: jag säger icke till eder: Hos mig finnas Guds skatter och icke heller: Jag känner det fördolda.." (sura 6:50).

Vid ett tillfälle sade Moath till Muhammed: "...om Allah vill och du vill". Muhammed avbröt honom med orden: "Hur kan göra mig jämställd med Allah? Ingen i himlen eller på jorden känner det fördolda utom Allah."

När vi kommer till Kristus så finner vi att alla restriktioner är borttagna, Han känner till det okända och kan göra sådant som inga människor kan. Koranen säger om Jesus:

"...och jag skall tala om för eder vad I skolen äta och vad i skolen lägga i förvar i edra hus..." (sura 3:49 eller 3:43 ö.a).

Det är värt att notera att Kristus i denna vers talar i första person singularis. Det måste innebära att han talar med gudomlig auktoritet. Muhammed blev å andra sidan alltid tillsagd vad han skulle säga i Koranen, genom det ständigt återkommande imperativet "Qul" (säg). Men Kristus var unik eftersom han talade av sig själv, vilket måste innebära att han ägde dessa egenskaper i sig själv.

I boken "Begynnelsen och Änden" av Ibn Kathir, del 2 och s 86, läste jag en berättelse som fick mig att skämmas. Jag fann bevis utom alla tvivel att Kristus ägde övernaturlig kraft till att känna det fördolda. (Det är en lång berättelse och den som är intresserad kan själv slå upp berättelsen i hans bok).

Islamiska skrifter = Jesus är Gud! - del 1

2009-08-13T02:21:00.001-07:00

Jag började gå igenom böcker om tidig islamisk historia, biografier och kommentarer. Jag började söka efter material om Kristus för att se om han beskrevs med de karaktärsdrag som utmärkte Allah i Koranen. Jag gick till den erkända, auktoriserade litteraturen som: "Tolkningen av Ibn Kathir, "Islams historia" av Dhababi, "Begynnelsen och Änden" av Ibn Kathir, "Sekter och Samfund" av Sheristani, "Utlåtande om Skter och Kulter" av Ibn Hazm (även känd som Abi Muhammed), de heliga böckerna från för-islamisk tid och "Kristendom mellan Logik och Legend". Som ett resultat av min forskning i den islamiska litteraturen upptäckte jag några attribut som inte ens kristna tagit upp i sin litteratur:

När beteckningen ö.a anges innebär det att det är en översättning från arabiska.

1. Förmågan att skapa

Detta är Gud, eder Herre; det finns ingen Gud utom honom, alltings skapare.." (sura 6:102)

" Ty din Herre är förvisso skaparen, den Vetande. " (sura 15:86)

"...De, som I åkallen istället för Gud, skola förvisso aldrig kunna skapa en fluga, om de ock sloge sig tillsammans därom..." (sura 22:73 eller 22:72 ö.a).

"Men de , som de åkalla istället för Gud, skapa ingenting, utan de äro skapade." (sura 16:20).

"Är väl den, som skapar lik den, som icke skapar?" (sura 16:17).

Dessa är enbart några av de verser som säger att det enbart är Gud som har förmågan att skapa. När Gud ville särskilja sig själv från andra gudar lyfte han fram sin skaparförmåga, som överglänste alla andra gudars. Samtidigt står det tydligt i Koranen att Kristus skapade.

"..Jag skall skapa liksom en fågel åt eder av lera och blåsa i den, så att det på Guds tillskyndelse bliver en fågel.." (sura 3:49 eller 3:43 ö.a).

"...och när du på min tillskyndelse skapade liksom en fågel av lera och blåste i den så att det på min tillskyndelse blev en fågel..." (sura 5:110).

När jag läste dessa verser tänkte jag i mitt hjärta: Det var Gud som gav Jesus Kristus denna förmåga. Den var inte en egentlig del av hans varelse, även om Kristus var den ende som Gud givit ett av sina attribut till. "Men varför åt Kristus? Varför inte åt Muhammed? Till Muhammed sade Gud:

"...och du kan ej heller förmå de döva att höra kallelsen..." (sura 27:80 eller 27:82 ö.a).

Det borde vara ett betydligt mindre under, att döva får höra, än att skapa en levande varelse. Faktum är att Gud inte gav Muhammed, "den bäste av alla människor", och "profeternas insegel", förmågan att ge hörsel åt de döva. Gud utmanade människor att skapa en fågel. Fåglar är visserligen små, men det handlar inte om storlek utan en princip. Den som kan skapa en liten varelse kan även skapa en stor och sådant kan endast Gud göra.

Slutsats: Det innebär att Jesus är GUD! Läs gärna del 2 som kommer inom kort.

Källa: Ismaels barn.

Jesus vs Muhammad

2009-08-11T16:47:00.000-07:00

Words, Actions, Teachings Contrasted - William J. Federer

What motivates fundamental Muslims to violence? Much effort has gone into answering this.

One can examine the life of Jesus from the four Gospels. One can examine the life of Muhammad from the Quran, Hadith and sources like the Sirat Rasul Allah.

The Quran is a collection of private revelations Muhammad received between A.D. 610-632. Conflicting versions were passed down orally until Caliph Uthman standardized them around A.D. 650.The Hadith are stories about Muhammad passed down orally until Caliph Umar II began collecting them around A.D. 717-720.

The Sirat Rasul Allah, or "The Life of the Prophet of Allah," was written by Ibn Ishaq between A.D. 707-773 and preserved in copies by Ibn Hisham (d. 833) and al-Tabari (838-923). In 1861, Sir William Muir published an English translation, "The Life of Mahomet." Edward Rehatsek's translation, edited by Michael Edwardes, was presented to the Royal Asiatic Society of London in 1898. Oxford University published Alfred Guillaume's translation in 1955.A review of these resources reveal:

* Jesus was a religious leader.

* Muhammad was a religious leader and a military leader.

*Jesus never killed anyone.

* Muhammad killed an estimated 3,000 people, including beheading 700 Jews of the Banu Qurayza tribe in Medina, A.D. 627: "The Jews surrendered and the apostle confined them in Medina. Then the apostle went out to the market and dug trenches in it. Then he sent for them and struck off their heads in those trenches as they were brought out to him in batches. ... There were 600 or 700 in all, though some put the figure as high as 800 or 900. As they were being taken out in batches to the apostle they asked Ka'b what he thought would be done with them. He replied, 'Will you never understand? Don't you see that the summoner never stops and those who are taken away do not return? By Allah it is death!' This went on until the apostle made an end of them." (Sirat Rasul Allah)

*Jesus never owned slaves.

* Muhammad received a fifth of the prisoners taken in battle, including women. (Sura 8:41)"Muhammad gave command and the heads of the two chiefs were severed from their bodies. The scene of torture and bloodshed was hardly ended when Muhammad sent Bilal to fetch the wife of Kinana. ... He cast his mantle around her in token that she was to be his own." (Conquest of Khaybar, A.D. 628, Sirat Rasul Allah)"The apostle occupied the Jewish forts taking prisoners as he went. Among these were Safiya, the wife of Kinana. The apostle chose Safiya for himself. The other prisoners were distributed among the Muslims." (Sirat Rasul Allah)"Married women are forbidden unto you, except those whom your right hands possess (taken in battle.)" (Sura 4:24)

* Jesus never married.

* Muhammad had many wives."Anas said, 'The prophet used to visit all his wives in an hour round, during the day and night and they were 11 in number.' I asked Anas, 'Had the prophet the strength for it?' Anas replied, 'We used to say that the prophet was given the strength of 30 (men).'" (Hadith Sahih al-Bukhari, Vol. 1, Bk. 5, No. 268)"Muhammad said: 'Woman can be married for religion, her fortune, or her beauty. So marry one for the religion.'" (Abu Issa al-Tarmidi, Sunan al-Tarmidi, Medina n.d., p.275, B: 4, H:1092)"Prophet, we have made lawful to you the slave girls whom Allah has given you as booty." (Sura 33:50). When Muhammad's behavior is reviewed, Muslim scholars point out that King David was also a prophet yet he killed people, owned slaves and had many wives.The response is still that Jesus never killed anyone, never owned slaves and never married. David only wanted a small piece of land. There is no Bible command for Jews to subdue the world.

* Jesus never forced followers to continue believing. After Jesus made a difficult saying, "many of his disciples went back and walked no more with him. Then Jesus said to the twelve, 'Will ye also go away?' Then Simon Peter answered him, 'Lord, to whom shall we go? Thou hast the words of eternal life.'" (John 6:31-69)

* Muhammad forced followers to continue believing, "Whoever changed his Islamic religion, then kill him." (Hadith al-Bukhari, Vol. 9, Bk. 84, No. 57)

* Jesus taught God was our Father (Matthew 6:10). * Muhammad taught it was blasphemy to call Allah your father (Sura 5:18) * Jesus taught man was made in God's image. (Matthew 22:20, ref. Gen. 1:26-27)

* Muhammad taught Allah has no image. (Sura 42:11, Sura 112:4)

* Jesus taught "forgive those who trespass against you." (Matthew 6:10-15) *

* Muhammad taught to avenge trespasses against your honor, family or religion."Narrated Anas bin Malik: 'On the day of the Conquest, the Prophet entered Mecca, wearing a helmet on his head. When he took it off, a man came and said, "Ibn Khatal is clinging to the curtain of the Ka'ba." The Prophet said, "Kill him."'" (Hadith Sahih al-Bukhari Vol. 5, Book 59, No. 582)"Ibn Khatal ... had two slave girls who used to sing for him and for his companions songs full of abuse of the Prophet. The Prophet's instructions specified that the two slave girls should also be killed. Another (to be kiilled) was al-Huwayrith Nuqaydh Wahb Qusayy, one of those who used to insult him in Mecca." (Sirat Rasul Allah)

* Jesus never tortured anyone.

* Muhammad tortured the chief of a Jewish tribe.“Kinana had been guardian of the tribe's treasures, and he was brought before the apostle, who asked where they were hidden. But Kinana refused to disclose the place. The apostle of Allah handed him over to al-Zubayr, saying, 'Torture him until he tells what he knows', and al-Zubayr kindled a fire on his chest so that he almost expired; then the apostle gave him to Muhammad b. Maslama, who struck off his head.” (Sirat Rasul Allah)

* Jesus did not retaliate when violence was committed against him, saying "Father, forgive them." (Luke 23:34)* Muhammad retaliated when violence was committed against him, ordering the death of his enemies.

"Muhammad sent Abdullah to use diplomacy to gain an opportunity to assassinate Sofyan. Abdullah went forth, pretending to be on his Sofyan's side, and when the moment was right, cut off his head. He carried it to Muhammad, who was in the Mosque in Medina. Muhammad was so gratified, he gave the assassin his staff, saying: 'This shall be a token betwixt you and me on the day of resurrection. Verily, few on that day shall have anything to lean upon.'" (Sirat Rasul Allah)."Ibn Sa'd Tabaqat reported: 'The apostle of Allah entered through Adhakhir into Mecca. He ordered six men and four women to be killed." (Kitab al-Tabaqat, written by Ibn Sa'd (A.D. 745-845), Vol. 2, p. 168.)

* Following Jesus was voluntary, from the inside out.

* Following Muhammad could be coerced, from the outside in."Fight those who believe not in Allah nor the Last Day, nor hold that forbidden which hath been forbidden by Allah and His Messenger, nor acknowledge the religion of Truth, (even if they are) of the People of the Book, until they pay the Jizya with willing submission and feel themselves subdued." (Sura 9:29)

* A martyr in Christian and Jewish thought is one who dies for his faith.

* A martyr in Islamic thought is one who dies for his faith while killing infidels."Narrated Abu Huraira: 'The Prophet said, "The person who participates in (holy battles) in Allah's cause and nothing compels him to do so except belief in Allah and His Apostles, will be recompensed by Allah either with a reward or booty (if he survives) or will be admitted to Paradise (if he is killed in the battle as a martyr)."'"(Hadith al-Bukhari Vol 1, Bk 2, #35)

* Christianity teaches God wants a personal relationship with each individual.

* Islam teaches individuals cannot have a personal relationship with Allah, as he is transcendent and unknowable.

* Jesus' religion is known for forgiveness and love.

* Muhammad's religion is known for obedience and fear.

* None of Jesus' Apostles led armies. A village did not receive Jesus "and when his disciples James and John saw this, they said, 'Lord, wilt thou that we command fire to come down from heaven and consume them, even as Elias did?' But he turned and rebuked them, and said, 'Ye know not what manner of spirit ye are of. For the Son of man is not come to destroy men's lives, but to save them.'" (Luke 9:52-56)

* All of the caliphs who followed Muhammad led armies. (Caliphs Abu Bakr, Umar, Uthman, Ali, Muawiyya, the Umayyads, the Abbasids, etc.)

*
In the first 300 years of Christianity, there were 10 major Roman persecutions, and Christians were fed to lions in the Coliseum. Never did Christians lead an armed resistance against those who attacked them.

* In the first 300 years of Islam, Muslim armies conquered Arabia, Persia, the Holy Land, North Africa, Spain, Southern France, Central Africa, and invaded vast areas of Asia and Asia Minor. Fighting is inconsistent with Jesus' example but not Muhammad's, as the Sirat Rasul Allah records Muhammad personally led 27 raids, including Battle of Badr, 624 AD; Battle of Uhud and expulsion of Banu Nadir, 625 AD; Attack on Banu Mustaliq, 626 AD; Battle of the Trench and killing Banu Qurayza, 627 AD; Battle of Khaybar, 628 AD; Battle of Mu’tah, 629 AD; Conquest of Mecca, Battle of Hunayn, Battle of Auras and Siege of al-Ta’if, where Mohammed used a catapult, 630 AD; Battle of Tabouk, Subjugation of Banu Thaqif (Yemen) and subjugation of Ghassanids (Arab Christians), 631 AD.

* Jesus' teachings on how to treat enemies: Love your enemies, bless them that curse you, do good to them that hate you, pray for them which despitefully use you (Matthew 5:44). Resist not evil (Matthew 5:39). If someone strikes you on one cheek, turn to them the other (Matthew 5:39). If someone takes your coat, give them your shirt (Matthew 5:40). If someone make you carry something one mile, carry it two (Matthew 5:41). Forgive and you shall be forgiven (Matthew 6:14). Judge not, that ye be not judged (Matthew 7:1). Blessed are the peacemakers (Matthew 5:9). Blessed are the merciful, for they shall obtain mercy (Matthew 5:7). Ye have heard that it was said, Thou shalt not kill, but I say who ever is angry with his brother is in danger of the judgment (Matthew 5:21-22). Treat others the same way you want them to treat you (Luke 6:27-36). Feed the hungry, clothe the naked, visit the sick, whatever you do to the very least you have done unto me (Matthew 25:40).

* Muhammad's teaching on how to treat enemies: Infidels are your sworn enemies (Sura 4:101). Be ruthless to the infidels (Sura 48:29). Make war on the infidels who dwell around you (Sura 9:123, 66:9). Fight those who believe not in Allah nor the Last Day (Sura 9:29). Strike off the heads of infidels in battle (Sura 47:4). If someone stops believing in Allah, kill him (al-Bukhari 9:84:57). Take neither the Jews nor the Christians for your friends (Sura 5:51, 60:13). Never be a helper to the disbelievers (Sura 28:86). Kill the disbelievers wherever we find them (Sura 2:191). No Muslim should be killed for killing an infidel (al-Bukhari 1:3:111). The only reward of those who make war upon Allah and His messenger will be that they will be killed or crucified, or have their hands and feet on alternate sides cut off, or will be expelled out of the land (Sura 5:33).

What motivates fundamental Muslims to violence? Where Jesus was a religious leader, Muhammad was a religious leader and a military leader, thus the effort to separate the militant aspect of Islam from the religious aspect is an attempt to split Muhammad.

The closer one follows the example of Jesus, the more peaceful is one's motivation.

The closer one follows example of Muhammad, the more militant is one's motivation.

Muslimska barn lär sig hat.

2009-08-11T16:23:00.000-07:00

Imam i moské sprider hat

2009-08-11T15:51:00.000-07:00

Khalils historia - en sann berättelse

2009-08-11T03:02:00.000-07:00

Jesus vs Mohammed

2009-08-10T13:42:00.000-07:00

En jämförelse mellan Jesus och Muhammed

Jesus/kristendomen / Muhammed/islam

Jesus var profetiskt förutsagd genom ca 300 profetior.

Muhammed var inte förutsagd av några profetior.

Jesu födelse var mirakulös, vilket även Koranen erkänner.

Muhammed föddes som vilken människa som helst.

I Heb 4:15 sägs att Jesus "frestats på alla sätt och varit som vi men utan synd". Jesus var således syndfri.

Muhammed var en syndare, som alla andra människor. Han ljög, lurade människor, svek sitt ord och levde i sexuell orenhet. Flera gånger höll han på att förlora sina anhängare på grund av sitt ogudaktiga privatliv. Ingenstans i Koranen sägs att Muhammed var utan synd.

Gjorde mirakler, vilket även erkändes av de judar som var emot honom (De menade dock att miraklerna kom från Djävulen och inte från Gud). De tecken och mirakler som åtföljde Jesus visar att han var den han sade sig vara.

Gjorde inga mirakler, vilket Muhammed gång på gång försöker bortförklara i Koranen. Det enda mirakulösa var mottagandet av Koranen. Dvs han påstod att det handlade om övernaturlig uppenbarelse. Något som styrker detta, utöver hans egna ord, finns dock inte.

Jesus var gudomlig.

Muhammed var en vanlig människa.

Jesus levde ut sin lära. Med sitt eget liv visade han att hans lära fungerade. Han inte bara talade om kärlek, utan var också kärlek.

Muhammed undervisade och predikade, men levde inte själv så som han lärde.

Jesus begick inga onda handlingar.

Muhammed begick mord och stal också från människor. Personliga fiender dödades. Han plundrade karavaner och företog räder mot olika beduinstammar, från vilka han tog krigsbyte.

Jesus använde aldrig våld för att övertyga andra om sin lära. "Den som gör Guds vilja, kommer att förstå att min lära är från Gud", säger han t ex i Joh 7:17.

Muhammed använde ofta våld för att tvinga människor att bli muslimer. Även Koranen talar om att använda våld mot de otrogna.

Jesus undervisade sina lärjungar om kärlek och sanning. Inte någonstans i evangelierna uppmanar han sina lärjungar att skada, döda eller bestjäla någon.

Muhammed lärde sina lärjungar att döda och stjäla i hans namn.

Jesus var ren i tanke, ord och gärning.

Muhammed hade ett tjugotal fruar och älskarinnor, varav den yngsta var 10 år.

Jesus dog för mänsklighetens synder.

Muhammed dog i och för sina egna synder, precis som vilken människa som helst.

Jesus dog för vår skull.

Muhammed dödade andra för sin egen skull.

Jesus förutsade sin egen död och uppståndelse.

Muhammed dog plötsligt och helt oväntat utan att på något sätt ha förberett sina anhängare på sin död.

Jesus uppstod från döden. Detta finns omvittnat på många ställen i Bibeln. Paulus säger t ex i 1 Kor 15:6 "Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några få har avlidit".

Muhammed uppstod ej, utan hans förmultnade kropp ligger fortfarande kvar i hans grav. Visserligen finns myter som talar om Muhammeds himmelsfärd, men dessa är av sent ursprung. Varken i Koranen eller tidiga muslimska sägner talas om något sådant.

Jesus säger aldrig emot sig själv.

Muhammed ändrar sig hela tiden. Ibland är judarna det värsta som finns, ibland är de välsignade framför alla andra. I de s k "Satansverserna", vilka numera är borttagna ur Koranen (det är dessa verser som fått muslimerna att döma Salman Rushdie till döden för hädelse), påstår Muhammed att man också skulle tillbe Allahs tre döttrar. Detta tar han sedan tillbaka och blir ännu mer fanatisk i sin kritik av de kristnas påstående att Gud har en son.

Bibeln består av 66 böcker, skrivna av ca 40 olika författare under en period av flera tusen år. Dessa författare har kommit från samhällets alla skikt. Från konungar som David och Salomo till Amos, som var en vanlig herde. Trots att dessa verkat under vitt skilda tidsperioder, och haft helt olika kulturella och sociala förutsättningar, följer Bibelns budskap en klar linje. Bilden av Gud och vad som är rätt och fel är entydig. I de 66 böckerna finns också mängder av profetior, vilka flera gått i uppfyllelse redan. Där finns, som tidigare nämnts 300 profetior om Jesus, vilka i detalj fullbordades i hans liv. Det finns också förutsägelser om Israel och omkringliggande länder såsom Assyrien, Babylon, Persien etc, vilka in i minsta detalj slagit in. Allt detta är starka indicier på att Bibelns ursprung är övernaturligt. Skriften säger "...drivna av helig ande har människor talat ord från Gud" (2 Pet 1:21). Utan den Helige Andes inspiration, är det svårt att förstå hur de olika bibelböckerna, vars bakgrund är så divergent, skulle kunna passa ihop som pusselbitar i en helhet.

Koranen är skriven av en enda man under dennes livstid. Den innehåller inga konkreta profetior, med vars hjälp den kan kontrolleras. Den påstår sig bekräfta Bibeln, men säger i stället emot Bibeln på avgörande punkter.

Hundratals år efter Muhammeds död tillkom myter och berättelser, vars uppgift var att ge Muhammed en högre status. Enligt dessa legender var Muhammeds födelse förutsagd, han gjorde mirakler och var dessutom syndfri, och då han dog upprycktes han till himlen. Vissa berättelser menar att hans himmelsfärd skedde från Jerusalem. Inget av detta finns emellertid i Koranen eller i den ursprungliga muslimska traditionen. Professor Alfred Guillaume, som var en framstående auktoritet på islam, skrev i sin bok The Traditions of Islam:

"Muslimska apologeter (försvarare av tron) kunde inte tillåta sin apostel att verka under så uppenbart ogynnsamma förhållanden, som hans mediokra liv innebar i förhållande till Jesu mäktiga gärningar... Det är både förvånande och intressant att se hur den bild av Muhammed, som så småningom växer fram, allt mer närmar sig... bilden av evangeliernas Jesus."

Islam vs Kristendom

2009-08-10T13:39:00.000-07:00

Likheter
Det finns uppenbara likheter mellan islam och kristen tro.

En Gud
Islam är en så kallad monoteism. Tron på den ende Guden är den viktigaste läran i islam och kallas för ”tawhid”. I Koranen kallas Gud för Allah. Det ser vi i den första satsen i det islamska vittnesbördet: ”Det finns ingen Gud utom Allah.” Med Allah menar muslimen den Gud som skapat himmel och jord genom sitt ord och som sade: ”Varde!” (Koranen 2:117/111)1 Han är allsmäktig, allvetande och allestädes närvarande. Han är Adams, Evas, Noas, Abrahams, Moses, Davids och Jesu Gud. Han är den ende Guden som någonsin existerat. Han är beskriven i ”de sköna namnen” på Gud (Koranen 59:22-24). Dessa namn är 99 beskrivande adjektiv på Allah i Koranen.

Böckerna
I Koranen finner man många av Bibelns personer och händelser, även om Koranen avviker en hel del i detaljer och berättelser. Men likheterna är så stora att det är svårt att frigöra sig från tanken att Muhammed lånade friskt från judar och kristna när han framställde Koranen.
I Koranen finner man många av Bibelns personer och händelser, även om Koranen avviker en hel del i detaljer och berättelser. Men likheterna är så stora att det är svårt att frigöra sig från tanken att Muhammed lånade friskt från judar och kristna när han framställde Koranen.

Koranen gör anspråk på att vara en exakt kopia av Guds eviga ord. Man tror att det finns ett evigt original i himlen som på arabiska kallas för ”bokens moder” (Koranen 43:4). Vid en viss tidpunkt i historien uppenbarade sig, enligt Muhammed, ängeln Gabriel för honom, kallade honom till profet och gav honom ord från Gud som han skulle framföra. Koranen växte fram under perioden 610-632 efter Kristus.

Praktiken
Islam lägger stor vikt vid bön. I muslimska länder kallar man till bön fem gånger per dag från moskéernas minareter. Den bön man förrättar är rituell med givna ord och kroppsställningar och föregås av rituell tvagning. Bönen måste vara riktad mot Kaaban i Mecka, som muslimer tror är jordens medelpunkt. När man tillber Allah visar man med sin böneställning att man är en ”muslim”, det vill säga en som helt böjt sig under Gud och hans vilja som har uppenbarats i Koranen.

Det finns även en friare form av bön i islam, som liknar den som finns i många kristna traditioner, och den kallas ”doa”. Då kan muslimen be med egna ord, öppna ögon och upplyfta händer, ofta för ett helande från sjukdom eller hjälp med ett problem.

En annan likhet är omsorgen om de fattigaste. Det är en religiös plikt att ge allmosor till de fattigaste så att ingen ska behöva svälta i det islamska samhället. Det rör sig om 2,5 procent av inkomsten. Det är också ett skäl till att man ser så många tiggare i muslimska länder.

Olikheter
Det finns också väsentliga skillnader mellan islam och kristen tro

Treenigheten
Muslimer uppfattar den kristna tron på den treenige Guden som oförenlig med tron på den ende Guden. Därför angriper Koranen treenigheten, som Mohammed verkar ha missuppfattat. I Koranen framställs nämligen en vrångbild av den kristna treenigheten, det vill säga en treenighet som består av Allah, Jungfru Maria och deras son Jesus (Koranen 5:116).

Den största synden i islam är ”shirk”, det vill säga att göra någon eller något jämställt med Gud.2 Muslimer uppfattar att vi kristna begår denna synd varje gång vi böjer oss inför Kristus och tillber honom. Man ser det så att vi gör en människa till Gud. Bibeln framställer det ju tvärt om så att det är Gud som uppenbarar sig i en människa (Johannes 1:1, 14).

Jesu gudom
Enligt Koranen är Jesus skapad i Jungfru Maria. Koranen drar en parallell mellan Adam som skapades utan far och mor och Jesus som skapades utan far (Koranen 3:59/52). Enligt Koranen är Jesus enbart människa och inte Guds son. I Koranen kan man läsa att Jesus var en apostel som fick en bok från Gud som hette ”al-injil”, det vill säga evangeliet (Koranen 57:27). Han gjorde också under och tecken. Han skapade till exempel en fågel av lera som han andades på så att den började leva. Han botade spetälska, öppnade ögonen på blinda och uppväckte till och med döda (Koranen 3:49/43). Men i Koranen var han inte en uppenbarelse av Gud eller Guds son, utan bara en profet lik Mose, Mohammed och andra.

Jesu död
Koranen förnekar även Jesu korsfästelse och död. Det står i Koranen: ”Och sade: Vi hava förvisso dödat Kristus, Jesus, Marias son, Guds apostel. Men de har varken dödat eller korsfäst honom, utan det tycktes dem blott så, och de som tvista därom, hava sannerligen svävat i tvivel, enär de ej haft någon kunskap om honom, utan endast antaganden att rätta sig efter; de hava ej dödat honom i verkligheten, utan Gud har upptagit honom till sig, ty Gud är väldig och vis.” (Koranen 4:157-158/156)

Det finns visserligen några olika tolkningar av denna vers, men den överväldigande majoriteten av auktoriserade korantolkare lär att Jesus Kristus aldrig dött och aldrig blivit korsfäst. Man lär istället att en annan person förvandlades av Gud till att se ut som Jesus. Man arresterade och korsfäste därmed fel person. Gud hade redan före korsfästelsen tagit upp den riktige Jesus till himlen. Vem som uppstod från de döda tas inte upp över huvud taget.

Problemet från ett kristet perspektiv är ju att om man förnekar Jesu gudom och hans död och därmed hela försoningen så finns det inget evangelium kvar.
Eftersom Mohammed därmed tagit bort hela försoningen i Jesus Kristus, är Jesus ingen frälsare i islam, ingen medlare mellan Gud och människan. Han har absolut inte dött och uppstått för människans synd. Problemet från ett kristet perspektiv är ju att om man förnekar Jesu gudom och hans död och därmed hela försoningen så finns det inget evangelium kvar.

Jesu uppdrag
Varför föddes då Jesus till världen? Enligt Koranen hade Jesus två huvuduppdrag. Det ena var att han skulle med sin bok och sitt budskap bekräfta ”Tawrah” det vill säga Moseböckerna. Det andra var att profetera om att ”Ahmed” det vill säga Mohammed skulle komma en dag (Koranen 61:6). Det innebär att Jesus hade till uppgift att vara en förelöpare till Mohammed, ungefär som Johannes Döparen var en förelöpare till Jesus i evangelierna.

Bibelns och Koranens uppfattningar om vem Jesus Kristus är och varför han föddes till världen är ju nästan helt motsatta varandra. Bibeln säger: ”Så älskade Gud världen så att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16)

Den helige Ande
Eftersom Muhammed förnekade treenigheten har Koranen även en annan syn på den helige Ande. Han är visserligen omnämnd där, men aldrig som en del av gudomen, utan snarare som en ande som skickas ut för att på Guds uppdrag utföra vissa handlingar, ungefär som en ängel (Koranen 16:102/104, 2:87/81, 21:91).

Koranen och Bibeln
Islam lär att Bibeln har blivit förfalskad av judar och kristna så att den nu är en blandning av sanning och lögn. Så står det visserligen inte uttryckligen i Koranen, men där finns anklagelser mot lokala kristna att de förvrängde tolkningen av Bibeln (Koranen 3:78-79/72-73).

Den islamska läran att Bibeln har förfalskats utvecklades ganska långt efter Muhammeds död, när islam erövrat områden som var dominerade av judar och kristna. Vid en jämförelse fann man att Koranen och Bibeln bara delvis stämde överens. Eftersom man utgick från att Koranen var Guds ofelbara ord kom man fram till att Bibeln numera måste vara förfalskad. Att det skulle vara tvärt om ansågs uteslutet.
Det kan vara värt att notera att Muhammed åtskilliga gånger under Koranens tillkomst påstod att hans budskap bekräftades av Bibeln och därför måste vara från Gud (Koranen 2:89/83, 2:101/95, 5:68/72). Efter Koranens tillkomst påstår alltså muslimer att Bibeln inte stämmer överens med Koranen och därför inte kan vara sann!

Frälsning
Islam lär att människan blir frälst genom sin tro och sina goda gärningar.
Eftersom Koranen förnekar Jesu död och försoning, finns heller ingen frälsning i Jesus Kristus. Islam lär att människan blir frälst genom sin tro och sina goda gärningar. Man tror att två änglar, som sitter på vardera axeln, följer varje människa. Den som sitter på den vänstra axeln skriver ned alla våra dåliga gärningar, medan de goda gärningarna skrivs ned av den högra ängeln (Koranen 50:17/16, 54:52-53).

På domens dag som kallas för ”jom al-hisab”, det vill säga räkenskapens dag, rapporterar de två änglarna om allt vad människan gjort. De goda gärningarna läggs i den högra vågskålen och de onda i den vänstra. Beroende på hur vågen slår kommer så människan till paradiset eller helvetet (23:101-104/103-106). Men människan kan inte i förväg vara säker på utslaget, eftersom allt ändå sker efter Allahs vilja.3

Nu verkar det ju som om människan gör fler onda gärningar än goda. Men enligt Koranen väger en god gärning upp tio onda (Koranen 6:160/161), det vill säga har man bett en gång kan man teoretiskt sett synda tio gånger och ändå stå på noll.

Muslimen ska helst hålla de fem pelarna (vittnesbördet, bönerna, fastan, allmosorna och pilgrimsfärden) om han ska vara någorlunda säker på att vinna evig frälsning. Man uppfattar frälsningen ungefär som ett kontrakt mellan Gud och människan. Om människan fullgör sin del av avtalet så fullgör Gud sin del och låter den troende muslimen komma till paradiset.

Enligt Koranen finns bara ett säkert sätt att få komma till paradiset och det är att dö i ”jihad”, det heliga kriget. Den goda gärningen, att man dödas för Guds sak, är värd mer än alla andra goda gärningar tillsammans (Koranen 3:157-158/151-152). Det är den ideologin som gör att unga människor offrar sina liv i islamisternas terror. Dessutom tror man att Muhammed ska be för alla muslimer på domens dag och det ökar ju chanserna att få komma till paradiset.4

© Lars Mörling, 2007

--------------------------------------------------------------------------------
Fotnoter:
1.Eftersom översättningarna av Koranen följer två olika versindelningar kan verserna ibland vara olika numrerade, t ex 2:117/111 ↩
2.Bukhari Volym 3, Bok 48, Nummer 822 ↩
3.Bukhari Volym 2, Bok 23, Nummer 444 ↩
4.Bukhari Volym 9, Bok 93, Nummer 532 ↩

Simon Petrus

2009-08-10T13:29:00.000-07:00

När Jesus strax före sin korsfästelse befinner sig i Getsemane så har han ett samtal med Simon Petrus och de övriga lärjungarna:

Markus 14:27 "Jesus sade till dem: "Ni skall alla komma på fall. Det står skrivet: Jag skall slå herden, och fåren skall skingras. Men när jag har uppstått, skall jag gå före er till Galileen." Då sade Petrus till honom: "Även om alla andra överger dig, skall jag inte göra det." Jesus svarade: "Amen säger jag dig: Just denna natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger förneka mig." Men Petrus försäkrade ännu ivrigare: "Om jag än måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig." Så sade även alla andra."

Men bara en liten stund senare så överger Petrus och alla andra lärjungarna Jesus och Petrus till och med förnekar att han över huvud taget känner Jesus.

Detta visar oss hur dumt det är att bygga våran relation till Jesus på känslor. Ena stunden kan vi vara eld och lågor och lova Jesus att gå till världens ände för att berätta om Guds rike, medans en timme senare vågar vi inte ens berätta om våran tro för våra vänner ens.

Att tro på Jesus är ett beslut man tar som bör vara väl genomtänkt och inte bygga på tillfälliga känslor. Man bör vara väl medveten om vilka svåra prövningar man kan hamna i och hur svårt det kan bli att stå upp för sin tro i olika situationer.

Som tur är så brukar Jesus återupprätta oss igen! Efter korsfästelsen får ju Petrus berätta för Jesus 3 gånger att han älskar Honom.

Men varje gång vi sviker Jesus så mister vi också en möjlighet:

Markus 15:21 "Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus far, kom just in från landet. Honom tvingade de att bära Jesu kors."

När Jesus är på väg till sin korsfästelse, så orkar Han inte längre att bära sitt kors. Men att de fysiska påfrestningarna för Jesus skulle bli för mycket för Honom kom knappast som en överraskning för Gud.

Gud hade förberett en stor ära för någon; att få hjälpa Jesus bära korset!

Och att personen som får bära korset heter just Simon kommer som en smärtsam påminnelse till Simon Petrus att det borde ju ha varit Petrus som bar korset, han som hade lovat att aldrig överge Jesus!

Men istället för Simon Petrus var det alltså en annan Simon som fick bära korset!
Det positiva med detta är ju att om Jesu lärjungar överger Jesus, så har Gud fortfarande makt att genomföra sin plan även utan lärjungarna.

Det negativa med detta är ju att Petrus missade en ovärderlig ära och heder i och med att han inte var där han hade lovat att han skulle vara!

Källa:

Christian A Mölk

christian.emelkei.com

Övernaturliga fenomen - del 1

2009-08-10T13:27:00.001-07:00

Många gånger begär människan ett tecken för att tro på Gud, men frågan är om inte tillräckligt många sådana tecken redan har visat sig runtom i världen i alla tider. Hur ska vi förklara övernaturliga fenomen när forskare, vetenskapsmän och läkare handfallna tvingas konstatera att de inte har en förklaring till det hela?

Detta är första delen av en serie övernaturliga händelser jag tänkt skriva om på bloggen. Jag överlåter sedan grubblandet åt läsaren att antingen tro på det hela eller inte.

Clearwater i Florida 1998.

En regnbågsfärgad bild av Jesu mor, jungfru Maria som sträcker sig över två våningar på en finansbyggnad av svart glas i Clearwater, södra Florida, USA. Polisen uppskattar att cirka 1.5 millioner människor hittills har strömmat till för att knäböja och be framför Mariabilden. Många besökare som sett bilden säger sig uppleva att: "det är som att vara i en ängels armar". Michael Kaizmanich som äger byggnaden tror att bilden är en gåva från Gud som måste beskyddas och hållas tillgänglig för alla. Intresset för bilden blev så stor att det placerades ut bänkar för meditation på platsen. Bilden av Maria har blivit utsatt för vandalism vid ett flertal tillfällen. Någon försökte i maj 1997 en okänd vätska på glasrutorna för att försöka förstöra bilden. Men en månad efter händelsen drabbas området av svår storm och på något sätt försvann då denna vätska och bilden av Maria kunde återigen ses som den var innan. Vid ett annat tillfälle sköts någon form av gummikulor mot fönstret som förstörde huvudbilden. Polisen fann också kulorna i närheten av glasbyggnaden. Efter denna händelse kvarstod Marias bild på byggnaden, dock utan huvudpartiet som skadats av vandaliseringen.
http://www.visionsofjesuschrist.com/weeping378.htm)

(Nedan följer mer information på engelska där ni kan läsa en skeptikers upplevelse av besöket till Clearwater:

It was first spotted on December 17, 1996, by a woman customer at what was then the Seminole Finance Corporation Building. As one newspaper noted, the image, two floors high, glowed and shimmered, turning from green to blue, to red, and there was a distinct outline of a head, a hooded robe and most of a torso. Skeptics claimed it was caused by a reflection of the sun's rays bouncing off water left by sprinklers, but that hardly explained how its glow often increased at night it went dark just before September 11. George Pecoraro, a scientist with a glass company, told a newspaper that "we're not able to explain how the shape appeared or why it appeared. It could be an accident or maybe it's Divine intervention." Most mysterious was how the image continued without interruption over the span of at least nine separate panes of glass. More than 1.5 million have visited and the original owner, Mike Krizmanich, allowed them to install what has become a permanent shrine, believing the image is "a gift from God to be protected and shared."

In the past few weeks, over 250,000 people visited the Virgin Mary on Highway 19 north and Drew Street in Clearwater Florida . This number is rapidly climbing. Visitors are coming from all over the world to see what many people call a vision. A lot of skeptical people call it a hoax and others call it unusual. Well I decide to see it for myself and being a local resident it was easy.

So I packed up my family and drove to the location and I must say I was astonished. There were 5,000 plus people there a week before Cristmas. It was very quiet considering the size of the crowd. There were over 500 candles lit with little notes or scriptures to the Virgin Mary. Some asked for help, others for forgiveness and others asked for world peace. A lot of people were praying. Many were crying. Hundreds of rosary beads lined the walls where the candles and messages were. I must say I was truly amazed and inspired at the sight. Once I saw Her, it didn't matter whether it was real or fake any more. I felt a total calm from within. As far as I was concerned, it served its purpose and it couldn't have been discovered at a better time. What better way to remind people of the true meaning of Christmas then to have a vision like this. It inspired me and I know a lot of people there had the same feeling. For me it was an experience and I will never forget. (http://www.webcoast.com/features/virginmary.htm)

Mötet som förvandlade livet!

2009-08-10T13:17:00.000-07:00

1992 kom Ferro till Sverige. Han flydde från ett Jugoslavien i diktator Milosevics våld. Där hade han tränats av den jugoslaviska armén. Hans självkänsla hade knäckts för att sedan byggas upp med ett syfte, att ta kål på fienden. Det här är hans personliga och annorlunda berättelse.

År 1992 kom vi som albanska flyktingar med en färja från Polen till Ystad. Nu fruktade jag att svenskarna skulle skicka tillbaka mig. Om det hände skulle jag bli upptäckt som krigsdesertör vilket skulle innebära minst tjugo års fängelse, men vi fick stanna. Snart hamnade jag och min kompis i Bollnäs i Hälsingland. Jag tyckte att det var kallt, men folk såg ut att ha det bra i Sverige. Där en dag träffade jag på ett gäng ungdomar som stod och sjöng. En ung tjej berättade för mig om Jesus. Det var mitt första möte med en människa som var en personlig kristen. Det var helt nytt för mig.

I och med kriget hade jag börjat söka mina muslimska rötter och hade slutat dricka och leva uteliv. Men trots det blev jag inte av med det djupa hatet inom mig. Kristendomen var inget för mig - i mitt hemland förknippades den med mord, knivar, våldtäkter och annat ont. Det jag nu mötte var något helt nytt så jag fortsatte att träffa dem. Så kom den dagen då jag kom med till en gudstjänst. Jag fattade inte mycket, men medan jag satt där började jag skaka. Jag tänkte att de hade gjort något häxeri med mig, för det hade jag med mig från barndomen att det kunde förekomma.

Innan gudstjänsten var slut gick jag rakt fram till pastorn och sa: ”Du, nu har jag skakat i en och en halv timme, nu får ni faktiskt fixa det här.”Pastorn la sin hand på mig och frågade om jag ville bli frälst (kristen). Jag svarade ”ja”, men tänkte att ni fattar inte vad ni begär, det vore att förneka hela min bakgrund. Vi bad en enkel bön om att Jesus skulle komma in i mitt hjärta.
Då var det som om ett starkt ljus kom emot mig. Jag föll till marken och sa, ”Du lever, Jesus, du är en verklighet!” Medan jag låg där upplevde jag hur jag tömdes på allt hat. Över mig sköljde en
stark känsla av frid. Jag blev frälst! Resten av historien är också spännande. Hur som helst så träffade jag min fru där, utbildade mig till pastor och arbetar idag i Hyllieparkskyrkan i Malmö.

Vidskepelser - del 2

2009-08-10T13:16:00.002-07:00

Bland vårt eget folk har det smugit sig in en rad vidskepelser som vi tror kan befria oss från ondskan eller otur. Hur många av oss har inte någon gång träffat på någon som tror sig kunna spå en persons framtid med resterna av det som blir kvar i kaffekoppen. Redan vid spädbarnsåldern är vi noga med att placera en blå kula jämte korset som alltså innebär att det "onda ögat" ska beskydda barnet från avundssjuka blickar osv. Den blåa ögat hittar vi i våra hem, på arbetsplatser och inne i våra bilar etc. Andra välkända vidskepelser som hittas i andra delar av världen och i andra kulturer kan t ex vara att:

- Ätpinnar som står rakt upp i en skål med ris förebådar död.

- Det för otur med sig att se en uggla i dagsljus.

- Ett ljus som slocknar under en ceremoni betyder att onda andar finns i närheten.

- Att man tappar ett paraply på golvet betyder att ett mord kommer att ske i huset

- Det för otur med sig att lägga en hatt på sängen. Ljudet av klockor driver bort demoner.

- Blåser man ut alla ljusen på en födelsedagstårta vid första försöket, får man en önskan uppfylld.

- När en kvast står lutad emot en säng, kan onda andar i kvasten sända en förbannelse över sängen.

- En svart katt som går över vägen betyder otur.

- Om man tappar en gaffel, betyder det att en man kommer på besök.

- En bild med elefanter eller en hästsko för tur med sig, om den är riktad över/mot en dörr.

- Murgröna som växer på huset skyddar mot olycka.

- En sönderslagen spegel betyder sju års olycka.

- Om man spiller peppar, kommer man att råka i gräl med sin bäste vän.

- Det betyder otur att gå under en stege.

- Om man spiller salt, drabbas man av otur såvida man inte kastar lite salt över vänstra axeln.

-Det betyder otur att låta skor bli liggande upp och ner.

- Om man låter en gungstol fortsätta att gunga när den är tom, lockas demoner att sätta sig i den.

- När någon dör måste man öppna fönstren för att släppa ut själen.

Bibeln varnar oss för att tro på sådant eftersom det för vår blick bort ifrån Herren. Det finns ingen starkare kraft än Jesu namn och korsets tecken som besegrade döden och djävulens makt.
Hur ska vi se på dessa vidskepelser som bygger på mänskliga traditioner och inte är instiftade av Gud. Är dessa förenliga med kristen tro? Hur kommer det sig att många fortfarande tror på vidskepelser i vårt samhälle? Men framförallt, säger Bibeln något om detta?

Paulus talar tydligt om detta som också var vanliga inslag under hans tid när han predikade evangeliet om Jesus Kristus:

Kolosserbrevet 2:8
"Låt ingen göra er till fångar i de tomma och bedrägliga vishetsläror som bygger på mänskliga traditioner och kosmiska makter och inte på Kristus".

Låt oss se vad Bibeln säger om spådom, drömtydningar och liknande inslag som blivit allt vanligare i vårt samhälle:

3 Moseboken 19:26
"Ni skall inte syssla med spådom och teckentydning".

2 Kungaboken 17:17
"...de bedrev svartkonst och spådom och hängav sig åt det som var ont i Herrens ögon och väckte så hans vrede".

Vishetens bok 12:3/4
"Du hatade dem som förr bodde i ditt heliga land för deras avskyvärda gärningar: de bedrev trolldom och skändliga riter".

Galaterbrevet 5:19
"Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike".

Uppenbarelseboken 18:23
"Dina köpmän var jordens herrar, ty alla folk förfördes av din trolldom".

Nu när vi vet att Bibeln är emot dessa vidskepelser kan vi ställa oss frågan. Men vad ska då skydda oss från ondskan? Låt oss läsa vad Bibeln säger om Guds och korsets kraft:

2 Krönikerboken 20:6
"Herre, våra fäders Gud, det är du som är Gud i himlen och som råder över alla folkens riken. I din hand är kraft och styrka, och ingen kan stå emot dig".

Psaltaren 77:15
"Du är den Gud som gör under, du visade folken din kraft".

1 Korinthierbrevet 1:18
"Världens vishet och korsets dårskap. Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft".

1 Mackaberbrevet 3:19
"Det är inte antalet soldater som ger seger i strid, utan kraften kommer från himlen".

Uppenbarelseboken 12:10
"Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde".

Det finns en oerhörd kraft i Guds ord och korset som är det som beskyddar oss från ondskan i denna värld. Låt oss vända oss till Gud istället för dessa meningslösa vidskepelser som bara vilar på mänskliga traditioner och inte på Guds vishet.

Vidskepelser - del 1

2009-08-10T13:16:00.001-07:00

Tron på ”onda ögat” är en antik vidskepelse som bland annat förekommer runt Medelhavet, Turkiet, i arabvärlden och hela vägen till Indien. Men varifrån kommer denna tradition som också finns också många kristna tror på idag?

Muhammed sa: “Det onda ögat är verkligt, och om någonting skulle ta över den gudomliga domen (al-qadar) så skulle det vara det onda ögat.” (Rapporterat av Muslim, 2188, från hadeeth av Ibn ‘Abbaas). Al-Bukhaari (5048) och Muslim (2187)

Tron på ”onda ögat” - även kallat avundens öga innebär att man tänker sig att vi människor har en slags negativ kraft inom oss som kanaliseras genom våra ögon, ofta i form av avund eller beundran. Ett exempel på detta är när man ger någon en komplimang, tex ”Vilka fina barn du har!” Då måste den som får komplimangen säga ”tack, Gud ske lov!”, för att gardera sig så att inget ont händer. Detta kan jämföras med vårt svenska uttryck ”Peppar, peppar, ta i trä”, med den skillnaden att tron på ”onda ögat” har en tydlig religiös koppling. I Grekland anses den blå färgen vara beskyddande, varför man ofta ser blåmålade hus i Grekland.

Blickar eller berömmande ord från en kvinna som inte själv har barn kan aktivera de onda krafterna. En uppfattning som kan begränsa exempelvis sjuksköterskornas möjlighet att få kontakt med invandrarfamiljer med små barn. Alla har hört talas om att blått ska skydda mot "onda ögat"? Man brukar ha något blått hemma som skydd, ibland ett blåfärgat öga.

Kärlekens 5 språk

2009-08-10T13:15:00.001-07:00

För att lyckas kommunicera bra med varandra krävs det att man lär sig motpartens språk. Under sitt arbete som äktenskapsrådgivare upptäckte Gary Chapman att det är samma sak med vårt känslomässiga språk. Han beskriver teorin i sin bok "Kärlekens fem språk" som har sålts i miljoner exemplar och översatts till över trettio språk. Enligt Gary Chapman finns det fem grundläggande sätt som människor tar emot och visar kärlek på. Av dessa fem kärleksspråk har alla ett hemspråk, ett kärleksspråk som är det primära. Vi har ofta två primära kärleksspråk som är viktigast för oss. Upptäck både kärleksspråket hos dig och hos den du älskar, för att kunna få ut det bästa av ert äktenskap. Allt går att lösa med vilja och framför allt med styrka från Herren.

Första kärleksspråket: Komplimanger

Ett sätt att uttrycka sin kärlek på är att använda de rätta orden. Salomo, som skrev så mycket av Bibelns visdomslitteratur, sade: "Död och liv har tungan i sitt våld." Många äkta makar har aldrig lärt sig vilken kolossal makt som ligger i verbal kommunikation. Om vi vill utveckla ett intimt förhållande, är det nödvändigt att vi känner varandras önskemål. Om vi vill älska varandra är det nödvändigt att vi vet vad den andre önskar.

Andra kärleksspråket: Tid för varandra

Tid är antagligen en av de dyrbaste sakerna vi har som människor. Att ta tid tillsammans betyder inte att sistta och se varandra in i ögonen. Det betyder att göra något tillsammans och att ge den andra personen sin uppmärksamhet. Aktiviteten betyder mindre. Det är just detta som många män inte förstår. Aktiviteten är bara ett redskap som skapar känslan av att man är tillsammans. Effekten med meningsfulla aktiviteter är att vi skapar en minnesbank som vi kan ta ut ifrån under åren som kommer.

Tredje kärleksspråket: Ta emot gåvor
En gåva är en symbol för kärlek. Det är inte själva gåvan i sig som är viktigast, utan tanken bakom och jobbet att söka efter och ge den. Gåvan påminner om det. Storleken och priset på gåvan spelar därför mindre roll. Det kan vara något man har tillverkat själv. Om partnerns primära kärleksspråk är att ta emot gåvor, kan du bli en ypperlig givare. Det är faktiskt ett av de enklaste kärleksspråken man kan lära sig. Om du är en sparsam person som inte köper till sig själv kan du har ett känslomässigt motstånd när du ska köpa något till din partner. Mitt råd är att göra det ändå! Köp en ros till din fru exempelvis varje lördag. För dig kanske det känns urdumt eftersom rosen ändå bara håller sig levande några dagar och dyr är den också! Du gör det inte för din skull. Du gör det för att det är hennes kärleksspråk och gör henne lyckligare!

Fjärde kärleksspråket: Göra varandra tjänster

Sådana tjänster som att laga mat, duka bordet, diska, dammsuga, städa i ett skåp, ta bort hår från tvättstället, avlägsna fläckar på spegeln, ta bort insekter från vindrutetorkaren, bära ut sopor, byta blöjor, måla om i sovrummet, torka damm, underhålla bilen, städa i garaget, slå gräsmattan, klippa buskarna, kratta löv, torka av persiennerna, gå ut med hunden, ta bort kattens spår i sandlådan och byta vatten hos guldfiskarna - allt är nödvändigt. Men det kräver omtanke, planering, tid, ansträngning och energi. Om det blir gjort i en positiv anda, uttrycker det också verklig kärlek. Jesus Kristus gav oss en enkel men stark illustration när det gäller att uttrycka kärlek i handling när han tvättade lärjungarnas fötter. I en kultur där man gick med sandaler på smutsiga gator, var sedan att husets tjänare tvättade gästernas fötter efter hand som de kom. Jesus, som hade lärt sina lärljungar att de skulle älska varandra, gav dem ett exempel på hur det skulle uttrycka denna kärlek när han tog ett tvättfat och en handduk och tvättade deras fötter. Tidigare hade Jesus sagt att i hans rike var det så att den som ville bli stor, skulle vara en tjänare. Aposteln Paulus summerade denna filosofi när han sade "...tjäna varandra i kärlek."

Femte kärleksspråket: Fysisk beröring

Fysisk beröring kan antingen skapa eller bryta ett förhållande.Det kan kommunicera hat eller kärlek. Exempelvis om din frus primära kärleksspråk är fysisk beröring, finns det ingenting viktigare än att hålla om henne när hon gråter. Både spontana beröringar, som att lägga handen på personen när man går förbi, och mer tydliga, till exempel massage. Det krävs inte mycket att sitta nära sin partner i tv-soffan, hålla i handen eller ge en kram. Men samtidigt är fysisk beröring kanske det svåraste språket, eftersom det lätt kan missbrukas och feltolkas. Det är viktigt att känna in hur den andra känner.

Ta reda på ditt kärleksspråk!

Enligt Gary Chapman kommer vi inte att känna oss älskade förrän vi får ta emot kärlek på vårt primära språk. Det är därför viktigt att komma fram till vilket språk man själv och ens partner har. Det finns tre frågor man kan ställa sig för att upptäcka det:

Vad gör eller gör inte din partner som sårar dig allra mest? Motsatsen till det är förmodligen ditt kärleksspråk. På samma sätt kan du använda din partners kritik och klagomål för att upptäcka dennes språk. Kritik är ett ineffektivt sätt att be om kärlek.

Vad är det du oftast ber din partner om? Det som du oftast bett om är förmodligen det som du helst av allt skulle vilja ha för att känna dig älskad. Var också uppmärksam på vad din partner ber dig om, och börja göra det.

På vilket sätt visar ni varandra kärlek? Det kan vara en ledtråd till hur ni själva skulle vilja bli älskade. Man kan även prova ett kärleksspråk ett tag och se hur det fungerar. Eller helt enkelt förklara teorin och sedan fråga.

Läsvärda tankar

2009-08-10T13:14:00.000-07:00

Vi måste agera som subjekt och inte som objekt. Vi måste beskriva vårt historiska arv för kommande generationer i diasporan. Vi får inte låta oss betraktas som blott ett exotiskt inslag i de främmande samhällena. Inte låta media beskriva oss som en tillfällig företeelse, utan en medveten identitet och självklar integritet kan vi aldrig bli del av två kulturer. Vi blir varken eller. (Josef Dag, Bahro Suryoyo, september 1998:8)

Mitt hemland
Jag säger dig du land i Östern, jag älskar din sol och din sand,
Jag hör av rösten, jag längtar efter dig mitt hemland.
Där hörde jag fåglarnas sånger, där såg jag solen gå upp,
Till din skönhet blev jag fånge, då väcktes jag av en galande tupp.
Var jag än mig på jorden befinner, Så finns du alltid inom mig,
Och innan döden, om jag hinner, ska jag säga att jag älskar dig.
Jag säger dig du land i Östern, jag älskar din sol och din sand,
Jag hör ekot av rösten, som säger: jag längtar efter dig mitt hemland. (Hanan Ado 15 år, Bahro Suryoyo maj 1992:15)

Tur Abdin
Du finns någonstans, någonstans långt borta. Du är helt själv i väntan på något stort. Du tror att du har förlorat allt ditt folk, ditt språk hoppet om att få liv på din jord igen. Du tror att vi har glömt dig eller att vi inte bryr oss. Hur mycket än solen torkar ut din jord så finns du. Hur mycket än vinden blåser bort all liv hos dig så finns du. Du finns i våra hjärtan, i våra minnen. Du sitter tryggt i våra själar, gömd någonstans i våra hjärtan. Varken solen kan torka ut Dig eller vinden blåsa bort Dig. Du är mer än bara ett land. Vart vi än går vilse vet vi att vi har ett hem. Vi är som bitar i ett pussel: spridda överallt. Men du för oss alltid samman. Du finns hos oss alla och inom oss alla. Vart vi än vrider och vänder, vart vi än går. (Kristina Alptekin, Bahro Suryoyo april 1996)

Våga släpp taget!

2009-08-10T13:13:00.002-07:00

En man föll ner från ett stup. Han visste att hans sista stund var kommen, men han sträckte ut handen i fallet och fick mirakulöst nog tag i en trädgren:

”Är det någon däruppe”?
”Ja.”
”Vem är du.”
”Jag är Gud, och jag tänker rädda dig.”
"Fantastiskt. Vad skall jag göra?”
”Släpp grenen.”
(paus)
”Hallåååå, finns det någon annan däruppe??”

Denna korta berättelse fick mig att fundera mer på vad det beror på att vi inte vågar släppa taget och överlämna vårt liv i Guds händer. På samma sätt som stenen vid Jesu grav hindrade kvinnorna från att komma nära Jesus har vi också stenar i våra liv som hindrar oss från att komma närmare Gud. Låter vi dessa stenar (synder) lagras på varandra så de bildar en stark mur runtomkring oss? Eller försöker vi genom bön, fasta och troshandlingar bryta muren för att se ljuset på andra sidan?

Det är inte särskilt svårt att tacka Gud när vi upplever att livet går som på räls. Men när det går desto tyngre, vart vänder vi oss då? Litar vi på vår egen mänskliga visdom eller på något annat som vi tror ska hjälpa oss? Ibland undrar jag varför vi har svårt att fullt ut lita på Guds ingripande i våra liv. Det känns nästan som om vi lämnar en bakdörr öppen ifall det skulle visa sig att Gud inte skulle ”klara uppdraget” och hjälpa oss ur situationen. Vi känner nog igen oss mer eller mindre i denna beskrivning.

Har du någon vän därute som du har sådan tillit till att du trots svåra bekymmer och motgångar kan vända dig till? Eller har du en vän som du kan berätta dina innersta tankar för och som du vet behåller detta i sitt hjärta i hemlighet. Så är det med Gud. Om vi lämnar någon eller något i Guds händer, då ligger det verkligen där. Gud glömmer inte bort det och gör verkligen något med det vi lagt i hans händer, våga lita på det! Det finns så många fina exempel i Bibeln där Gud visar att han verkligen kommer till människans räddning, även när det ser helt hopplöst ut! Hur Gud agerar när han förvandlar våra böner till välsignelse i våra och andras liv är inget vi kan begripa, men låt oss våga lita på att han vill det allra bästa för oss!

Kom fram till Jesus, hans famn är alltid öppen. Var och en som söker Jesus möts av hans mjuka och välsignade händer som omfamnar och beskyddar från all ondska. I Hans famn kan du vila tryggt och finna ro för din själ. I Guds närhet får du känna hans värme, ömhet och kärlek som ger dig sann innerlig frid. Lev i hoppet, lev i tron och lev i kärleken. Gud, du är min krukmakare, forma mig som du vill. Lär mig att lita på dig och våga släppa taget så du kan ta emot mig!

Res dig varje gång!

2009-08-10T13:13:00.001-07:00

Visst har vi alla någon gång känt oss misslyckade när vi gång på gång begått en synd som vi försökt att avstå ifrån. När vi syndat kan vi inombords känna hur vi får samvetskval och hur djävulen viskar: ”Du blir aldrig någonsin förlåten. Det är ingen mening att du försöker resa dig upp igen, du kommer ändå falla lika snabbt igen”.

Det är i tillståndet då människan inser att hon begått en synd som man ställs inför två avgörande valmöjligheter. Ska vi då be och ångra vår synd och be om förlåtelse eller välja att vandra allt länge bort ifrån Herren genom att låta synden gro allt djupare i våra liv?

Likt frukten som sakta mognar på träden så måste vi också genom tålamod utstå prövningar i våra liv för att kunna växa och bli starkare i Anden. Hur kan vi kunna veta om vi prövas av Gud eller om vi frestas av djävulen? Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan frestelsen och prövningen. När vi frestas så är djävulens syfte att skada oss, men när Gud prövar oss så är syftet att bygga upp oss och göra oss starkare.

Ibland sker händelser i våra liv som vi bara inte kan begripa. Vi kan inte förstå varför vi har dessa känslor inom oss. Förtvivla inte kära läsare. Gud har en plan med våra liv som vi ännu inte vet om! Det mest underbara är att Jesus vet precis hur vi känner oss i våra svagheter inför synden. Jesus har själv upplevt kampen att avstå från synden och lyckats. Därför kan vi vända oss till Honom eftersom Jesus ”...känner med oss i våra svagheter för Han har prövats på alla sätt och varit som vi, men utan synd” (Hebreerbrevet 4:15).

När du börjar se på dig själv så som Gud ser på dig, kan du resa dig upp igen efter att du fallit. Alla människor misslyckas och faller, men Gud vill att du skall fatta nytt mod och resa dig upp igen. Och du kan alltid göra det, därför att hans förlåtelse och kärlek är starkare än varje synd och omständighet. Tappa inte hoppet nästa gång du känner att du svikit Gud eller skadat din relation till Honom.

Tänk på denna fina berättelse:

”En soldat frågade en abba (munkledare i den tidiga kristna kyrkan) om Gud förlåter syndare. Abban svarade: Säg mig, min gode vän, kastar du bort din mantel om den får en reva? Soldaten svarade: Nej, jag lagar den och fortsätter att använda den. Abban sade då: Om du tar hand om din mantel, skall då inte Gud vara mer barmhärtig gentemot dig som är Hans avbild?! (Ökenfädernas tänkespråk)

Jag ska inte ge upp..
Kampen skall fortsätta..
Nästa gång jag och den svarte soldaten möts..ska min rustning igentäppas där den förr hade hål..

Jag är din kämpe Gud…

Betraktelse: Kvinnans värde

2009-08-10T13:12:00.000-07:00

Gud skapade inte kvinnan ur mannens huvud så att han skulle befalla sig över henne, ej heller av hans fötter så att hon skulle vara hans slav, utan från hans sida för att hon skulle vara nära mannens hjärta.

I vems händer?

2009-08-10T13:11:00.000-07:00

En basketboll i mina händer är värd en hundralapp.
En basketboll i Michael Jordans händer är värd flera miljoner.
Det beror på vems händer det är.

En tennisracket i mina händer är värdelös.
En tennisracket i Pete Sampras händer är en världsmästartitel.
Det beror på vems händer det är.

En stav i mina händer kan skrämma en arg hund.
En stav i Moses händer delar Röda havet.
Det beror på vems händer det är.

En slunga i mina händer är en leksak.
En slunga i bibliske Davids händer är ett mäktigt vapen.
Det beror på vems händer det är.

Två fiskar och fem bröd i mina händer är matsäck för några personer. Två fiskar och fem bröd i Jesus händer mättar femtusen.
Det beror på vems händer det är.

Några spikar i mina händer kan bli en trädkoja.
Två spikar i Jesus händer räddar världen.
Det beror på vems händer det är.

Så lägg din oro, dina bekymmer, dina rädslor, dina förhoppningar, din familj, dina vänner och dig själv i Guds händer.

Där kan du vila tryggt.

Glad Påsk 2009

2009-08-10T13:10:00.000-07:00

He had no servants, yet they called Him Master..
No degrees, yet theycalled Him teacher..
No medicine, yet they called Him Healer..
No army, yet the kings feared Him..
He fought no battles, yet He conquered the world..
He commited no crime, yet they crucified Him..
He was buried in a tomb, yet He lives today..

Påsk är påsk men ändå lite olika. På söndagen firade ortodoxa kyrkan sin viktigaste högtid, Jesu uppståndelse från döden. Påsken, som bryter den långa fastan, firas alltså något senare än i katolska och protestantiska kyrkan eftersom ortodoxa kyrkan använder en egen kalender, den julianska.

Glad påsk önskar jag er alla!

I wish you a Happy Easter!

Edo Bricho, Qum Moran men qabro! (Glad påsk, Herren är uppstånden på arameiska/syrianska).

´Id mbarak al keletken! (Glad påsk på arabiska).

Är barndopet bibliskt?

2009-08-10T13:09:00.000-07:00

Detta är en dialog som utspelar sig mellan en kvinna, tillhörande syrisk ortodoxa kyrkan och en pastor som tillhör en frikyrklig inriktning (protestant).

Ann: Hej, hur mår du? Kom in och sätt dig.

Pastor: Jag mår bra, genom Jesu välsignelser.

Ann: Hur går ditt arbete som pastor?

Pastor: Allting går bra med Guds nåd. Jag har kommit för att fråga dig om du ska döpa dig och ta

emot Heliga Anden för att bli frälst.

Ann: Jag är redan döpt, sen lång tid tillbaks.

Pastor: Det du pratar om var barndop. Det är inte tillräckligt. Guds söner måste tro, döpas och sen ta emot Heliga Anden. Detta är dopet som Bibeln talar om.

Ann: Ok, jag förstår. Låt mig förklara. Kyrkan undervisar om att alla medlemmar ska döpas och uppfyllas av Heliga Anden. Vi tror på detta och praktiserar det i kyrkan.

Pastor: Vad ni har i er kyrka är barndop. Detta är inte enligt Bibeln. Troende ska tro och sedan döpas, inte tvärtom. Frälsning är endast för dessa människor. Därför borde du tro, döpas och bli frälst.

Ann: Bibeln säger inte att barn inte borde döpas eller att bara vuxna personer kan ta del utav dopet. Hur kan du då påstå att barndopet saknar bibliskt stöd?

Pastor: Ja, jag kan bevisa det. Läs Markus 16:16; "Den som tror och blir döpt ska bli räddad". Detta är Guds ord. Vi, Guds söner lever enligt Guds ord och inget annat.

Ann: Käre pastor, detta är den enda bibelvers som citeras av personer som är emot barndopet. Dessa verser från Mark 16:9-16 finns inte med i de tidigaste handskrifterna och lades till av någon senare. I Bibeln står att de har lagts till inom parentes. Ta vilken Bibel du vill, så ditt argument mot barndop håller inte.

Pastor: Ja, jag ser att du har rätt. Det står faktiskt så i Bibeln.

Ann: Ja, i den här Bibeln står det i bibelnoterna att dessa verser har lagt till. Låt oss läsa i Matt 28:19-20; "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er". Här kan vi läsa att det först talas om att man ska döpa och sedan lära ut tron. Alltså inte tro först och sen döpas, som du menar.

Pastor: Så du säger att vuxendop är fel?

Ann: Nej, den heliga kyrkan har både barndop och vuxendop. Vuxendopet är för de vuxna som vill gå med i kyrkan. Barndopet är för de barn som växer upp av troende föräldrar i kyrkan.

Pastor: Jag vill ha bevis från Bibeln om allt det du säger.

Ann: Du måste förstå att tron och praktiken i kyrkan inte kommer ses exakt som i Bibeln. Även Bibeln är inte skriven som en auktoriserad guide för det syftet. Detta kan bevisas genom dessa bibelverser;

- Stå alltså fasta, bröder, och håll er till de läror som vi har fört vidare till er, muntligen eller i brev. (2 Thess. 2:15)

- Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er. (Filipperbrevet 4:9)

- Ty vi har del i Kristus om vi ända till slutet orubbligt håller oss till samma grundval som i början. (Hebreerbrevet 3:14)

- Det du har hört av mig i många vittnens närvaro, det skall du anförtro åt pålitliga människor som kan lära ut det i sin tur. (2 Tim 2:2)

Pastor: Det håller jag med om. Men tycker du inte att allt det vi gör ska ha biblisk grund?

Ann: Innan vi går vidare så behöver vi förstå en del saker. Vi diskuterade detta förrut, men bara som påminnelse:

Kyrkan är Jesu kropp. (Kol 1:24)

Den Levande Gudens kyrka är stöttepelaren och grunden av sanningen. (1 Tim 3:15)
Om han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. (Matt 18:17).

Pastor: Allt det tror jag också på. Men hur stöder dessa bibelverser praktiserandet av barndopet?

Ann: Du tror att dopets frukter är frälsning och evigt liv och att man blir Guds söner genom dopet. Du tror också att barn inte kan ta emot välsignelse eftersom dem inte har vishet eller tro. Därför är det meningslöst och inte till någon nytta som man döper barn.

Pastor: Precis, barn har ingen kunskap och kan inte acceptera Jesus som frälsare eftersom dem är barn. Så när dem befinner sig i denna situation, hur ska då menigslöst handlande kunna frälsa dem? Åtminstone ska dem människor som döps förstå vad dem gör! Tycker du inte det är meningslöst annars?

Ann: Barnen kanske inte kan tala eller har vishet/kunskap som gör att dem har möjlighet att förstå tron. Men dem kan änddå mottaga Guds gåvor. Det finns bevis för detta i Bibeln. Om barn kan ta emot gåvor från Gud, borde dem också kunna ta emot dopets gåvor.

Pastor: Jag säger att barn inte har förmågan att ta emot gåvor från Gud. Och därför är det inte rätt att döpa dem.

Ann: Låt oss se vad evangelierna säger. Jesus Kristus välsignade barnen. Om barnen inte hade kunnat ta emot välsignelse så skulle inte Herren ha välsignat dem. Tror du inte det?

Pastor: Jag talar inte bara om välsignelser. Vi tar emot gåvorna från den Heliga Anden. Och det finns inga bevis om att barn skulle få detta i Bibeln.

Ann: Ok. Läs i Galaterbrevet, kap 1:15; "Men han (Gud) som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd". Denna vers säger oss att Gud välsignar, inte bara från barndomen, utan att Gud t.om välsigna när barnet finns i livmodern. Det betyder att man även från födseln kan ta emot Guds välsignelse.

Pastor: Oh, du förstår inte. Jag talar om att barn inte kan ta emot Heliga Anden och dess välsignelser.

Ann: Ja, jag förstår. Läs Jeremia 1:5 ; "Innan jag (Gud) formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag". Här har Gud välsignat Jeremia i livmodern. Läs Jesaja 49:1; "Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mig vid namn redan i min mors sköte". Så om ett barn kan bli välsignad och ta emot Heliga Anden i livmodern, hur kan då denna förmåga försvinna när barnet blivit fött? Det är så klart och tydligt här, så hur kommer det sig att du tvivlar?

Pastor: Det är inte tillräckligt. Bevisa att ett barn kan ta emot Heliga Anden.

Ann: Tror du att Gud och den Heliga Anden är separerade. Dem är ett och hör ihop! Hur som helst, läs Luk 1:15 ; (Detta är en ängel som talar till Sakaria gällande födseln av Johannes Döparen.) "Ty han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet".

Ann: Vad tror du nu? Accepterar du att barn kan ta emot Heliga Anden?

Pastor: (TYSTNAD)

Ann: Du behöver inte svara omdelbart, du kan tänka över det hela.

Pastor: Jag förstår inte hur man kan bli frälst genom andra människors tro!

Ann: Det är möjligt. Här finns fler exempel från Bibeln;

Mark 2:5 När Jesus såg deras tro sade han till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."

Apg 2:39 "Ty löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla."

Matt 8:5-13 Genom officerens tro, blev hans tjänare botad.Matt 17:15-21 En fallandesjuk pojke genom hans faders tro.

Pastor: (TYSTNAD)

Ann: Får jag fråga dig varför du tror omskärelsen gavs till israeliterna?

Pastor: Som en symbol för deras förbund med Gud.

Ann: Befallde Gud att dem skulle omskäras på just 8:e dagen?

Pastor: Ja, prisa Herren.

Ann: Skulle du kunna läsa 1 Korinthierbrevet 10:2 för mig;

Pastor: "Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose".

Ann: Var dopet som nämns en symbolisk bild av det kristna dopet? Och fanns det barn med i den gruppen?

Pastor: Ja, barnen blev också döpta.

Ann: Käre pastor, nu hoppas jag att du har förstått att ålder och kunskap inte spelar någon roll för att man ska kunna ingå i ett avtal/förbund med Gud. Om barnen också "döptes" i Röda Havet, då kan vi räkna med att barn även ska döpas. Förstår du detta?

Pastor: Ja, jag håller med dig. Men hur ska jag veta om det förekom barndop i den tidiga kyrkan?

Ann: Skrevs breven till medlemmar i kyrkan eller hedningarna?

Pastor: Apostlarna har skrivit breven till medlemmar i kyrkan och inte till hedningar.

Ann: Ok, i så fall. Titta här då:

Ni kvinnor, underordna er era män, som det anstår kristna. (Kol 3:18)

Jag skriver till er, mina barn: ni har fått era synder förlåtna för hans namns skull. (1 Joh 2:12)

Ni barn, lyd era föräldrar för Herrens skull, det är er skyldighet. (Efesierbrevet. 6:1)

Ann: Alla dessa verser ur Bibeln visar att barnen också var medlemmar i kyrkan.

Pastor: Ja.

Ann: Eftersom du går med på att även barnen var medlemmar i kyrkan borde du också tro på att även barnen ska döpas.

Pastor: Hmm, nej, det där är inte tillräckligt. Det där låter bara logiskt. Jag vill ha starkare bevis.

Ann: Varför motbevisar du det hela? Att vara intelligent och ha förmåga att tänka är inte något dåligt. Du höll med om att breven skrevs till medlemmar i kyrkan och att de var riktade åt barnen också. Då kan vi räkna med att barnen blev döpta, eftersom det bara var dem döpta som var medlemmar i kyrkan. Titta på följande verser;

1 Kor 1:2 Paulus beskriver kyrkan i Korintierna som helgad i Jesus Kristus. Efesierbrevet 1:1 Paulus kallar de troende i den kyrkan för heliga, kallade att vara heliga.

Ann: På samma sätt som troende är kallade att vara heliga i Filliperbrevet 1:1, Koloseerbrevet 1:2, Korinthierbrevet 2:1. När det står ordet heliga i texten så syftar det endast på dem som är döpta. Håll detta i minnet, medan du läser 1 Kor. 7:14; "Ty mannen som inte tror har helgats genom sin hustru, och hustrun som inte tror har helgats genom sin troende man. Annars vore era barn orena, inte heliga som nu".

Med andra ord, eftersom föräldrarna är döpta och har blivit helgade, så är ni också deras barn döpta och heliga. Detta säger Bibeln, det handlar inte om logik.

Pastor: Jag skulle vilja veta mer om detta i Bibeln.

Ann: Det finns vissa praktiska saker som kyrkan följer och som inte finns skrivna ordagrant i Bibeln. Men detta är något som kyrkan har följt från apostlarnas tid, och det finns bevis för detta i Bibeln. Ett av bevisen för barndop är att de olika breven som skrevs till kyrkan även var riktade till barnen.

Ann: Ursäkta, men vad skulle du vilja ha att dricka? Te/Kaffe/Cola?

Pastor: Cola tack... (Ann hämtar drinken)

Pastor: Några mer bevis för att barn döptes?

Ann: Bibeln nämner många familjer som blev döpta;

- Fångvaktaren döptes med hela sin familj. (Apg 16:33,34)
- Lydia och alla i hennes hus blev döpta. (Apg 16:14,15)
- Stefanas och hans familj döptes.(1 Kor. 1:16)
- Synagogföreståndaren Crispus och hela hans familj döptes. (Apg 18:8)
- Hälsa Apelles, denne pålitlige kristne. Hälsa alla hos Aristoboulos. (Rom. 16:10)
- Hälsa Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus.(Rom 16:3)

Ann: Eftersom det står att hela familjer blev döpta så kan man inte utesluta att även barn fanns med i dessa familjer. Det grekiska ordet som används för att representera en familj, används även för att beskriva en familj som innehåller barn.

Pastor: Vi kan inte vara säkra på att dessa familjer hade barn. Dem kanske inte hade det.

Ann: Det stämmer. Men varför vill du inte tro på att någon av familjerna hade barn?

Pastor: Om du bevisar att Bibeln räknar med barn när ordet familj används, då går jag med på det du säger.

Ann: Så du menar att om jag bevisar att familjen i Bibeln även innehåller barn, tror du då på att dessa familjer hade barn och att de också döptes?

Pastor: (Tystnad) Ja, då kommer jag tro på det!

Ann: Som kristen borde vi tala, tänka och handla sanningsfullt. Att acceptera sanningen är att följa den kristna vägen.

Ann: Låt mig läsa i 1 Moseboken 45:18,19 :

"Farao uppmanade Josef att säga till sina bröder: "Så här skall ni göra: lasta era djur och far hem till Kanaan och hämta er far och era familjer och kom sedan till mig; Ta med er vagnar från Egypten för era barn och kvinnor, och hämta er far och kom".

Och i 1 Moseboken 45:10:11 står det ;
Du skall få bo i Goshen, där du är nära mig, du själv med dina barn och barnbarn, dina får och dina kor och allt du äger....Där skall jag sörja för dig, varken du eller din familj eller någon av dem som tillhör dig".

Pastor: Så du tycker att vuxendop är fel?

Ann: Varför sa Jesus att alla måste döpas?

Pastor: Jesus svarade: "Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike.

Ann: Vilket betyder?

Pastor: Om man inte är född av vatten och ande kommer man inte in i Guds rike.

Ann: Låt mig fråga dig en sak som inte har med detta ämne att göra. Hur mår din familj?

Pastor: Dem mår bra genom Guds välsignelser.

Ann: Hur gammal är ditt yngsta barn?

Pastor: Han är 15 år.

Ann: Bra. Har han blivit döpt än?

Pastor: Nej, inte än. Han lär sig Herrens ord. Han kommer troligtvis att döpa sig inom dem 2-3 närmsta åren.

Ann: Pastor, om din älskade son skulle dö idag, kommer han att komma in i Guds rike?

Pastor: Ja, för frälsning är en gåva från Gud.

Ann: Men du sa ju nyss till mig att om man inte blir döpt av vatten och ande så blir man inte frälst. Nu säger du att frälsning är en gåva från Gud. Du motsäger dig själv och säger tvärtemot det som Jesus sa.

Pastor: Det är inte rättvist. Du är för listig. Som Guds söner svarar vi inte på sådana listiga frågor.

Ann: Listig? Jag? Du säger två saker som ligger i konflikt med varandra. Först säger du att dop i vatten och ande behövs för frälsning. Sedan säger du att det inte behövs för frälsning. I Mark 10:14 står det; "Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." Jesus sa detta. Två saker är uppenbara i texten:

1) Jesus säger: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte. Du säger; ´vi ska inte låta barnen komma till Jesus, vi ska förhindra dem.´

2) Jesus säger: Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in. Du säger: ´Barn accepterar inte Guds rike och därför kommer inte vi heller acceptera himmelriket som ett barn´.

Ann: Du predikar exakt motsatsen till det Jesus lärde. Jag frågar dig en gång till. Säg mig, om vi följer det Bibeln lär, skulle då din son bli räddad om han dog idag?

Pastor: (Tyst)

Ann: Jag vill inte sätta dig på plats. Jag vill att din son ska bli räddad, inte bara det. Jag vill att hela din familj ska bli frälsta. Det har alltid funnits barn i kyrkan, de finns i kyrkan idag och dem fanns också i den tidiga kyrkan. Om det inte skulle finnas barn i kyrkan så skulle kyrkan vara ofullkomlig.

Pastor: (Fortfarande tyst)

Ann: Ett barns födsel, sker det p.g.a barnens kännedom eller att dem är med på det hela?

Pastor: Självklart inte!

Ann: Eftersom dem föds utan vetskap eller instämmande så döper vi dem utan deras vetskap och kännedom. Att göra så, och göra dem medlemmar i kyrkan är föräldrarnas ansvar och skyldighet. Även om din son dör idag, skulle du inte vilja att han kom till himlen? Kan någon bli räddad utan dopet? "På motsvarande sätt räddas ni nu av vattnet i dopet". (1 Petr. 3:21). Därför måste vi även göra våra barn behöriga för Guds rike genom att döpa dem. För hedningarna som accepterar Jesus som frälsare och vill gå med i kyrkan måste vi erbjuda dem vuxendopet. Detta är vad Gud har befallt. Detta är därför som vi måste följa kyrkans regler, eftersom dem grundades av människor som hade lyssnat på apostlarna eller som lärde sig genom det som apostlarna praktiserade.

Pastor: Prisa Herren. Nu måste jag faktiskt gå, men tack så mycket! Vi hörs senare.

Källa: Översatt från engelska: http://www.stignatious.com/annseries/baptism.htm

Betraktelse - Två änglar

2009-08-10T12:23:00.000-07:00

Det var en gång två änglar som hade fått varsin uppgift av Gud. De skulle ner till människorna på ett uppdrag. Varje dag skulle de redovisa sina uppgifter för Gud. De båda änglarna hade dock ingen aning om vad den andra ängeln hade fått för uppgift. På kvällen samlades båda hos Gud och den ena ängeln lade fram sin säck som var helt full. Den andra ängeln lämnade fram sin säck som det bara fanns lite i, på botten av den.

Nästa dag var det samma sak: den ena ängeln hade återigen en full säck medan den andra en säck med nästan ingenting. Nu började ängeln som alltid hade full säck att undra vad den andra ängeln med tom säck hade för uppgift, men vågade inte fråga den andra ängeln.

Den tredje dagen skedde samma sak igen och ängeln med den fulla säcken började tycka synd om den andra ängeln och bestämde sig för att fråga ängeln trots allt och hon sade: ”Varför har du så lite i din säck? Vad har du fått för uppgift av Gud?”

Ängeln med lite i sin säck sade: ”Berätta du först, så berättar jag sen.”

Då sade ängeln med den fulla säcken: ”Jag har fått i uppgift att samla in alla klagomål från människorna. Så vad har du för uppgift?”

Den andra ängeln suckade och sade sedan: ”Jag har fått uppgiften att samla alla ”tack” till Gud och du ser det är inte många jag hittar”.

Gregorius om ondskan

2009-08-10T12:22:00.002-07:00

Gud kan inte hållas ansvarig för det onda, Han som är skaparen av det som är och inte av det som inte är, Han som har gett synen, men inte blindheten...Om någon, när ljuset lyser klart av fri vilja stänger det ute genom att blunda är det inte solens fel att han ingenting ser.

Gregorius av Nyssa (D 395)

Tankeställare

2009-08-10T12:22:00.001-07:00

Ingenting kan leva utan ljuset från solen, säger biologiläraren.

Ingenting kan leva utan ljuset från Gud, säger Bibeln.

Pojke hos läkaren

2009-08-10T12:21:00.000-07:00

Det var en gång en liten kristen pojke som var på besök hos doktorn:

- När föddes du? Frågade läkaren.

- Föddes? Frågade pojken. Menar du första eller andra gången?

- Läkaren förstod inte vad pojken menade och såg förmodligen väldigt förvånad ut.

- Jo, sa pojken. Antingen föds man en gång och då dör man två gånger. Eller så föds man två gånger, och då dör man bara en gång. Antingen har du förstått vad pojken syftar på eller så ser du också ut som ett frågetecken och försöker klura ut det.

Betraktelse - ödmjukhet

2009-08-10T12:20:00.002-07:00

Han kunde ha valt ett slott, men det blev ett stall.

Han kunde ha valt människor, med statusyrken, men valet föll på enkla människofiskare.

Han kunde ha valt eliten, men Han valde tullindrivare och syndare.

Han kunde ha valt en häst, men Han valde ett åsneföl.

Han kunde ha valt att leva, men Han valde att dö.

Han kunde ha valt att stanna i himlen, men Han valde att komma ner på jorden.

Han visste vad som väntade när Han var på väg till Jerusalem - men Han gick ändå dit.

Vilken ödmjukhet Jesus har visat!

Herre, ge oss en smula av din ödmjmukhet i våra liv!

En tanke..

2009-08-10T12:20:00.001-07:00

Det finns två sätt att leva sitt liv på.

Guds sätt och människors sätt.

Den ena är klokt.Det andra är oförståndigt.

Det ena vilar på berggrund. Det andra på sand."Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan." (Matteus 7:24)

Jesus säger: "Den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden." (Matteus 7:26)

Citat av Augustinus

2009-08-10T12:19:00.000-07:00

"Om du inte har kyrkan till mor, kan du inte ha Gud till far". (Augustinus, år 400).

Lidandets problem

2009-08-10T12:18:00.000-07:00

Det var en gång en ung man som en dag blev så trött på sitt långa hår att han genast ville gå till frisören för att klippa sig. När han kom fram till frisören blev han mycket väl mottagen och frisören bad honom ta plats i en av stolarna. Han satte sig ned och började småprata med frisören. Efter ett tag kom han in på frågan om Guds existens och han lade fram den ena förklaringen efter den andra:

- Om Gud existerar, varför finns det så mycket ondska i världen?- Om Gud existerar, varför finns det så många elaka människor?

- Om Gud existerar, varför finns det föräldrar som misshandlar sina barn?

- Om Gud existerar, varför hjälper han inte människor som behöver mycket hjälp?

Han fortsatte på detta sätt att lägga fram den ena förklaringen efter den andra, men frisören var helt tyst och lyssnade bara på honom…När frisören var klar och började borsta bort hårstråna från hans nacke sade han:- Vet du min vän, det existerar inga frisörer.

- Ursäkta… hur menar du farbror?

- Jo, som jag sa min son, det existerar inga frisörer!

Det finns inga frisörer! Det blir tyst...

- Men du är ju en frisör? Sade den unge mannen med en osäker stämma.

- Min son, titta bara ut i det stora torget här utanför, varför finns det så många människor som skulle behöva klippa sig, men inte gör det?! Alltså finns det inga frisörer, eller hur min son?Den unge mannen fnittrade till lite och trodde sig vara helt säker på att han hade hittat det rätta svaret.- Självklart finns det frisörer, men det är de som inte kommer till dig!!I nästa ögonblick som mannen sa detta ändrades hans ansiktsuttryck och han frös till. Han förstod vad frisören menade och hur hela hans resonemang var helt och hållet fel.Historian om frisören är en påminnelse om hur vi glömmer bort att gå till Herren i synnerhet när vi behöver hjälp. Herren är alltid där och bara väntar på oss - allt vi behöver göra är att gå till Honom med ett öppet hjärta.

Håll ut i prövningen!

2009-08-10T12:16:00.000-07:00

För länge sedan i Afrika så fann gruvarbetare en diamant. Denna diamant kom nämligen att vara den dyraste och mest värdefulla diamant världen skådat. Eftersom man själva inte hade så stor nytta av den så ville man göra en god gärning – man skänkte den till kungen i England för att sättas in i hans krona. Kungen skickade diamanten i sin tur till Amsterdam där den skulle slipas av en expert och eftersom denna ädelsten var den dyraste man sett så fanns naturligtvis media där för att följa händelsen. När den väl hade kommit fram till sliparen så tog han den dyrbara diamanten och ristade in en djup skåra i den som därefter följdes av ett våldsamt slag med ett verktyg. Dagen efter så var huvudrubriken självklart ”Sliparen som förstör ädelstenar”, men de förstod inte varför han gjorde det. Under dagar och veckor hade sliparen nämligen studerat och planerat detta slag för att ge diamanten flera olika nyanser. Slaget som tycktes förstöra den var i själva verket det som gav den dess dyrbara värde. Så händer det också att Gud ibland ger dig ett hårt slag. Hjärtat blöder och din själ ropar högt av ångest. Slaget tycks för dig vara ett fruktansvärt misstag, men så är det inte. Gud är den skickliga sliparen och i Hans ögon är DU den dyrbaraste ädelstenen i världen. Inte ett enda slag träffar utan att Guds kärlek tillåter det.

Gud har en mening med allt. Han leder oss in i mörkret genom sorg eller besvikelse för att få tala med oss och väl där berättar han sina underbara hemligheter. Prövningar (slag) är alltså till för att vi själva ska stärkas, bli mer värdefulla och komma närmare Gud.

Aposteln Paulus skriver i 1 Korintierbrevet 10:13: ”Gud är trofast, han skall inte tillåta prövningar utöver er förmåga, utan när prövningen kommer skall han också visa en utväg så att ni kan härda ut”."Räkna det som den största glädje, mina bröder när ni råkar ut för alla slags prövningar. Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga". (Jakob 1:2-3)"Salig är den som håller ut i prövningen" (Jakob 1:12).

Text av Ambrosius

2009-08-10T12:12:00.000-07:00

Om han inte blivit människa

Om han inte var människa,varför behövdes då alls Maria?

Och om han inte var Gud,vem var det då som ängeln Gabriel kallade ”Herre”?

Om han inte blivit människa,vem var det då som låg i krubban?

Och om han inte var Gud,vem var det som änglarna kom ner och lovsjöng?

Om han inte var människa,vem var det då som blev lindad?

Och om han inte var Gud,vem var det då som herdarna tillbad?

Om han inte var människa,vem var det då som Josef omskar?

Och om han inte var Gud,till vems ära skyndade då stjärnan över himlen?

Om han inte var människa,vem var det då som Maria ammade?

Och om han inte var Gud,vem var det då som de vise männen bar fram gåvor till?

Om han inte var människa,vem var det Symeon bar i sina armar?

Och om han inte var Gud,till vem var det Symeon sade:”Nu låter du din tjänare gå hem, i frid”?

Om han inte var människa,vem var det då som Josef tog med sig och flydde till Egypten med?

Och om han inte var Gud,i vem gick då orden i uppfyllelse:”Ut ur Egypten har jag kallat min son”?

Om han inte var människa,vem var det då som Johannes döpte?

Och om han inte var Gud,om vem var det som Fadern sade från himlen: Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag?

Om han inte var människa,vem var det då som fastade och hungrade i öknen?

Och om han inte var Gud,vem var det som änglarna kom ner och betjänade?

Om han inte var människa,vem var det då som blev bjuden till bröllopet i Kana?

Och om han inte var Gud,vem förvandlade vatten till vin?

Om han inte var människa,i vems händer låg då bröden?

Och om han inte var Gud,vem var det då som mättade stora skaror, tusenden i ödemarken– kvinnor och barn oräknade – med fem bröd och två fiskar?

Om han inte var människa,vem var det då som låg och sov i båten?

Och om han inte var Gud,vem näpste vindarna och stillade vågorna?

Om han inte var människa,med vem var det då som fariséen Simon åt?

Och om han inte var Gud,vem var det då som förlät den syndiga kvinnan vad hon gjort?

Om han inte var människa,vem satt då vid Sykars brunn, trött av vandringen, i middagshettan?

Och om han inte var Gud,vem gav då den samariska kvinnan livets vatten och klandrade henne för att hon hade haft fem män?

Om han inte var människa,vem var det då som bar mänskliga kläder?

Och om han inte var Gud,vem var det då som gjorde tecken och under?

Om han inte var människa,vem var det då som spottade på marken och gjorde en deg av spottet?

Och om han inte var Gud,vem var det då som med degen fick ögonen att se?

Om han inte var människa,vem var det då som grät vid Lasaros grav?

Och om han inte var Gud,vem var det då som med sin blotta befallningkallade ut den sedan fyra dagar döde?

Om han inte var människa,vem var det då som satt på åsnefålen?

Och om han inte var Gud,vem var det då som skarorna gick ut och hyllade?

Om han inte var människa,vem var det då som judarna arresterade?

Och om han inte var Gud,vem var det då som gav jorden en befallningsom fick dem att falla ner på sitt ansikte?

Om han inte var människa,vem var det då som blev slagen?

Och om han inte var Gud,vem var det då som botade örat som Petrus huggit avoch satte fast det igen?

Om han inte var människa,vem var det då som de spottade på?

Och om han inte var Gud,vem var det då som andades helig Ande på sina apostlars ansikten?

Om han inte var människa,vem var det då som stod framför Pilatus domarsäte?

Och om han inte var Gud,vem gjorde då att Pilatus’ hustru blev rädd i drömmen?

Om han inte var människa,vems kläder var det då som soldaterna slet avoch delade mellan sig?

Och om han inte var Gud,hur kunde solen bli mörker när han hängde på korset?

Om han inte var människa,vem var det då som blev upphängd på korset?

Och om han inte var Gud,vem skakade jorden i dess grundvalar?

Om han inte var människa,vems händer var det då som genomborrades av spikar?

Och om han inte var Gud,hur kunde då förlåten i templet brista itu,klipporna rämna och gravarna öppnas?

Om han inte var människa,vem var det då som ropade:”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

Och om han inte var Gud,vem var det då som sade: ”Fader, förlåt dem”?

Om han inte var människa,vem var det då som blev upphängd med rövare på ett kors?

Och om han inte var Gud,vem var det då som sade till rövaren:”I dag skall du vara med mig i paradiset”?

Om han inte var människa,vem var det då som de räckte galla och ättika?

Och om han inte var Gud,varför bävade då Hades för hans röst?

Om han inte var människa,vems sida var det då som spjutet genomborrade,så att blod och vatten kom ut?

Och om han inte var Gud,vem var det då som stängde dörrarna till Hades och bröt sönder dödsrikets bojor?På vems befallning kom då de fångna döda ut?

Om han inte var människa,vem var det då som apostlarna såg i den övre salen?

Och om han inte var Gud,hur kunde han då komma in när dörrarna var stängda?

Om han inte var människa,på vems kropp kände Tomas såren efter spikarna och spjutet,och i vems sida fick han sticka sin hand?

Och om han inte var Gud,till vem var det då som Tomas ropade: ”Min Herre och min Gud”?

Om han inte var människa,vem var det då som åt vid Tiberiassjön?

Och om han inte var Gud,på vems befallning var det då som deras nät blev fulla?

Om han inte var människa,vem såg apostlarna och änglarna bli upptagen till himlen?

Och om han inte var Gud,för vem öppnades himlarna,vem tillbad makterna i fruktan och bävan, och till vem sade Fadern: ”Sätt dig på min högra sida”? David sade ju: ”Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida …”

Om han inte var både Gud och människa, då är vår frälsning en lögn,och profeternas ord är idel lögner.

Ett vänligt ord

2009-08-10T12:11:00.000-07:00

Det berättas om den ryske författaren Leo Tolstoj att han en gång passerade en tiggare på gatan.Tolstoj ville gärna ge mannen något och kände efter i sina fickor. Men de var tomma – det fanns inte ens ett litet mynt att hjälpa tiggaren med.”Jag beklagar, min broder”, sa Tolstoj till mannen. ”Jag har ingenting att ge dig”.

Tiggaren lyste upp. ”Du har gett mig mer än jag kunde önska – du kallade mig broder”.

(Även om vi inte kan hjälpa andra människor så kan vi ändå med ett vänligt ord göra människor glada och visa respekt för dom).

Förlåtelse

2009-08-10T12:10:00.001-07:00

Brev till en dödsdömd man, skrivet av fadern till den man som fången hade mördat.

”Du blir antagligen förvånad över att just jag skriver till dig, men jag ber dig att du läser mitt brev i sin helhet och att du tar mina ord på allvar. Som far till den man vars liv du deltog i att utsläcka har jag något mycket viktigt att säga dig.

Jag förlåter dig. Av hela mitt hjärta förlåter jag dig. Detta kanske kan vara svårt för dig att tro på, men det är verkligen sant. Jag var närvarande vid rättegången när du erkände ditt brott, och jag förlät dig omedelbart. Jag kan bara hoppas att du tar emot min förlåtelse.

Jag är också glad att jag får vara den som kommer med de goda nyheterna till dig. Jag har nämligen samtalt med åklagaren och har kunnat visa att även om du är skyldig till brottet, så är åtalet mot dig ogiltigt. Din dödsdom har därför upphävts och du är från och med idag en fri man.

Detta är dock inte allt jag har att säga. Jag vill också ge dig ett erbjudande. Du förstår, jag hade bara ett barn. Men jag vill gärna dela mitt liv och mina rikedomar med någon. Därför undrar jag om du vill bli mitt adoptivbarn?

Jag kan förstå att detta verkar märkligt för dig – många i min omgivning har undrat om jag helt har förlorat förståndet. Men tro mig, jag har tänkt igenom detta mycket noggrant, och jag vet att det är värt det. Många har kallat mig en dåre för allt det jag är villig att göra för dig. Du trots allt en av dem som kostade min son livet. Men det jag gör, det gör jag av kärlek.

De allra varmaste hälsningar, GUD.

Inspiration story - Faithful woman

2009-08-10T12:09:00.000-07:00

One night in a church service a young woman felt that God touched her heart. She responded to God's call and accepted Jesus as her Lord and Savior.

The young woman had a very rough past, involving alcohol, drugs, and prostitution. But, the change in her was evident. As time went on she became a faithful member of the church. She eventually became involved in the ministry, teaching young children.

It was not very long until this faithful young woman had caught the eye and heart of the pastor's son. The relationship grew more and more and they began to make wedding plans. This is when the problems began. You see, about one half of the church did not think that a woman with a past such as hers was suitable for a pastor's son.

The church began to argue and fight about the matter. So they decided to have a meeting. As the people made their arguments and tensions increased, the meeting was getting completely out of hand.

The young woman became very upset about all the things being brought up about her past. As she began to cry the pastor's son stood to speak. He could not bear the pain it was causing his wife to be. He began to speak and his statement was this: "My fiancee's past is not what is on trial here. What you are questioning is the ability of the blood of Jesus to wash away sin."
"Today you have put the blood of Jesus on trial. So, does it wash away sin or not?" The whole church began to weep as they realized that it was true what he was telling.

Too often, even as Christians, we bring up the past and use it as a weapon against our brothers and sisters. Forgiveness is a very foundational part of the Gospel of our Lord Jesus Christ.

Inspiration story - Who will take the

2009-08-10T12:08:00.000-07:00

A wealthy man and his son loved to collect rare works of art. They had everything in their collection, from Picasso to Raphael. They would often sit together and admire the great works of art.When the Viet Nam conflict broke out, the son went to war. He was very courageous and died in battle while rescuing another soldier. The father was notified and grieved deeply for his only son.About a month later, just before Christmas, there was a knock at the door. A young man stood at the door with a large package in his hands. He said, "Sir, you don't know me, but I am the soldier for whom your son gave his life. He saved many lives that day, and he was carrying me to safety when a bullet struck him in the heart and he died instantly. He often talked about you, and your love for art.

The young man held out his package. "I know this isn't much. I'm not really a great artist, but I think your son would have wanted you to have this."The father opened the package. It was a portrait of his son, painted by the young man. He stared in awe at the way the soldier had captured the personality of his son in the painting. The father was so drawn to the eyes that his own eyes welled up with tears. He thanked the young man and offered to pay him for the picture.

"Oh, no sir, I could never repay what your son did for me. It's a gift."The father hung the portrait over his mantle. Every time visitors came to his home he took them to see the portrait of his son before he showed them any of the other great works he had collected.The man died a few months later. There was to be a great auction of his paintings. Many influential people gathered, excited over seeing the great paintings and having an opportunity to purchase one for their collection. On the platform sat the painting of the son. The auctioneer pounded his gavel.
"We will start the bidding with this picture of the son. Who will bid for this picture?" There was silence. Then a voice in the back of the room shouted. "We want to see the famous paintings. Skip this one." But the auctioneer persisted. "Will someone bid for this painting? Who will start the bidding? $100, $200?" Another voice shouted angrily. "We didn't come to see this painting.. We came to see the Van Goghs, the Rembrandts. Get on with the real bids!" But still the auctioneer continued. "The son! The son! Who'll take the son?"

Finally, a voice came from the very back of the room. It was the longtime gardener of the man and his son. "I'll give $10 for the painting."

Being a poor man, it was all he could afford. "We have $10, who will bid $20?" "Give it to him for $10. Let's see the masters." "$10 is the bid, won't someone bid $20?" The crowd was becoming angry. They didn't want the picture of the son. They wanted the more worthy investments for their collections. The auctioneer pounded the gavel. "Going once, twice, SOLD for $10!"A man sitting on the second row shouted. "Now let's get on with the collection!"

The auctioneer laid down his gavel. "I'm sorry, the auction is over." "What about the paintings?" "I am sorry. When I was called to conduct this auction, I was told of a secret stipulation in the will. I was not allowed to reveal that stipulation until this time. Only the painting of the son would be auctioned. Whoever bought that painting would inherit the entire estate, including the paintings. The man who took the son gets every thing!"God gave His son 2,000 years ago to die on a cruel cross. Much like the auctioneer, His message today is, "The son, the son, who'll take the son?"

Because, you see, whoever takes the Son gets everything.

Inspiration story - Value of time

2009-08-10T12:07:00.000-07:00

This will help you value life, time, friends, family and etc! What's it really worth to you? The clock is running. If you want to realize the value of:

ONE YEAR, ask a student who failed a grade.

ONE MONTH, ask a mother who gave birth to a pre-mature baby.ONE WEEK, ask the editor of a weekly newspaper.

ONE DAY, ask a daily wage laborer with kids to feed.ONE HOUR, ask the lovers who are waiting to meet.

ONE MINUTE, ask a person who missed the train.ONE SECOND, ask a person who just avoided an accident.

ONE MILLI-SECOND, ask the person who won a silver medal in the Olympics.Treasure every moment that you have! And treasure it more because you shared it with someone special, special enough to spend your time. And remember that time waits for no one.Yesterday is history.Tomorrow a mystery.Today is a gift.

Inspiration story - Forgiveness

2009-08-10T12:06:00.000-07:00

A letter written to a man on death row by the Father of the man whom the man on death row had killed:

You are probably surprised that I, of all people, am writing a letter to you, but I ask you to read it in its entirety and consider its request seriously. As the Father of the man whom you took part in murdering, I have something very important to say to you.

I forgive you. With all my heart, I forgive you. I realize it may be hard for you to believe, but I really do. At your trial, when you confessed to your part in the events that cost my Son his life and asked for my forgiveness, I immediately granted you that forgiving love from my heart. I can only hope you believe me and will accept my forgiveness.

But this is not all I have to say to you. I want to make you an offer -- I want you to become my adopted child. You see, my Son who died was my only child, and I now want to share my life with you and leave my riches to you. This may not make sense to you or anyone else, but I believe you are worth the offer. I have arranged matters so that if you will receive my offer of forgiveness, not only will you be pardoned for your crime, but you also will be set free from your imprisonment, and your sentence of death will be dismissed. At that point, you will become my adopted child and heir to all my riches.

I realize this is a risky offer for me to make to you -- you might be tempted to reject my offer completely -- but I make it to you without reservation.

Also, I realize it may seem foolish to make such an offer to one who cost my Son his life, but I now have a great love and an unchangeable forgiveness in my heart for you.

Finally, you may be concerned that once you accept my offer you may do something to cause you to be denied your rights as an heir to my wealth. Nothing could be further from the truth. If I can forgive you for your part in my Son's death, I can forgive you for anything. I know you never will be perfect, but you do not have to be perfect to receive my offer. Besides, I believe that once you have accepted my offer and begin to experience the riches that will come to you from me, that your primary (though not always) response will be gratitude and loyalty.

Some would call me foolish for my offer to you, but I wish for you to call me your Father. Sincerely,

The Father of Jesus..

Inspiration story - Ask Mary

2009-08-10T12:04:00.000-07:00

Here's a true story which I heard from a visiting priest from Canada (Fr. Carl Schmidt) a year ago. This is a story told to him by Cardinal Jaime Sin of the Philippines ( which I like to use in my talks ).

The story: There was this woman who claimed to have visions of the Virgin Mary and she claims that she even talks to the Virgin. Cardinal Sin (his real name) didn't pay much attention to her and usually pretends not to hear her. But one day she persistently kept on calling him on the phone, and after five unsuccessful calls, she went to his residence and asked for an audience.

Cardinal Sin thought that he'd better put an end to this foolishness and told her,

"When you see the Virgin Mary again tonight, tell her to ask her son Jesus what my gravest sin was." And so the woman left, happy that finally Cardinal Sin believes her. And Cardinal Sin was sure that now she'd stop telling him about her visions. But the next day she came back and asked to see the Cardinal again. The Cardinal asked her, "Well, did you talk to the Virgin Mary last night?"And she said, "Yes, but...

""But what?" Cardinal Sin asked. "Did the Lady ask Jesus about my sin?""Yes, she did ask Him." was the reply."What did Jesus tell her then?"The woman reluctantly answered,

"She said Jesus said that He had forgotten."

Bönens makt

2009-08-10T12:03:00.001-07:00

En missionär var på besök i sin hemförsamling och fick då chansen att berätta lite om sin vardag.

”Ja, den senaste tiden har faktiskt varit ovanligt spännande”, började missionären berätta. ”Det är nämligen så att jag varannan vecka åker till en stad 30 mil bort för att köpa mediciner. För en tid sedan gjorde jag som vanligt denna resa och hade stannat till vid en bank som ligger längs vägen för att ta ut pengar till medicinerna. Där fick jag syn på en ung man, som såg ut att bli misshandlad. Jag hade bara min lilla medicinväska med mig, men jag plåstrade i alla fall om honom så gott jag kunde innan jag begav mig vidare. Resten av resan gick bra – jag köpte medicinerna och kom hem igen utan problem.

Två veckor senare var det dags att göra om resan. När jag kom fram till banken, fick jag återigen syn på den unge mannen som jag hade plåstrat om fjorton dagar tidigare. Han kom fram och bad stammande att få växla några ord med mig.

”Jag är så ledsen, herrn´, sa han. ´Jag är väldigt fattig, och jag förstod att du hade tagit ut mycket pengar. Därför hämtade jag några kompisar, och så följde vi efter dig. När du slog läger i utkanten av djungeln, gömde vi oss i närheten. Planen var att vi skulle överfalla dig efter mörkrets inbrott, slå ihjäl dig och stjäla pengarna. Men när vi senare under natten började röra oss närmare din lägerplats fick vi plötsligt se att ditt läger bevakades av beväpnade män. Vi räknade dem – det var tjugosex stycken, allt som allt. Vi förstod inte varifrån de hade kommit, men vi förstod att vi fem inte skulle ha någon chans mot dem. Så vi vände hemåt igen istället.´

Jag förklarade för den unge mannen att de måste ha sett fel – jag hade varit helt ensam i lägret. Men jag var förstås tacksam mot Gud att han hade skyddat mig”, avslutade missionären.

Plötsligt reste sig en av församlingsmedlemmarna upp i kyrkbänken och sa: ”Ursäkta mig, men minns du exakt vad som hände?”

Missionären tänkte efter en stund och förklarade sedan att det hade hänt exakt sju veckor tidigare.

Mannen i kyrkbänken förklarade då att samma dag hade han varit på väg ut för att uträtta några ärenden. Men känslan av att Gud ville att han skulle be för församlingens missionär hade varit så stark att han hade låtit ärendena vänta. Istället hade han ringt till några av de andra församlingsmedlemmarna och bett att dem samlas med honom i kyrkan för att be.

Mannen vände sig om mot församlingen.

”Skulle alla ni som bad med mig den dagen vilja resa er upp?”

Och missionären kunde inte göra annat än att förstummad räkna alla de som stod upp i kyrkbänkarna. De var tjugosex stycken.

Källa: Alltid Älskad. Argument förlag.

Ingen skapelse utan Skapare

2009-08-10T12:02:00.001-07:00

I diskussioner med människor som inte tror att det finns en Gud ställs vi ofta ”mot väggen”: Om det nu finns en Gud, kan du bevisa det?

Hur ska vi kunna överbevisa andra om att Gud finns? Finns det några bevis? Att vi inte kan peka på Guds existens konkret, innebär det då att Han inte existerar? Hur kan man peka på luften? Finns inte den överallt, runt oss men även i oss? Hans storhet går ju varken att definiera, mätas eller förstås utan tron. Gud är oändlig!

“Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom” (Hebreerbrevet 11:6).

Jag skulle vilja utmana alla läsare. Vakna tidigt en morgon eller gå ut på kvällen och bege dig ut till en närliggande skog, sjö eller bara sitt och koppla av i en lugn och ostörd miljö och blicka upp mot himlen. Titta på stjärnorna, förstå universums omfång, upptäck det fantastiska i naturen, se den vackra solnedgången. Låt dig förundras över alla vackra färger som speglar sig på himlen då solen stiger upp eller vid solnedgången.

Betrakta naturens skönhet och under. Se, hur fullkomligt allt har anpassats, inte bara för människans utan också för alla andra skapade varelser. Se hur solsken och regn uppfriskar och gläder marken och allt som lever på den. Vandra vidare på stigen och se på de gröna ängarna, blommorna i dalen och alla majestätliga träd. Känn doften av knopparna och blommorna, de drivande skyarna, regnet som faller, de porlande bäckarna och stjärnhimlens under. Allt detta vittnar om Guds kärlek, om Honom som är alltings Skapare och som ser till alla Sina skapade varelsers dagliga behov.

“Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk” (Psaltaren 19:2).

Naturen talar ständigt till våra sinnen. Ett mottagligt sinne tar intryck av den kärlek och den härlighet, som Gud uppenbarar i och genom Sina händers verk. Ett lyssnande öra kan höra och förstå de lärdomar Gud meddelar genom naturen. När jag promenerar i skogen och blickar ut över havet så inser jag Guds härlighet, godhet och makt. Överallt vittnar vår underbart vackra natur om Guds skaparhand.

Saliga de som inte Gud, men som ändå tror! ” (Johannes 20:29).

Det kan inte finnas en skapelse utan en Skapare!

Har Jesus verkligen funnits?

2009-08-10T12:01:00.000-07:00

Häromdagen gick jag förbi biblioteket och letade lite efter kristen litteratur. Efter en stunds letande fastnade blicken på en bok med titeln ”Den Jesus som aldrig funnits”. Jag bestämde mig för att bläddra lite i den och inser snart att författaren Roger Viklund menar allvar med bokens titel. Han påstår att den Jesusgestalt som omnämns i Bibeln i själva verket är en påhittad figur som inte alls funnits i verkligheten. Men visst är det märkligt hur vi gång på gång får höra denna sorts argument av människor som inte vill ta till sig det kristna budskapet när de samtidigt blundar för utombibliska källor som bekräftar att Jesus verkligen funnits.

En del av källorna bekräftar i stort sett bara att han funnits, men en del ger lite mer information om hans person och liv. Vi har tillgång till följande tio icke-kristna källor:

* Josefus, en judisk historieskrivare.
* Tacitus, en romersk historieskrivare.
* Plinius den yngre, en romersk politiker.
* Phlegon, en krönikeskrivare.
* Thallus, en historiker.
* Suetonius, en romersk historiker.
* Lukianos från Samosata, en grekisk författare och satiriker.
* Celsus, en romersk filosof.
* Mara Bar-Serapion, en privat brevväxling mellan far och son.
* Talmud, en judisk skriftsamling.

Många av våra övriga historiskt stora personligheter, som t.ex. kejsar Tiberius, som var kejsare över det väldiga romerska riket, omnämns inte i mer än 10 källor.

Nedan följer en lite mer detaljerad beskrivning av källorna Josefus, Tacitus och Thallus:

Låt oss då gå vidare och titta på några utombibliska källor, och se om de bekräftar eller säger emot det Bibeln berättar om personen Jesus Kristus. Det finns två personer som är extra intressanta i det här sammanhanget, pga. att de var nästa samtida med Jesus själv, och vi börjar med den förste av dem, nämligen den judiske historieskrivaren Josefus.

Josefus texter är de tidigast daterade man känner till, som bekräftar Jesu person. Josefus, eller Flavius Josefus som han också kallas, föddes år 37 eller 38 e.Kr., och dog troligen kort efter år 100 e.Kr.[6] Detta gör att vi får kalla honom för en samtida källa, eftersom han växte upp då kristendomen tog rejäl fart i området, och många ögonvittnen till Jesus fortfarande levde kvar. Han tillhörde en förnäm prästfamilj i Jerusalem och utbildades själv också till präst. Josefus skrev i huvudsak fyra kända verk, och alla finns bevarade idag. Det mest kända av hans verk är Antiquities, en skrift som beskriver judarnas historia. I den texten där Jesus först nämns berättar Josefus om hur översteprästen Ananias tar död på Jesu bror, Jakob:

"(Han) kallade samman Sanhedrin och förde fram inför dem Jakob, brodern till Jesus, den så kallade Messias, och några andra män som han anklagade för att ha brutit mot lagen, och lämnade ut dem till att stenas."[7]

Här säger han alltså att det fanns en man som en del kallade för Messias, och att hans bror hette Jakob, vilket stämmer med vad Bibeln säger. Lite längre fram skriver Josefus direkt om Jesus:

"Ungefär vid den här tiden levde Jesus, en vis man, om man nu alls kan kalla honom för en vanlig människa. För han utförde förunderliga gärningar och undervisade män som gärna tog mot sanningen. Många judar anslöt sig till honom, liksom även många greker. Han var Messias. Till följd av en anklagelse som förts fram av våra ledande män, dömde Pilatus honom att korsfästas, men de som hade älskat honom från början gav inte upp, för han visade sig för dem levande på tredje dagen. Detta och tusentals andra underbara ting hade guds profeter sagt om honom. Och intill denna dag har den kristna stammen, som fått sitt namn efter honom, inte försvunnit."[8]

Idag ifrågasätter en del forskare om Josefus här verkligen skulle ha sagt rakt ut att Jesus var Messias och att Jesus visade sig för dem levande på tredje dagen, eftersom han själv var jude. Men, idag är det ändå en tydlig enighet mellan både judiska och kristna forskare, att texten som helhet i övrigt är äkta. Josefus skrifter om Jesus är alltså viktiga, trovärdiga historiska dokument, som bekräftar att Jesus har levt.

Den andra viktiga källan är den romerska historieskrivaren Tacitus. Cornelius Tacitus föddes ca 50-55 e.Kr. och dog någon gång efter 117 e.Kr. Ett av hans viktigaste verk Annales, som vi är mest intresserade av, beskriver tiden från 14-68 e.Kr. Här skriver Tacitus bl.a. om den stora brand som bröt ut i Rom år 64, och han beskriver hur Kejsar Nero försöker styra över misstankarna om att han själv anlagt branden, emot de kristna istället:

"För att få slut på ryktena gjorde Nero somliga människor till brottslingar och utsatte dem för de grymmaste tänkbara straff. Det var de som allmänt omtalades som "kristna", och som framhärdade i sin olämpliga verksamhet. Den som ursprungligen bar namnet Chrestus, hade blivit avrättad under kejsar Tiberius regeringstid enligt order av ståthållaren Pilatus. Men den fördärvliga sekten började nu, trots att den under en tid hållits i schack, på nytt att sprida sig, inte bara i Judéen där ursprunget till detta onda fanns, utan också i hela Romarriket där otäcka och vedervärdiga idéer från hela världen väller in och finner villiga anhängare."[9]

Tacitus beskriver här Kristus med namnet Chrestus, vilket en del menar beror på att Tacitus uppfattade det som ett vanligt efternamn. Men, det intressanta är att han bekräftar det som hände personen Kristus enligt order av Pontius Pilatus, under kejsar Tiberius regeringstid, vilket stämmer väl överens med evangeliernas skildringar.[10] Tacitus är extra intressant eftersom han var just en romersk historieskrivare, och inte hade några kopplingar eller intressen i judendomen eller kristendomen.

Som ni ser kan vi även utan evangeliernas skildringar, med hjälp av de utombibliska källor som finns, få reda på en hel del om vem Jesus var och vad han gjorde.

Slutsats: Jesus har verkligen levt!

Det är inte enstaka personer som sett Jesus levande efter uppståndelsen, utan ett stort antal människor. Detta gör det ännu svårare för kritikerna att bortförklara uppståndelsen som nonsens. Här nedan listas de som med sina egna ögon fick se Jesus levande efter uppståndelsen:

Maria från Magdalena - Markus 16:9-11, Johannes 20:10-18.

Två andra kvinnor vid graven - Matteus 28:8-10.

Petrus, i Jerusalem - Lukas 24:34, 1 Korinthierbrevet 15:5.

Två vandrare - Markus 16:9-11, Johannes 20:10-18.

Efterföljarna bakom stängda dörrar - Markus 16:14, Lukas 24:36-43, Johannes 20:19-25.

Alla efterföljare (även Tomas Iskariot) - Johannes 20:26-31, 1 Korinthierbrevet 15:5.

Sju efterföljare som fiskar - Johannes 21:1-14.

Elva efterföljare på berget - Matteus 28:16-20.

Femhundra troende - 1 Korinthierbrevet 15:6.

Jakob, Jesu broder - 1 Korinthierbrevet 15:7.

De som såg honom stiga upp till himlen - Lukas 24:44-49, Apostlagärningarna 1:3-8.

Rent historiskt är det idag inga som helst tvivel om att Jesus har levt som person. Inte ens de mest kritiska forskarna förnekar att han har funnits. Kristendomens trovärdighet hänger på att uppståndelsen är sann. Vilka har i så fall sett honom uppstånden? Hur trovärdiga är dessa vittnen? Det visar sig att de som påstod sig ha sett Jesus levande efter uppståndelsen vände upp och ner på världen. De flesta av dem fick betala med livet för sin tro på Jesus. Man sätter knappast livet på spel för något man inte tror är sant.

Jag skulle vilja avsluta med dessa ord av Teologi doktor Samuel Byrskog som sammanfattar läget inom Jesus-forskningen så här:

"Ingen seriös exeget betvivlar idag att Jesus existerat. Sporadiska försök görs visserligen fortfarande – också i Sverige – att bortförklara Nya testamentets vittnesbörd om Jesus verkliga existens, men dessa ansatser uppvisar oftast föga exegetisk insikt och är numera allt mer sällan gjorda av personer med ordentlig exegetisk skolning. Bland de forskare som besitter de nödvändiga kunskaperna för att bedriva exegetiskt arbete förnekar numera inte ens de som är mest kritiskt lagda att Jesus funnits" (Samuel Byrskog, Religio 39, 1992).
________________________________________
[1] Citerad av McDowell J; The New Evidence that Demands a Verdict, sid 133. (Min övers.) Prokurator är en slags ekonomisk förvaltare som jobbade inom den statliga administrationen.
[2] Luk 1:1-4.
[3] Att det är Matteus, Markus, Lukas och Johannes som skrivit de fyra första evangelierna har också bekräftas av andra källor.
[4] Citerad av McDowell J; Mer än en människa, sid 44.
[5] Citerad av Boyd G; Brev från en skeptiker, sid 91.
[6] Nationalencyklopedin Multimedia 2000.
[7] Citerad av Gustavsson S; Kristen på goda grunder, sid 95. Sanhedrin = Stora rådet.
[8] Ibid. sid 96.
[9] Ibid.
[10] Jämför detaljer med t.ex. Luk 3:1f, 23:1-43.
Källa: www.apologetik.org/

Kvinnan vid Sykars brunn

2009-08-10T12:00:00.001-07:00

Berättelsen om Jesus möte med kvinnan vid Sykars brunn kan du läsa om i Johannesevangeliet 4:4-34. Här kommer kommentarer kring denna bibeltext.

Kommentarer:

(vers 4-5) På grund av den gamla fiendskapen mellan judarna och samarierna undvek judarna att resa genom Samarien. Men Jesus tog vägen genom det området. Varje gång det står att Jesus måste göra något så är det kärleken till syndare som driver Honom. Han har hela tiden i fokus att omvända syndarna till sanningen och därför tar Han denna väg genom Samarien. Jakob köpte marken av Hamors barn (1 Mos 33:19). Namnet Sykar förekommer i Bibeln endast här. Troligen låg staden på berget Ebals södra sida, där Askar nu ligger, öster om Nablus och nära det gamla Sikem.

(vers 6) Den sjätte timmen var enligt judisk tideräkning kl 12.00 på dagen. Då var det som hetast på dygnet och ingen brukade vara vid brunnen då. Kvinnorna hämtade gärna vatten på aftonen (1 Mos 24:11). Det nämns att Jesus var trött efter vandringen visar på Hans mänskliga sida. Han var både Gud och människa samtidigt. När Han utför underverk och botar sjuka är det Hans gudomliga natur som ligger bakom och när han blir hungrig, törstig, trött eller när han gråter etc är det tecken på hans mänskliga natur.

(vers 7-9) Den samaritiska kvinnan var känd för sina synder, dock tyder mycket på att många i Samarien levde i förfall. Den tidens religiösa ledare värdesatte inte kvinnan högt. En jude talade inte med en samarier och särskilt inte med en samaritisk kvinna. Men Jesus ville vinna denna kvinna för Guds rike, och Han visste att man ofta når fram till en annan människas själ genom att be om en tjänst. Kvinnan blev överväldigad av att denne judiske man började tala med henne, och vi förstår hennes häpnad, då vi tänker på judarnas inställning till samariterna. Men det är tydligt att hon också blev intresserad av denne främling. Ingen förblir oberörd i mötet med Jesus. Hon förstod att Han var jude, vilket förvånar henne då judarna inte ville ha något med samarierna att göra.

(vers 10-11) Vi vet inte om Jesus fick vatten av kvinnan. Jesus är Guds gåva och det är Han som ger det levande vattnet, en bild av det eviga livet. Jesus kallade detta vatten levande därför att det är livgivande. Kvinnan fattar Jesus andliga tal på ett materialistiskt sätt på samma sätt som Nikodemus. Hon tänkte på vattnet som fanns i brunnen och förstod inte vad Jesus menade. Det var inte bekvämt att hämta vatten ur Jakobs brunn, den finns där än idag och är mer än 30 meter djup. Man drog upp vattnet i en skinnlägel(skinnsäck) som hölls öppen med hjälp av träpinnar. Denna lägel, som inte ska förväxlas med krukan man bar vattnet i, sänktes ner i brunnen med ett rep av gethår.

(vers 12) Vi har inget bibelställe som säger att Jakob grävde och använde denna brunn. Men det är tämligen självklart att han, sedan han köpt mark vid Sikem, också byggde en brunn där för sina boskapshjordar. Och om brunnen dög för Jakob, skulle den inte vara god nog för denna främling? Samariterna lade stor vikt vid att de härstammade från Jakob genom Josef. Det var en form av nationalkänsla samariterna gav uttryck för vid sina jämförelser med judarna.

(vers 13-15) Jesus börjar med att rätta kvinnans missförstånd. Han påpekar att vattnet i denna Jakobs brunn var som vattnet i andra brunnar. Man kunde dricka sig otörstig från brunnen men man blev ändå törstig igen. Människohjärtats törst är andlig och kan inte tillfredsställas med materiella ting. Det är Jesus som tillfredsställer alla de mänskliga behoven. Det vatten Han ger innehåller den Heliga Anden och den som får ta del av detta lider inte några andliga brister. Människan tar alltså emot Kristus själv som då bor i hennes inre. Hon börjar förstå att detta är något värdefullt Jesus erbjuder. Men hennes tankar går fortfarande till det materiella. Hon förstår inte att Jesus kan stilla hennes andliga törst och att Han befriar människan från hennes synd. Hon tänker mer på ett bekvämare liv så hon slipper gå till Jakobs brunn och hämta vatten.

(vers 16-20) Jesus talar både till hennes samvete och till hennes hjärta. Han ville beröra de mörka sidorna i hennes liv så hon fick möjlighet att erkänna hennes synd inför Jesus som har makt att förlåta synder. Direkt går Jesus in på ämnet och säger: ”Gå och hämta din man”. Hon visste ingenting om Jesus, men Han visste allt om henne. Hon blev förskräckt över Hans kunskap om henne och försökte slingra sig undan med en undanflykt. Att hon hade haft fem män hade inte behövt betyda att hon hade varit gift med alla. Avslöjad står hon inför Jesus med hennes uppenbara skuld. Detta får henne att se Honom som en profet då Han kunnat avslöja saker i hennes liv utan att de mötts tidigare. Det är mer troligt att orden kommer från hennes hjärta än att orden bara var ett sätt att komma undan samtalet om hennes pinsamma situation. Hon märker alltmer att Jesus inte är en vanlig jude. Först kommer Han och ber om vatten från någon som sågs som en judisk fiende. Sedan har Han en helt annan syn på kvinnan än de judiska ledarna och nu avslöjar Han dessutom privata angelägenheter i hennes liv. Hennes samvete var väckt och hon kände att hon hade syndat, men hon var inte villig att omedelbart falla ner inför Jesus som ett tecken på botgöring. Istället nämner hon en undanflykt – en teologisk tvistefråga: Berget avser Gerissim som nämns i 5 Mos 11:29, 27:12). Efter exilen byggde samariterna ett tempel där. Det förstördes av Hyrkanus år 129 f. Kr. och låg på Jesu tid i ruiner. Den lilla skara samariter, som ännu fanns kvar i Nablus, firar fortfarande påsken på berger Gerissim, där tempelruinerna fortfarande finns kvar. Om den riktiga platsen för tillbedjan var Jerusalem eller Gerissim var den ständiga tvistefrågan mellan judar och samariter.

(vers 21-23) Detta var en fullständigt ny uppenbarelse för henne och i hennes väcktes hopp samtidigt som hon undrade var man skulle tillbedja. Jesus svarade hur. Han menade att gudstjänsten skulle vara präglad av den Helige Ande som han förmedlar och den sanning han förkunnar. Att Messias föddes bland judarna ledde till att frälsning för hela mänskligheten kom från dem. Judarnas tillbedjan låg på ett mycket högre plan än samariternas. De tillbad en som de kände, därför att Han hade uppenbarat sig för dem. Det kunde inte sägas om samariterna. Detta betyder dock inte att judarna blev frälsta utan vidare, men de hade sann kunskap om Gud. Tillbedjan i ”ande och sanning” blir det när Kristus genom sin Ande bor i våra hjärtan och uppenbarar Fadern för oss. Det gamla förbundet med ceremonier och symboler var förbi och nu hade något nytt kommit då Gud gör en ny uppenbarelse och där de som tror på Honom får bli hans barn och han deras far. ”Sådana tillbedjare” är ett uttryck för att Fadern längtar efter gemenskap med sina barn.

(vers 24-27) Det räcker inte med att tillbe Gud i templet utan de troende måste tillbe Honom i sina hjärtan (Jes 66:1, Mika 6:6-8, Apg 7:48). Även samariterna väntade liksom judarna på Messias ankomst. Jesus säger med en stilla röst att Han är Messias för kvinnan, vilket Han inte ens hade sagt till sina lärjungar så tydligt. Det är alltså en samaritisk kvinna som får upptäcka detta underbara besked. Nu är kvinnans förvirring borta, nu faller pusselbitarna på plats med tanke på samtalet de haft och hur Han kunnat avslöja vad som fanns i hennes hjärta. Det är ett känsligt ögonblick för kvinnan att höra detta. Tänk att hon får möta den Messias som det står om i Skrifterna. Hon vill dela med sig av denna underbara nyhet till alla andra och vill samtidigt inte lämna Jesus. Hon bestämmer sig för att springa in i staden och sprida budskapet om vad hon varit med om. Strax därefter kommer lärjungarna tillbaka efter att ha köpt mat. De ser att Jesus samtalat med en samaritisk kvinna och vet att det enligt judarna inte ansågs vara passande. Men som så många gånger tidigare vet de att Jesus vet vad Han gör, så de tiger bara.

(vers 28-32) Kvinnan låter krukan stå kvar i sin förvirring. Hon hade ju kommit för att hämta vatten, men efter mötet med Jesus blir hon överväldigad och lägger allt annat åt sidan. Hon hade funnit brunnen med det levande vattnet och hon kunde inte hålla denna upptäckt för sig själv. Hon springer full av glädje och kallar på hela staden. Kvinnans vittnesbörd hade mäktig framgång. Samariterna strömmade ut till Jesus. Den dagen hade tolv apostlar besökt staden, men det var inte de som fick folket att komma till Jesus. Denna gång var det en nyomvänd synderska som Gud använde för att föra människor till tro på Jesus Kristus. Lärjungarna fann inte Jesus trött och hungrig som de hade förväntat sig. Deras råd till Honom att äta var menat väl från deras sida, och ändå passade det inte in just i den situationen. De förstod inte hur Jesus kunde vara mer utvilad och glad nu än Han var när de lämnade Honom. När lärjungarna var i staden talade Jesus till kvinnan just de ord hon behövde höra. Kvinnan hade inte förstått att det levande vattnet var en andlig gåva som Gud gav. Nu förstod inte lärjungarna vad det var för mat som tillfredsställde Jesus. De var upptagna med det materiella, medan Jesus syftade på det andliga.

(vers 32-34) Att någon skulle ha burit mat till Jesus där i Samarien var helt orimligt. Lärjungarna undvek att fråga och deras oförståelse för Jesu ord visar att de inte hade förstått Jesus förhållande till Fadern. Det finns något som är viktigare än mat och dryck och det är Guds ord.

Hur vill Gud att vi ska fasta

2009-08-10T11:59:00.000-07:00

I bibeln ser vi tydligt att fastan har en viktig och central roll i det religiösa livet. Både i GT och NT kan vi läsa om hur människorna både fastade tillsammans och individuellt.

Tydligt är att Jesus menar att rätt fasta är en längtan hos människan att föra oss närmare Gud. Av många bibelverser förstår vi att fasta var mycket förekommande i biblisk tid. Fariséerna fastade två dagar i veckan. Jesus, det judiska folket fastade och Hans apostlar och dem första kristna. Jesus vill att vi ska fasta och det märker vi när Han riktar Sina ord till sina lärjungar då Han säger. När ni fastar….lägg märke till att Han inte säger...Om ni fastar.

En viktig aspekt på fasta är, vad som sker med oss när vi inte har magen full med mat. Vi känner oss svaga och beroende, det är då som människan inser sitt behov av Gud. Att i det läget vara inför Herren i bön innebär beroende och öppenhet för Herrens kraft i sitt liv. En annan viktig aspekt är, vad som gäller, när magen är full av mat.

Många har tyvärr missförstått fastans innebörd:

När vi fastar avstår vi från kött eftersom det lättare framkallar syndiga lustar och animaliska produkter som ofta kännetecknar fet mat. Många av oss fastar genom att inte äta kött och mjölkprodukter, men istället glufsar vi i oss mycket annat för att fylla magen med. Vad är det för fasta egentligen om jag kanske avstår från kött och istället äter massor med bröd, fisk, sallad, pasta, sötsaker, grönsaker, frukt, potatis, linssoppa, ris, burgul osv. Eller vad hjälper det att avstå från att dricka mjölk om man dricker massvis med saft, läsk, vin och annat som man tycker om. När vi under fastan avstår från en viss typ av mat är meningen att man ska avstå från kött och mejeriprodukter/mjölkprodukter och äta annat, men i små mängder. Jag kan ge några exempel så ni förstår exakt vad jag menar:

Om du t ex i vanliga fall äter 5 ggr om dagen kanske du under fastan bara äter 2 ggr under dagen och i mindre mängder. Äter du i normalfall en tallrik full med potatis, fisk och sås bör du kanske minska din portion till ¼ dels tallrik.

Om du i vanliga fall tycker om sötsaker, chips, godis och läsk är det kanske lämpligt att under fastan avstå från dessa saker och ger bort dem pengarna till något gott ändamål. Eller om du sitter framför Internet flera timmar varje dag för chatt och liknande bör du kanske minska den tiden eller istället använda den till att surfa på kristna sidor istället och lära dig mer om Guds kärlek till dig.

Vad händer om man fastar och fortsätter utföra felaktiga handlingar kommer Gud att acceptera vår fasta? Nej, för om vi fastar måste vi fasta med hela vårt hjärta och hela vår själ och även visa det genom våra handlingar och förhållningssätt mot våra medmänniskor. Människan tänker mer på synden och försöker stå emot den och göra goda gärningar när denne fastar. Om man inte fastar av hela sitt hjärta och bara avhåller sig från mat men inte avhåller sig från dåliga vanor så kommer fastan inte bli accepterad av Gud. Fasta är alltså att försöka avstå från lögn, svordomar, gräl, skvaller, bråk, sexuella synder, vrede, upproriskhet, uppkäftighet, avundssjuka, högmod etc. Här ska jag ge några exempel på vad kyrkans män sagt om detta och som bevisar att fastan har en djupare innebörd än att bara avstå från en viss typ av föda:

Mor Baselius:

"När du fastar med din mage ska du också fasta med ögonen, öronen, fötterna, händerna och munnen".

Mor Athanasios:

"Om ni inte vakar över era läppar när ni fastar så att dem inte släpper ut elakhet, vrede och lögn, eller om ni baktalar (alltså talar illa) om din medmänniska då hjälper inte er fasta. Den blir meningslös och det blir bara bortkastad tid".

Gud säger själv i Jesaja 58, vers 6-7:

Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och HERRENS härlighet följa i dina spår."

Försvara rättvisan, hjälpa den fattige, ge bröd åt den behövande, kläd den nakne och ge hem åt den hemlöse osv.

Jag hoppas ni har fått en inblick i vad fastan egentligen handlar om, nämligen att vi genom att avstå från mat, onda handlingar och annat som vi normalt gör om dagarna för att istället hjälpa andra människor, visa kärlek mot varandra, skänka pengar, mat och boende för dem fattiga, behövande och hemlösa.

Dag efter dag lovar jag Gud att jag imorgon ska ångra mina synder. Dagarna har tagit slut och mina synder finns kvar. Förbarma dig över oss vår Gud och hjälp oss att sprida glädje, kärlek, omtanke till våra medmänniskor.

Herre, gör oss till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt oss få föra dit kärlek. Där ondska finns, låt oss få komma med förlåtelse. Där oenighet finns, låt oss få komma med enighet. Där tvivel finns, låt oss få komma med tro. Där förtvivlan finns, låt oss få komma med hopp. Där sorg finns, låt oss få komma med glädje. Där mörker finns, låt oss få komma med ljus.

Fader Vår - bön

2009-08-10T11:49:00.002-07:00

Fader vår som i himlen bor
Det är på dig, vi alla tror.

Varför lever vissa på bara bröd
medan andra lever i överflöd.
Varför lever vissa i svält och nöd
och bara väntar på sin död.

Varför är det bra här i Norden
men inte så på hela jorden.
Barn med uppsvällda magar,
som orsakats av hungerdagar.

Jag ber dig, att Du lyckan till dem sänder
eftersom all makt är i Dina händer.

Bön är monolog

2009-08-10T11:49:00.001-07:00

Bön är inte monolog, utan dialog.
Inte bara att tala, utan också lyssna.
Inte bara att begära, utan också ta emot.
Inte bara att beordra, utan också att acceptera.
Inte att ändra Guds vilja till vår, Utan att upptäcka Hans gudomliga plan.

/ Grace Adolphsen Brame.

Kort tanke om bönen

2009-08-10T11:48:00.001-07:00

Du behöver inte be högt. Du behöver inte be med fina ord och formuleringar. Du behöver inte be länge. Men du behöver be!

Underbar bön

2009-08-10T11:47:00.002-07:00

Vi äger allt i Jesus Kristus..
Om du vill läka alla dina sår är Han läkare..
Om du brinner av feber är Han svalka..
Om du behöver hjälpa är Han kraft..
Om du fruktar döden är Han liv..
Om du flyr mörkret är Han ljus..
Om du hungrar är Han föda..

S:t Efraim Syriern

2009-08-10T11:47:00.001-07:00

När Gud skapade människan, lade Han hela himmelriket i hennes hjärtas djup. Människans uppgift består i att gräva tillräckligt djupt, så att hon upptäcker den dolda skatt hon bär på.

Didache - bilden av urkyrkan

2009-08-10T11:44:00.000-07:00

Didache (uttalas didaké) - De tolv apostlarnas lära som skriften kallas, är ett tidigt kristet verk författat på grekiska, även kallat ”De tolv apostlarnas lära”.

Skriften sammanställdes omkring år 100 och man vet att den åtnjöt högt anseende, särskilt i Syrien och Egypten, under 100- och 200-talet. Den finns omnämnd och citerad av tidiga kristna som Clemens av Alexandria, Origenes, Eusebius och Athanasius. Det exakta innehållet i Didache förblev emellertid okänt fram till år 1873 när Philotheos Bryennios, grekisk-ortodox metropolit av Nikomedia, hittade ett antal kopior av flera tidiga kristna dokument - däribland Didache - som bevarats i ett kloster i Konstantinopel (nuvarande Istanbul). Denna handskrift är utförd år 1056, men jämförelser med tidigare citat ur verket liksom med funna fragment av texten på koptiska och etiopiska daterade till 300-talet har bekräftat överensstämmelsen med den ursprungliga skriften.Didache är en ovärderlig källa till kunskap om den unga kristna församlingen, dess grundläggande undervisning och uppbyggnad. Den är författad på ett enkelt språk, utan några som helst litterära eller konstnärliga avsikter, och innehåller konkreta anvisningar om vad som förväntas av en kristen och av den kristna församlingen.

Den första delen är en samling moralregler, som känns igen från Jesu undervisning så som vi möter den i de fyra evangelier som bevarats i bibeln. Den andra delen ger anvisningar för dopet (baptisma) och församlingens tacksägelsemåltid (eukaristi). Den tredje innehåller uppmaningar rörande församlingsföreståndare (episkopos) och diakoner (diakonos) liksom riktlinjer för hur man ska ta emot besökande förkunnare och känna igen falska profeter. Skriften avslutas med uppmaningar att vara vaken och beredd inför Kristi förestående återkomst.

Didache räknas till de skrifter som går under den gemensamma beteckningen ”De apostoliska fäderna”. Följande översättning av Didache baserar sig på ovan nämnda grekiska manuskript (Codex Hierosolymitanus 54) samt J.B. Lightfoots, Charles D. Hooles och Kirsopp Lakes engelska översättningar av detta.

Didache - de tolv apostlarnas lära

2009-08-10T11:38:00.000-07:00

Herrens undervisning till folken, genom de tolv apostlarna.

Kapitel 1
1. Det finns två vägar, livets väg och dödens väg, och skillnaden är stor mellan de båda vägarna.

2. Livets väg är denna: Först av allt, du skall älska den Gud som skapade dig. Sedan, älska din nästa som dig själv. Och allt du inte vill att någon skall göra mot dig, det skall du inte hellergöra mot någon annan.

3. Och läran som följer av dessa ord är denna: Välsigna dem som förbannar dig, be för

dina fiender, och fasta för dem som förföljer dig. Ty vad hedrar det dig om du älskar dem som älskar dig? Gör inte till och med hedningarna likadant? Men älska du dem som hatar dig, och du kommer inte att ha någon fiende.

4. Avhåll dig från sinnliga och kroppsliga begär. Om någon slår dig på din högra kind, vänd då också fram den andra, och du skall vara fullkomlig. Om någon tvingar dig att gå en mil med honom, gå då två med honom. Om någon tar din skjorta, ge honom din mantel också.Om någon tar ifrån dig vad som är ditt, begär inte att få det tillbaka, även om du skulle kunna.

5. Ge till alla som ber dig, och begär inte att få det tillbaka, ty det är Faderns vilja att vi ger tillalla av det vi har fått av honom. Salig är den som ger enligt budet, ty han är fri från skuld. Men ve den som tar emot, ty om någon tar emot därför att han är i nöd så är han fri från skuld; men om han tar emot fastän han inte är i nöd skall han tvingas svara för varför och för vilket syfte han tog emot; och kastad i fängelse skall han granskas rörande de gärningar han gjort,och han skall inte slippa ut därifrån förrän han betalat det sista öret.

6. Om detta har det också sagts: Låt dina allmosor svettas i dina händer tills du vet till vem du ska ge.

Kapitel 2

1. Och detta är lärans andra bud:

2. Du skall inte mörda; du skall inte begå äktenskapsbrott; du skall inte utöva pederasti; du skall inte begå otukt; du skall inte stjäla; du skall inte utöva spådomskonster; du skall inte utöva häxkonster; du skall inte mörda barn genom abort eller döda dem då de fötts; du skallinte trakta efter din nästas tillhörigheter;

3. du skall inte begå mened; du skall inte vittna falskt; du skall inte tala ont; du skall inte hysa agg;

4. Du skall inte vara svekfull eller opålitlig, ty att vara opålitlig är en dödssnara.

5. Ditt tal skall inte vara falskt eller tomt, utan bekräftas i handling.

6. Du skall inte vara girig eller ockrande eller hycklande eller elak eller stolt; du skall integöra upp onda planer mot din nästa.

7. Du skall inte hata någon, men några skall du tillrättavisa, för andra skall du be, och några skall du älska mer än ditt eget liv.

Kapitel 31.

1. Mitt barn, fly allt ont och allt som liknar det.

2. Behärska din vrede, ty vrede leder till mord; var inte heller avundsjuk eller stridslysten ellerhetsig, ty allt detta är sådant som föder mord.

3. Mitt barn, var inte njutningslysten, ty begär leder till otukt; var inte heller oanständig i ditt tal och ge inte högmodiga blickar, ty allt detta är sådant som leder till äktenskapsbrott.

4. Mitt barn, ägna dig inte åt teckentyderi, ty det leder till avgudadyrkan; ägna dig inte heller åt svartkonster eller astrologi eller trolldom, och var inte heller villig att se sådant, ty allt dettaär sådant som föder avgudadyrkan.

5. Mitt barn, var inte en lögnare, ty lögner leder till stöld; var inte heller girig eller fåfäng, tyallt detta är sådant som föder stöld.

6. Mitt barn, var inte missnöjd, ty det leder till hädelse; var inte heller trotsig och bär inte onda tankar, ty allt detta är sådant som föder hädelser;

7. utan var saktmodig, ty de saktmodiga skall ärva jorden;

8. Var tålmodig och medlidsam och sveklös och stillsam och vänlig, och frukta alltid de ord som du har hört.

9. Du skall inte upphöja dig själv och inte heller ge rum för övermod i din själ. Din själ skall inte umgås med de högdragna, utan du skall umgås med de rättfärdiga och enkla.

10. Allt som händer dig skall du se som något gott, i vetskap om att inget sker utan Gud.

Kapitel 41.

Mitt barn, du skall minnas, natt och dag, honom som talar Guds ord till dig, och du skall hedra honom så som du hedrar Herren, ty var helst Herrens undervisning ges, där är Herren.

2. Och du skall varje dag söka dig till de heliga så att du må finna vila i deras ord.

3. Du skall inte skapa splittring, utan försona dem som strider. Du skall döma rättvist; du skall inte se till personen då du tillrättavisar honom för en överträdelse.

4. Du skall inte tveka över huruvida något skall vara eller inte.

5. Var inte den som sträcker fram din hand för att få men drar tillbaka den då det handlar om att ge.

6. Ge av det du har förtjänat med dina händers arbete, och det skall vara en lösen för dina synder.

7. Du skall inte tveka att ge, och inte heller knota då du ger, ty du känner Honom som ger digen rättvis lön.

8. Du skall inte vända dig bort från den som lider nöd, utan dela allt med din broder och inte säga att något är ditt eget. Ty om ni delar det som är oförgängligt, hur mycket mer ska ni då inte dela det som är förgängligt?

9. Du skall inte ta bort din hand från din son eller din dotter, utan ända från deras ungdom skall du lära dem att frukta Gud.

10. Du skall inte med bitterhet befalla din träl eller din piga, som förlitar sig på samma Gud som du, så att de inte för den skull slutar att frukta den Gud som står över er båda; ty han kommer inte för att kalla människor med hänsyn till person, utan dessa som Anden har förberett.

11. Och ni tjänare skall lyda era herrar, som om de vore Guds representanter, med vördnad och fruktan.

12. Du skall hata allt hyckleri och allt som inte är behagligt för Herren.

13. Du skall aldrig överge Herrens bud, utan bevara det som du har mottagit utan att varkenlägga till något eller dra ifrån något.

14. Du skall bekänna dina överträdelser i församlingen, och du skall inte bege dig till bön med ont samvete. Detta är livets väg.

Kapitel 51.

Men dödens väg är denna: Först av allt, den är ond och fylld av förbannelser, mord,äktenskapsbrott, begär, otukt, stöld, avgudadyrkan, spådomar, häxkonster, plundring, falska vittnesmål, hyckleri, svek, bedrägeri, dryghet, illvilja, egensinnighet, girighet, oanständigt tal,avundsjuka, oförskämdhet, högdragenhet, skrytsamhet;

2. av sådana som förföljer goda människor, hatar sanningen, älskar lögnen, inte kännerrättfärdighetens lön, inte håller fast vid det goda eller vid rättfärdiga domar, inte är vakna för det som är gott utan det som är ont; sådana som är fjärran från ödmjukhet och tålmodighet,älskar fåfänga ting, söker hämnd, inte hyser medkänsla med de fattiga, inte hjälper den som är tyngd av arbete, inte känner honom som skapade dem, mördar barn, fördärvar Guds skapelse,vänder sig bort från dem som är i nöd, förtrycker den olycklige, försvarar de rika, dömer de fattiga orättfärdigt, alltigenom syndiga. Mina barn, må ni bli räddade undan allt detta.

Kapitel 61.

Var på din vakt så att ingen leder dig bort från denna undervisnings väg, ty den som gör det för dig bort från Gud.

2. Om du kan bära Herrens hela ok, skall du bli fullkomlig; men om du inte kan det, gör så mycket du kan.

3. Och beträffande mat, ät vad du kan, men håll dig noga borta från kött som offrats till avgudar, ty det är detsamma som att dyrka döda gudar.

Kapitel 71.

Beträffande dopet, döp på detta sätt: Efter att först ha reciterat alla dessa ting, döp i Faderns och Sonens och den Heliga andens namn i rinnande vatten.

2. Men om du inte har något rinnande vatten, döp då i annat vatten, och om du inte kan döpa i kallt vatten, gör det i varmt.

3. Och om du inte har någotdera, häll då vatten på huvudet tre gånger, i Faderns och Sonens och den Heliga andens namn.

4. Och före dopet må den som döper och den som skall bli döpt fasta, liksom alla andra somkan. Och du skall uppmana den som skall döpas att fasta en eller två dagar dessförinnan.Kapitel 81. Beträffande dina fastor; fasta inte vid de tider då hycklarna fastar. De fastar på den andra och femte dagen i veckan. Du skall i stället fasta den fjärde dagen [onsdagen] och på förberedelsedagen [fredagen].

2. Bed inte heller som hycklarna, utan på detta sätt, så som Herren befallde i sitt evangelium: Vår Far i himlen, må ditt namn hållas heligt. Må ditt rike komma; må din vilja ske på jorden så som i himlen. Ge oss i dag vårt dagliga bröd. Och förlåt oss vår skuld så som även vi förlåter dem som står i skuld till oss. Och led inte in oss i prövningar, utan rädda oss undan det onda: ty makten och härligheten är din, för alltid.

3. Bed på detta sätt tre gånger varje dag.Kapitel 91. Och beträffande tacksägelsemåltiden - tacka Gud på detta sätt.2. Först beträffande kalken: Vi tackar dig, vår Far, för din son Davids heliga vinstock, som du gjorde känd för oss genom din son Jesus. Din är härligheten, för alltid.3. Sedan beträffande det brutna brödet: Vi tackar dig, vår Far, för livet och kunskapen som du gjorde känd för oss genom din son Jesus. Din är härligheten, för alltid.

4. Liksom detta brutna bröd, som var spritt över bergen, samlades ihop och blev ett, må också din församling samlas från jordens ändar in i ditt rike; ty härligheten och makten är din, genom Jesus Kristus, för alltid.

5. Men låt inte någon äta eller dricka av denna tacksägelsemåltid som inte har blivit döpt i Herrens namn. Ty sannerligen sade Herren beträffande detta: Ge inte det som är heligt till hundar.”

Kapitel 101.

När ni är mätta skall ni tacka på detta sätt:

2. Vi tackar dig, helige Fader, för ditt heliga namn som du har låtit ta sin boning i våra hjärtan, och för den kunskap och tro och odödlighet som du har låtit oss lära känna genom din son Jesus. Din är härligheten, för alltid.

3. Du, allsmäktige Mästare, skapade allt för ditt namns skull och gav människor mat och dryck att njuta av, så att de ska tacka dig; men oss välsignade du med andlig mat och dryck och evigt liv genom din son.

4. Framför allt tackar vi dig för att du är mäktig. Din är härligheten, för alltid.

5. Minns, Herre, din församling; fräls den från allt ont, fullkomna den i din kärlek och samladen från de fyra vindarna, denna församling som har helgats, in i ditt rike som du har förberett för den; ty din är makten och härligheten, för alltid.

6. Må nåd komma och må denna värld förgå. Hosianna till Davids son! Om någon är helig, må han komma! Om någon inte är det, må han ångra sig. Maranatha. Amen.

7. Men tillåt profeterna att hålla tacksägelsemåltid så ofta de önskar.

Kapitel 111.

Om någon kommer och undervisar er allt detta som tidigare sagts, tag emot honom.

2. Men om läraren själv har avfallit och undervisar en annan lära som förvanskar denna,lyssna inte till honom. Men om han undervisar för att öka er rättfärdighet och kunskap om Herren, ta då emot honom som om han vore Herren.

3. Och beträffande apostlarna och profeterna skall ni handla så som evangeliet lär.

4. Låt varje apostel som kommer till er bli mottagen som om han vore Herren;

5. Men han skall inte stanna mer än en dag, eller om så är nödvändigt även en andra dag. Om han stannar tre dagar är han en falsk profet.

6. Och när en apostel reser vidare, låt honom inte ta emot något mer än bröd tills han kommer fram till sitt natthärbärge. Om han ber om pengar är han en falsk profet.

7. Ni skall inte pröva eller granska någon profet som talar i anden; ty varje synd skall bli förlåten, men denna synd skall inte bli förlåten.

8. Men alla som talar i ande är inte profeter, utan endast den som lever efter Herrens ord. Alltså skall den falske profeten och den sanne profeten kännas igen på sitt uppträdande.

9. En sann profet som ber om ett mål mat i anden äter inte av det; om han gör det är han en falsk profet.

10 Och om en profet undervisar sanningen, men inte gör vad han lär, är han en falsk profet;

11. Men om en profet, som prövats och befunnits äkta, lever församlingens mysterium i världen men inte lär andra att göra allt det han själv gör, skall ni inte döma honom; han har sin dom inför Gud, ty så gjorde även gamla tiders profeter.

12. Och om någon säger i anden: Ge mig pengar eller något annat, skall ni inte lyssna till honom. Men om han ber om pengar å andras vägnar, som är i behov, så må ingen döma honom.

Kapitel 121.

Må alla som kommer i Herrens namn bli mottagna, och när ni har prövat honom skall nikänna honom; ty ni vet vad som är rätt och fel.

2. Om den som kommer är en vägfarare, bistå honom så långt ni kan, men han skall inte stanna hos er mer än två dagar, eller tre om det är nödvändigt.

3. Och om han önskar stanna kvar bland er och han har ett yrke, låt honom då arbeta för sinmat.

4. Men om han inte har något yrke, ordna då efter ert eget omdöme hur han skall leva som kristen bland er, men inte utan att arbeta.

5. Och om han inte är villig att göra detta, så är han en som utnyttjar Kristus för egen vinning. Akta er för sådana.

Kapitel 131.

Men varje sann profet som önskar stanna kvar bland er är värd sin mat.

2. Likaså är en sann lärare, liksom arbetaren, värd sin mat.

3. Därför skall du ta förstlingen av det som kommer från vinpressen och loggolvet, av dina oxar och dina får, och ge det som förstling till profeterna, ty de är era överstepräster.

4. Men om ni inte har någon profet, ge det då till de fattiga.5. Om du bakar bröd, ta då förstlingen och ge i enlighet med budet.

6. Likaså när du öppnar ett krus med vin eller olja, ta förstlingen och ge den till profeterna.

7. Ta också förstlingen av pengar och kläder och av alla dina ägodelar, efter vad som synes dig bäst, och ge i enlighet med budet.

Kapitel 141.

På Herrens egen dag skall ni komma samman, bryta bröd och hålla tacksägelse sedan ni först bekänt era överträdelser så att ert offer är rent.

2. Och låt inte någon som har något emot sin broder delta i ert möte förrän de försonats, så att inte ert offer blir vanhelgat.

3. Ty det var om detta Herren talade: ”På varje plats och vid varje tid, ge mig ett rent offer, tyjag är en stor Konung, säger Herren, och mitt namn är underbart bland folken.”

Kapitel 151.

Utse därför åt er själva församlingsföreståndare och diakoner som är värdiga Herren,ödmjuka män som inte älskar pengar och som är ärliga och beprövade. De utför också profeters och lärares uppgifter för er.

2. Därför skall ni inte missakta dem. De är värda samma aktning bland er som profeterna och lärarna.

3. Tillrättavisa varandra, men inte i vrede utan fridsamt, så som ni finner det sagt i evangeliet. Låt inte någon tala med den som handlat orätt mot sin nästa, och låt inte heller honom höra ett ord från er förrän han ångrar sig.

4. Men beträffande era böner och allmosor och alla era handlingar skall ni göra så som ni finner det sagt i vår Herres evangelium.

Kapitel 161.

Vaka över ert liv; låt inte era lampor släckas eller era kläder vara ouppfästa, utan var redo, ty ni vet inte vid vilken timme vår Herre kommer.

2. Och samlas ofta för att söka det som är nyttigt för era själar; ty all den tid ni varit troende skall inte vara till något nytta för er om ni inte håller ut till änden.

3. Ty i de sista dagarna skall de falska profeterna och villolärarna mångfaldigas, och fåren skall förvandlas till vargar, och kärlek skall förvandlas till hat.

4. Och när laglösheten ökar skall de hata varandra och förfölja och förråda varandra. Ochsedan skall han som bedrager världen framträda som en Guds son och göra tecken och under,och jorden skall lämnas över i hans händer; och han skall göra avskyvärda ting, värre än något ont som gjorts sedan världens begynnelse.

5. Då skall människans verk prövas i eld och många skall falla och förgås; men de som förblirfasta i sin tro skall bli räddade av den som var förbannad.

6. Då skall sanningens tecken uppenbara sig. Det första tecknet är att himlen öppnar sig. Det andra tecknet är basunens ljud. Och så det tredje, att de döda står upp.

7. Men inte alla, utan så som det är sagt: ”Herren skall komma och alla hans heliga med honom.”

8. Då skall världen se Herren komma på himmelens moln.

/Översättning: Thor-Leif Strindberg.

Har Jesus verkligen uppstått?

2009-08-10T11:35:00.000-07:00

Bibeln är en trovärdig historisk källa och redogörelse, Jesus har verkligen levt som en historisk person, och han måste ha varit den han sade sig vara, nämligen Messias, Guds son och världens frälsare. Vi läser några verser från det som brukar kallas Uppståndelsens kapitel:

”Ty om inga döda uppstår, har heller inte Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor. Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna.”
I den sista versen finner vi den viktigaste lilla prepositionen i hela NT: ”…Men nu har Kristus uppstått från de döda…!” Men, igen måste vi ställa några frågor: Okej att han levt och att historiska fakta talar för att han var den han sade sig vara, men uppstå från de döda? Är det verkligen möjligt?

Tre grundfakta
Om vi nu tillåter oss att vara riktigt kritiska till Bibelns berättelser om Jesu uppståndelse, så måste man ändå ta hänsyn till vissa grundfakta: För det första måste man förklara den tomma graven. Varför var graven tom om han inte hade uppstått? Vart var kroppen någonstans? osv. Det andra är det faktum att Jesus visade sig efter uppståndelsen. Var det bara inbillning hos några personer, eller…? Och det tredje är att kristendomen finns och sprider sig idag. Var kommer den ifrån? Varför fortsätter den att leva vidare? Den tomma graven Hur har man försökt förklara den tomma graven? Låt oss titta på några olika teorier:

Fel grav?
Kan det inte ha varit så, att kvinnorna som skulle gå till graven den där påskmorgonen, var så ledsna och omtumlade att de gick till fel grav, och när de fick se att den inte var stängd, blev de så upprörda att de fick för sig att graven var tom och att Jesus hade uppstått. Vi börjar med att konstatera att det var en ny grav. Josef hade låtit hugga ut den åt sig själv, vilket talar emot att det skulle ha varit någon form av massgrav för korsfästa som Jesus lades i, vilket en del menar. För det andra visar det att det var en privatägd grav. Hur troligt är det att kvinnorna inte skulle ha vetat var en privat grav låg, särskilt som Matteus berättar att de dessutom var med vid gravläggningen. Nej, argumenten att de skulle ha gått till fel grav, eller att Jesus skulle ha lagts i någon okänd grav någonstans utanför staden, håller alltså inte.

Kroppen stals?
Det här är ett ganska vanligt argument, och det kan jag i viss mån förstå. Tanken här låter ju så enkel och naturlig, och därmed har man förklarat den tomma graven. Man påstår att det var lärjungarna eller någon annan som helt enkelt stal kroppen, och sen hittade på storyn om att Jesus skulle ha uppstått igen.En av orsakerna till att detta argument fått så stor spridning, är nog delvis att de judiska ledarna själva gick på den här linjen för att försöka förklara vad som hänt:

”Medan de var på väg, kom några ur vaktstyrkan in till staden och berättade för översteprästerna om allt som hade hänt. Dessa överlade med de äldste, och sedan gav de soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: ’Säg att hans lärjungar kom under natten och rövade bort honom medan ni sov. Om ståthållaren får höra detta, skall vi tala med honom så att ni inte behöver oroa er.’ Soldaterna tog pengarna och gjorde som de hade blivit tillsagda. Så vann detta rykte spridning bland judarna ända till denna dag.”

Motargumenten mot att kroppen stals är flera, och man skulle kunna misstänka att Matteus i det här avsnittet försöker att just gå emot det judiska ryktet, att det var lärjungarna som stulit kroppen. För det första krävs det att någon, vem det nu än kunde ha varit, behövde ta sig förbi den romerska vaktstyrkan som bestod av topptränade elitsoldater ur den romerska armén, och dessutom ha modet att bryta det romerska sigillet på graven.

För det andra är det anmärkningsvärt att vakterna går med på att säga att de sov medan någon stal kroppen. En romersk vakt som somnade på sin post brändes levande. Att vakterna helt klart var oroliga för följderna visar ju det faktum att de gick till översteprästerna istället för att gå direkt till sina överordnande, och prästerna lovar att tala med honom(Pilatus). Och hur skulle förresten vakterna kunna ha vetat att det var just lärjungarna som stal kroppen om de sov? Det är ju lika dumt som att säga att jag snarkar inte – för det har jag aldrig hört! Och om det nu skulle ha varit lärjungarna som stal kroppen, och hade den i källaren, så borde de väl ha sagt något, istället för att bara avfärda det kvinnorna berättade som prat. Och förresten, vad skulle de ha en död kropp till? Då skulle det ju senare vara en ren och skär lögn att predika att Jesus uppstått från de döda. Här glider vi osökt in på det vi redan tidigare diskuterat, nämligen att NT:s berättelser bara skulle vara myter och legender. Man säger då att lärjungarna gömde kroppen och hittade sedan på alltihop för att rädda ansiktet på sig själva och alla andra som följt Jesus. Men, som jag tidigare visat är det inte möjligt. Graven var verkligen tom! Och om man idag frågar den moderna historie- eller bibelkritiken, (som oftast är mycket kritisk och gärna vill förklara bort både det ena och det andra i Bibeln…!), vad de har för förklaring till detta faktum, får man svaret att det finns idag ingen rimlig naturalistisk förklaring tillgänglig för hur Jesu grav blev tom!

Jesus visade sig
Nu kommer vi till grundfaktum nummer två; nämligen det att inte nog med att kroppen bara var borta, utan att Jesus också visade sig för olika människor vid olika tillfällen efter sin uppståndelse. Vi läser några verser igen i början på Uppståndelsens kapitel, 1 Korintierbrevet 15:

”Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv ... ”

Men, var det inte bara hans lärjungar som längtade så efter honom, att de inbillade sig att han kom tillbaka igen? En stark förväntan kan ju få folk att se vad som helst! Ja, låt oss titta på några argument som rör det här:Kan det helt enkelt ha varit så att de var så trötta och slutkörda att de började få hallucinationer? För det första är hallucinationer privata fenomen som bara varar några sekunder eller någon minut. De kommer inifrån och relaterar bara till det som hänt bakåt (!) i tiden, alltså till det man kan kalla för gammal kunskap. Dessutom uppträder det bara hos personer som är psykiskt sjuka, drogpåverkade på något sätt, eller på annat sätt kraftigt psykiskt nedsatta. Kan det då ha varit hallucinationer som lärjungarna hade? Nej, som vi ser var de fler än en som i så fall hade en och samma hallucination, vilket är omöjligt. Och eftersom hallucinationer relaterar bakåt, vore det därför omöjligt att lärjungarna fick en hallucination om det som skulle komma! En annan sak som talar emot, är också det faktum att lärjungarna inte ens själva trodde på sin s.k. hallucination i början, utan trodde han var ett spöke. Lärjungarna visar förutom sin uppenbara rädsla och otrygghet, heller inga tecken i evangelierna på att de skulle lida av psykiska sjukdomar allihop.

Ögonvittnen
En mycket viktig detalj som visar att uppståndelsen ägt rum är antalet ögonvittnen. Vi fortsätter i 1 Korintierbrevet 15:

”…Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster.”

Vid en vanlig rättegång om t.ex. ett rån mot en butik, är det gott om ögonvittnen om man har två eller tre direkta ögonvittnen, alltså personer som varit närvarande vid rånet. Har man dessutom ett par indirekta ögonvittnen, som t.ex. sett rånarna på väg till eller ifrån rånet, som sett deras flyktbil osv., är det oerhört bra med ögonvittnen. I texten ovan säger Paulus att det fanns över 500 (!) ögonvittnen till att Jesus hade uppstått från de döda. Och inte nog med det, utan han vågar hänvisa till att de flesta av dessa dessutom fortfarande lever. Eftersom vi tidigare visat att NT inte består utav legender och myter, utan är skrivet ganska snart efter Jesu liv, så måste man fråga sig: Hur skulle Paulus kunna säga så om han inte visste att han hade rätt? Det vore ganska dumt att försöka ljuga om något som det fanns 100-tals ögonvittnen till, och dessutom gång på gång hänvisa till dem,eller hur? Förutom de olika förutsättningarna ovan, hade lärjungarna och de andra ganska gott om tid på sig:

”Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike.”

Någon borde väl på fyrtio dagar ha kommit på andra tankar än att hallucinera om Jesus. Lärjungarna hade alltså gott om tid på sig att se, röra vid, tala och umgås med Jesus under de fyrtio dagar han visade sig. De hade med andra ord alla möjligheter att kunna nypa sig i skinnet, och konstatera att allt bara var en dröm – men så var det inte!

Kristendomens existens
Detta är det tredje faktum som en skeptiker måste förklara för att kunna förklara bort Jesu uppståndelse, och allt annat som Bibeln faktiskt berättar om.

Då: Om vi börjar med lärjungarna så måste vi lägga märke till den enorma förvandling som de verkade gå igenom efter att Jesus hade uppstått. Från att ett tag ha framstått som rädda, förvirrade och t.o.m. fega, står de nu frimodigt och glatt upp i alla lägen och förkunnar att Jesus Kristus har uppstått. De blev tillfångatagna, hamnade inför domstolar och blev fängslade, bara för att de talade om Jesus. Dessutom blev de flesta av dem också t.o.m. dödade för sin tro. Hur skulle de kunnat predika på det här sättet, och tagit döden som en konsekvens av det, om de visste att han var död eller t.o.m. själva hade gömt kroppen? Hur kommer det sig att ingen av dem övergav sin tro, eller påståendena om att Jesus hade uppstått, under varken hot, misshandel eller t.o.m. dödshot? Jo, för de hade fått se honom.

Idag: Den kristna församlingen finns idag, här på våran ort, och i hela världen. Skeptikern måste fundera över hur det kommer sig att så många människor idag, i Sverige 2003, faktiskt kallar sig kristna och lever som om de hade Jesus Kristus som sin Herre och ledare. Hur skulle det vara möjligt om berättelsen och vittnesbörden om Jesus i både Bibeln och av ögonvittnen, inte var sann? Hur skulle människor idag kunna vittna om att de fått olika bönesvar och att Jesus helt förvandlat deras liv, om det inte var sant? I och för sig kan man ju säga att de kan ha fått för sig det, men frågan är om inte antalet kristna, miljontals människor från alla samhällsklasser och från hela världen, blir lite för magstarkt emot det argumentet! Och om man ser på det psykologiskt, måste man fråga sig om alla kristna idag lider av psykisk instabilitet, när de hävdar att de har förstahandskunskap om att Jesus lever? Craig har med en annan intressant notering:
”Anta……att undren eller uppståndelsen aldrig ägt rum: Hur kunde då ett dussin fattiga, enkla och ängsliga män, vända upp och ner på hela världen?”

Kanske att någon nu säger: Men om nu Jesus har uppstått och lever, varför visar han sig då inte för alla? Då skulle jag ha mycket lättare att tro på honom! Det här är ett ganska vanligt argument, men det finns ett tydligt motargument: Jesus visade vad han gick för under tre år, genom undervisning, under och kraftgärningar, och ändå var det många som inte ville tro, utan istället lämnade honom. Vad berodde då det på? Jesus vill inte bara ha lärjungar som ser honom och tror på att han finns: Han vill att vi skall följa honom, ge honom hela vårt liv, och låta honom vara Herre i våra liv! Därför finns det ingen automatik i att han visar sig, för det är ändå inte säkert att människor vill bekänna sina fel och brister, be om förlåtelse, och börja följa honom.
Slutsats: Han uppstod! Lord Darling, som en gång var ordförande i Englands högsta domstol, och alltså har stor erfarenhet av att bedöma olika fakta och indicier, säger så här:

”Det finns så våldsamt många bevis, både negativa och positiva, faktiska och indicier, att ingen intelligent jury i världen skulle undgå att se att uppståndelsen är byggd på välgrundade fakta.”
Det skulle ske: Jesu död och uppståndelse skulle ske för att ge dig och mig förlåtelse och evigt liv. Jesu död på korset öppnar vägen för en personlig relation med Gud själv genom Jesus Kristus, och tusentals människor tar varje dag emot Jesus i sitt liv och börjar tro på honom. Mitt eget liv är ibland svårt och fyllt av saker jag inte förstår, men det har fått en mening. Mina synder (fel och brister) är förlåtna och jag har fått ett evigt liv. Och jag har dessutom fått det av en Gud som vill leva tillsammans med, och i nära gemenskap med mig, tills jag en dag får möta honom. Och genom den sammanställning jag nu har gjort av olika frågor, kan jag vara trygg i min tro, och med huvudet förstå, att det är sant. Även om jag just idag inte skulle känna någonting.
”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.”

Med all respekt för alla som ännu inte tror säger jag: Jesus Kristus har uppstått och lever idag, och det är väl historiskt underbyggt!

Källa: Henrik Kindvall.

Är Treenigheten biblisk?

2009-08-10T11:31:00.000-07:00

Den Heliga Bibeln säger att det endast finns en Gud:

Du har själv fått se detta för att du skulle förstå att det är Herren som är Gud, det finns ingen annan än han. (5 Mos 4:35)

Därför skall du i dag inse och besinna att det är Herren som är Gud uppe i himlen och nere på jorden, det finns ingen annan. (5 Mos 4:39)

Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. (5 Mos 6:4)

Vet att jag är Gud, jag och ingen annan. Det är jag som ger död och liv, jag som sårar och läker, ingen kan rycka något ur min hand. (5 Mos 32:39)

Vem är Gud utom Herren, vem är en klippa utom vår Gud? (2 Sam 22:32)

Rädda oss nu, Herre, vår Gud, ur hans våld, så att alla riken på jorden får veta att du ensam är Herren. (Jes 37:20)

Men ni är mina vittnen, säger Herren, min tjänare, den som jag har utvalt, för att ni skall få insikt och tro mig, förstå att jag är Gud. Ingen gud har blivit till före mig, ingen skall komma efter mig. (Jes 43:10)

Så säger Herren, Israels konung, han som friköper dem, Herren Sebaot: Jag är den förste, jag är den siste. Det finns ingen annan Gud än jag. Vem är som jag? Må han ge sig till känna, förklara och bevisa det för mig. Vem har i förväg kungjort det som händer? Låt dem berätta för oss vad som skall ske. Var inte förfärade, hys ingen fruktan! Kungjorde och berättade jag det inte i förväg? Ni är mina vittnen. Finns det någon annan Gud än jag, någon klippa som jag inte vet om? (Jes 44:6-8)

Jag är Herren, ingen annan finns, ingen är Gud utom jag. Jag rustar dig till strid, fastän du inte känner mig. (Jes 45:5)

Berätta, kom med ert svar, överlägg tillsammans! Vem förutsade detta, berättade om det i förväg? Det gjorde jag, Herren. Det finns ingen annan Gud än jag, ingen trofast Gud som hjälper utom jag. (Jes 45:21)

Tänk på det som förut var, för länge sedan. Jag är Gud, ingen annan finns. Gud är jag, och ingen är min like. (Jes 46:9)

Hur skall ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra och inte söker äran hos den ende Guden? (Joh 5:44)

så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro och de oomskurna rättfärdiga genom tro. (Rom 3:30)

Honom som förmår styrka er, enligt mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus, där en hemlighet avslöjas som från tidens början varit outsagd men nu har uppenbarats och på den evige Gudens befallning gjorts känd med hjälp av profetiska skrifter för att alla folk skall föras till lydnad i tron, honom, den Gud som ensam är vis, tillhör härligheten, genom Jesus Kristus, i evighet, amen. (Rom 16:25-27)

När det alltså gäller frågan om man får äta kött som har offrats åt avgudar, vet vi att det inte finns någon avgud i världen och ingen annan gud än den ende. Ty även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden, och det finns ju många gudar och många herrar, så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till. (1 Kor 8:4-6)

Och förmedlaren företräder fler än en, men Gud är en. (Gal 3:20)

En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt. (Ef 4:5-6)

Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och darrar. (Jak 2:19)

Den ende Guden som har räddat oss genom vår herre Jesus Kristus, hans är härligheten, storheten, styrkan och makten, före all tids början, nu och i all evighet, amen. (Jud 25)

Den Heliga Bibeln säger att Gud är unik:Vem är som du bland gudarna, Herre? Vem är som du, majestätisk och helig, värdig fruktan och lovsång, mäktig att göra under? (2 Mos 15:11)

Stor är du, Herre Gud, du är utan like. Det finns ingen annan Gud än du, därom vittnar allt vi hört. (2 Sam 7:22)

Inför de församlade israeliterna trädde Salomo fram till Herrens altare. Han sträckte händerna mot himlen och sade: Herre, Israels Gud, det finns ingen gud som du, varken uppe i himlen eller nere på jorden. Du står fast vid förbundet och visar godhet mot dina tjänare när de i uppriktig lydnad vandrar dina vägar. (1 Kung 8:22-23)

Herre, du är utan like och det finns ingen annan Gud än du, därom vittnar allt vi hört. (1 Krön 17:20)

Herre, bland gudarna är ingen som du, inga gärningar är som dina. (Ps 86:8)

Med vem vill ni jämföra Gud, vad vill ni likna honom vid? (Jes 40:18)

Med vem vill ni jämföra mig, vem är min like? säger den Helige. (Jes 40:25)

Vem är som jag? Må han ge sig till känna, förklara och bevisa det för mig. Vem har i förväg kungjort det som händer? Låt dem berätta för oss vad som skall ske. (Jes 44:7)

Vem vill ni jämföra mig med och göra till min like? Vem vill ni ställa vid min sida som kan jämföras med mig? (Jes 46:5)

Tänk på det som förut var, för länge sedan. Jag är Gud, ingen annan finns. Gud är jag, och ingen är min like. (Jes 46:9)

Vilken gud är som du, du som tar bort skuld och förlåter synd hos dem som är kvar av din egendom. Din vrede består inte för alltid, du vill helst visa nåd. (Mik 7:18)

Mina planer är inte era planer och era vägar inte mina vägar, säger Herren. (Jes 55:8)

Den Heliga Bibeln säger att Fadern är Gud: Är det så du lönar Herren, du vettlösa, dåraktiga folk? Är han inte din fader och skapare, han som gjorde dig, som formade dig? (5 Mos 32:6)

Sjung till Guds ära, lova hans namn, hylla honom som rider på molnen! Herren är hans namn, jubla inför honom, de faderlösas fader, änkornas försvarare, Gud i sin heliga boning. (Ps 68:5-6)

Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus. (Joh 17:3)

Så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till. (1 Kor 8:6)

Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. (2 Kor 1:3)

Från Petrus, Jesu Kristi apostel, till de utvalda som lever skingrade, som främlingar, i Pontos, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien, utvalda enligt Guds, vår faders, plan, helgade av Anden och bestämda till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd och frid åt er i rikaste mått. (1 Pet 1:1-2)

Den Heliga Bibeln säger att Herren Jesus är Gud:I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till… Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. (Joh 1:1-3, 14)

En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid åt er alla." Därefter sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!" Då svarade Tomas: "Min Herre och min Gud." Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror." (Joh 20:26-29)

Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. (Apg 20:28)

Jag skulle önska att jag själv fördömdes och skildes från Kristus om det kunde hjälpa mina bröder och stamfränder. De är ju israeliterna, som har fått söners rätt, härligheten, förbunden, lagen, gudstjänsten och löftena, de har fäderna, och från dem kommer Kristus som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet, amen. (Rom 9:3-5)

Från Simon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som genom rättfärdigheten hos vår Gud och frälsare Jesus Kristus har fått samma dyrbara tro som vi… ty då skall ni få fritt och öppet tillträde till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike. (2 Pet 1:1, 11)

Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig, Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare och bland dem är jag den störste. Men jag mötte förbarmande, och det för att Kristus Jesus skulle kunna visa allt sitt tålamod på mig som den förste, urtypen för dem som skall komma till tro på honom och vinna evigt liv. Evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden hans är äran och härligheten i evigheters evighet, amen. (1 Tim 1:15-17)

Ty Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor. Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och att leva anständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är, medan vi väntar på att vårt saliga hopp skall infrias och vår store Gud och frälsare Kristus Jesus träda fram i sin härlighet. (Tit 2:11-13)

Vi vet också att Guds son har kommit och att han har gett oss förstånd så att vi kan känna den Sanne. Vi lever i den Sanne, i hans son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet. (1 Joh 5:20)

Den Heliga Bibeln säger att den Heliga Anden är Gud:Herrens ande talar genom mig, hans ord är på min tunga. Jakobs Gud har talat, Israels klippa har sagt mig: Den styr sitt folk rättvist som styr det i fruktan för Gud. (2 Sam 23:2-3)

Då sade Petrus: "Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden och tar undan en del av pengarna du har fått för din jord? Var den inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld? Hur kunde du komma på tanken att göra så? Det är inte människor du har försökt lura, utan Gud." (Apg 5:3-4)

Slutsats:
(A) Den Heliga Skriften säger att det endast existerar en unik Gud.
(B) Samma Skrift säger att Fadern, Herren Jesus och den Heliga Anden är Gud.
(C) Detta innebär att den unike Guden är Treenig.

Är Jesus Gud - del 2

2009-08-10T11:29:00.000-07:00

Herren Jesus verkade i en historisk och kulturell kontext där många personer och auktoriteter ofta kallades för gudar (grek. theos). Se vad Aposteln Paulus skriver:

(1 Kor 8:5-6) Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden - det finns också många gudar och många herrar - så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

(Gal 4:8) Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar.

Apostel Paulus kallar även satan, denna världens härskare, för en gud:

(2 Kor 4:4) Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet - han som är Guds avbild.

Det var alltså vanligt att personer och auktoriteter kallades för gud (theos). Polyteism var även vanligt vilket betyder att auktoriteter ofta sa att de var gudar bland många andra gudar. Ett bra exempel är kejsarna i Romarriket. Dessa ansåg sig själva vara gudar bland flera gudar. Det skulle därför inte vara något revolutionerande för hedningarna om Herren Jesus skulle säga att Han är Gud. Vad som däremot var revolutionerande för hedningarna var Herren Jesus död och uppståndelse. Därför predikades i första hand Herren Jesus död och uppståndelse som i sin tur påvisade den Kristna läran vilken vidare säger att Herren Jesus är Gud och den andra Personen i den Heliga Treenigheten.

Judarna skulle inte heller ha tagit Herren Jesus på allvar om Han hävdade att Han var Gud. De skulle istället ha ignorerat Honom och klassat Honom som en hedning som liksom andra personer gjorde anspråk på ett vara en gud.

Vidare måste klargöras att majoriteten av judarna på den tiden endast kände till Gud Fadern. Om Herren Jesus skulle säga att Han var judarnas Gud då skulle dem tro att Han gjorde anspråk på att vara Gud Fadern. Herren Jesus är inte Gud Fadern utan Gud Sonen. Därför var Herren Jesus noggrann med att framföra att Han är skiljd från Gud Fadern men samtidigt jämlik Honom.

Här följer en text som tydligt visar att Herren Jesus är skiljd från Gud Fadern men samtidigt jämlik Honom:

(Joh 5:1-23) Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar, och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli frisk?" Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig." Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå!" Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.

Men det var sabbat den dagen, och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du får inte bära din bädd." Han svarade dem: "Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" Då frågade de: "Vem var det som sade åt dig att du skulle ta din bädd och gå?" Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen.

Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig." Mannen gick då till judarna och sade att det var Jesus som hade gjort honom frisk. Därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde sådant på en sabbat. Men han sade till dem: "Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag." Då blev judarna ännu ivrigare att döda honom, eftersom han inte bara upphävde sabbaten utan också sade att Gud var hans Fader och gjorde sig själv lik Gud.

Jesu förhållande till sin FaderJesus svarade dem: "Amen, amen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan endast det han ser Fadern göra. Ty vad Fadern gör, det gör Sonen. Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och större gärningar än dessa skall han visa honom, så att ni kommer att häpna. Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill. Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

I ovannämnda text förmedlar Herren Jesus tydligt att Han är skiljd och utsänd från Gud Fadern, samtidigt som Han gör många anspråk på att vara jämlik Gud Fadern:

(1) Sabbaten var en föreskriven vilodag för judarna. Denna föreskrift gällde dock inte Gud då det var Han som föreskev den för folket. Herren Jesus säger att Han kan verka på sabbaten precis som Fader vilket innebär att Han gör anspråk på att vara jämlik Gud Fadern.

(2) Herren Jesus kallar Gud Fadern för Sin Fader vilket, med hänsyn till kontexten, innebär att Han jämställer Sig med Gud Fadern. Detta var precis hur judarna förstod Honom.

(3) Herren Jesus säger att Han, liksom Gud Fadern, kan ge liv åt vem Han vill. Detta visar att Herren Jesus tillskrev Sig en befogenhet som endast tillhör Gud, vilket i sin tur påvisar att Han gjorde anspråk på att vara jämlik Gud Fadern.

(4) Herren Jesus säger att Han ska döma mänskligheten. Detta visar igen att Herren Jesus tillskrev Sig en egenskap som endast tillhör Gud och därmed gjorde anspråk på att vara jämlik Gud Fadern.

(5) Slutligen säger Herren Jesus att alla ska ära Honom liksom de ärar Gud Fadern. Detta är ett tydligt bevis på att Herren Jesus gjorde anspråk på att vara Gud och jämlik Fadern, speciellt då Gamla Testamentet säger att Gud inte delar Sin ära med någon annan än Sig Själv:

(Jes 42:8) Jag är HERREN, det är mitt namn. Jag ger inte min ära åt någon annan eller mitt lov åt avgudabilder.

Ovannämnda text säger alltså tydligt att Herren Jesus är skiljd från men jämlik Gud Fadern och att Herren Jesus gör anspråk på att vara jämlik Gud Fadern är mer betydande än att Han bokstavligt skulle säga: Jag är Gud.

Vidare kan vi läsa att de som kände Herren Jesus bäst, nämligen Hans apostlar och lärjungar, klart och tydligt säger att Han är Gud.

Lärjunge Petrus:(2 Pet 1:1,) Från Simeon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått på sin lott samma dyrbara tro som vi.

(2 Pet 1:11) Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.

Lärjunge Johannes:
(1 Joh 1:1) I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud.

(Joh 1:14) Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.
(1 Joh 5:20) Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.
Lärjunge Tomas:(Joh 20:26-29) Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." 27 Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" 28 Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" 29 Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser."

Apostel Paulus:
(Rom 9:3-5) Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe - mina landsmän efter härstamning. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

(1 Tim 1:15-17) Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över. Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. Skriften säger ju till Farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.

(Tit 2:11-13) Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.

Är Jesus Gud - del 1

2009-08-10T11:27:00.001-07:00

Jesus är aldrig citerad i bibeln där han säger de exakta orden, “Jag är Gud.” Däremot, betyder inte det att Han aldrig påstod att Han var Gud. Ta t.ex. Jesu ord i Johannesevangeliet 10:30, ”Jag och fadern är ett” I första stund ser det inte ut att vara ett påstående om att vara Gud. Om vi däremot, tittar på den judiska reaktionen på Hans påstående “Judarna svarade: Det är inte för någon god gärning vi stenar dig, utan för att du hädar och gör dig själv till Gud, fast du är människa” (Johannesevangeliet 10:33). Judarna förstod Jesu påstående som ett uttalande om att vara Gud. I de följande verserna rättar aldrig Jesus judarna genom att säga, ”Jag påstod aldrig att vara Gud.” Det tyder på att Jesus verkligen påstod att Han var Gud genom att säga, ”Jag och Fadern är ett” (Johannesevangeliet 10:30).

Johannesevangeliet 8:58 är ett annat exempel. Jesus påstod, Jag säger sanningen, Jesus svarade, innan Abraham var född, fanns jag!” Igen, i försvar tar Judarna upp stenar och försöker stena Jesus (Johannesevangeliet 8:59). Varför skulle judarna vilja stena Jesus om Han inte hade sagt något de tyckte var uppretande, ett påstående om att vara Gud?

I Johannesevangeliet 1:1 står det “ordet var Gud.” I Johannesevangeliet 1:14 står det ”ordet blev kött” Detta tyder på att Jesus är Gud i köttet. Apostlagärningarna berättar för oss, "...Va herdar för Guds församling, som Han har vunnit åt sig med sin Sons blod." Vem köpte kyrkan med Hans egna blod? Jesus Kristus.(Apostlagärningarna 20:28) Det visar att Gud köpt upp församlingen med Hans egna blod. Därför Jesus är Gud!

Tomas lärjungen bemöter Jesus med, “Herre min Gud” (Johannesevangeliet 20:28). Jesus rättar inte honom. Titus 2:13 uppmuntrar oss vänta på vår kommande Gud och frälsare – Jesus Kristus (titta också på 2 Petrus 1:1) I Hebreerbrevet 1:8, om Sonen däremot: Din tron, o Gud, består i evigheters evighet, och rättens spira är din kungaspira.

I uppenbarelseboken introducerar en ängel aposteln Johannes att bara lovsjunga Gud (uppenbarelseboken 19:10). Ett antal gånger i bibeln tar Jesus emot lovsång. (Matteusevangeliet 2:11; 14:33; 28:9,17; Lukasevangeliet 24:52; Johannesevangeliet 9:38) Han tillrättavisar aldrig människor som lovsjunger Honom. Om Jesus inte var Gud, skulle Han sagt till människor att inte lovsjunga honom, precis som ängeln i uppenbarelseboken hade gjort. Det finns många andra verser i bibeln som argumenterar för Jesu gudomlighet.

Den mest viktiga anledningen att Jesus måste vara Gud är att om Han inte är Gud, skulle inte Hans död ha varit tillräcklig för att betala skulden för hela världens synder (1 Johannesbrevet 2:2). Bara Gud kan betala en oändlig skuld. Bara Gud kan ta på sig hela världens synd (2 korintierbrevet 5:21), död, och uppstå – Hans vinst över synden och döden.

Tro på en Gud som jag inte kan se?

2009-08-10T11:24:00.000-07:00

Ett argument som Bibeln använder för att påvisa Guds existens är, att naturen är så storslagen, att en överlägsen intelligens måste ligga bakom den, det kan inte vara slumpens skörd. ”Himlarna förtäljer Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk” säger kung David i Ps 19:2. Aposteln Paulus uttalar i Rom 1:19 att ”det man kan veta om Gud, kan de ju själva se, Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga”. I en predikan i staden Lystra sade Paulus: ”Han (Gud) har under gångna tider tillåtit alla folk att gå sina egna vägar, men han har alltid gett sig till känna för er genom att han gjorde gott, han sände er regn från himmelen och fruktbara tider och gav er mat och glädje i överflöd”, Apg 14:17.

Bibeln säger, att Gud uppenbarar sig genom skapelsen. Genom att beskåda det som Gud har skapat, kan vi få en uppfattning om den Gud, som ligger bakom skapelsen. Naturen är magnifik i sin skönhet och naturens fantastiska växelspel är överlägset den främsta datorn i världen. Det är inte troligt att naturen skulle ha tillkommit genom en serie tillfälligheter. Det kräver mycket mer tro att hävda, att naturen skapats genom slumpen än att tro, att en intelligent skapare ligger bakom.

Albert Einstein, förmodligen den störste vetenskapsmannen genom tiderna, trodde på Gud. Hans kunskap om naturens storhet förde honom till den slutsatsen. ”Min religion består av en ödmjuk beundran av den obegränsade, överlägsne Ande, som uppenbarar sig själv i de små detaljerna, som vi kan förnimma med våra bräckliga och svaga sinnen. Denna djupt kända övertygelse om existensen av en överlägsen, förnuftig kraft, som är uppenbarad i det ofattbara universum, formar min gudstanke”. (Lincoln Barnett: ”The Universe and dr Einstein”, New York 1957, sid 95).

Låt oss titta på några exempel på naturens storhet som pekar på att en skapare ligger bakom vårt universum.

Perfekt ordning – en slump?

Den mänskliga hjärnan består av lite grå materia, och ändå kan ingen människogjord dator efterlikna den enorma mängd operationer, som den rutinmässigt utför åt oss varje dag. Bestående av 30 miljarder nervceller är hjärnan som en stor, outforskad kontinent – ett av universums under. Hur kan man egentligen tro, att ett organ av en sådan enorm komplexitet kan komma till genom en tillfällighet och vara resultatet av en ointelligent och rent materiell process? (Clark Pinnock: ”Reason Enough”, Exeter 1980, sid 59).

Är det rimligt att tro, att all ingrediens har bringats fram i en värld utan förstånd? Varför skulle vi ta förnuftet och tankarna med ett sådant allvar, om de bara är uttryck för rent materiella processer? Förnuftet i ett oförnuftigt universum är en motsägelse. Förutom hjärnan finns det naturligtvis andra förunderliga ting i människans biologiska kropp. Ett annat exempel är ögats fantastiska funktion, och de elektrokemiska operationer det utför för att ge oss färgupplevelser. Man kan inte undgå att bli förundrad över dess komplexitet. Detsamma gäller örat och hörseln, blodet, hjärtat, lungorna och de vanliga cellerna. Var och en av kroppens miljoner celler utför en rad olika uppgifter och innehåller massor av information.

Jorden själv är dessutom bevis för att den är skapad efter en genomtänkt plan. Om jorden var mycket mindre, så skulle det vara otillräcklig gravitation för att hålla kvar luften runt om vår planet. Skulle den vara större, så skulle atmosfären innehålla fritt väte som planeterna Jupiter och Saturnus och liv skulle ej vara möjligt. Om månen var mycket närmare eller större, så skulle det förekomma enorma tidvattenvågor. Om jorden låg lite närmare solen, skulle vi stekas. Skulle vi ligga längre bort skulle vi förfrysa (John Young: ”The Case against Christ, London 1978, sid 100).

Ett annat exempel är vattnet som har mycket speciella egenskaper. Människokroppen innehåller mycket vatten. Liv skulle ej vara möjligt utan dessa särskilda egenskaper. Oceanerna är världens termostat. Om ej temperaturen på jordens yta modererades av vattnet i oceanerna, så skulle livet kokas eller frysas till döden (Samuel Zwerner: ”The Origin of Religion”, New York 1945).

Argumenten jag försöker lyfta fram pekar på att det måste finnas en intelligent skapare bakom allt. Om du sätter en apa vid en skrivmaskin, så förväntar du dig inte att den skall kunna skriva en bok på ren slump, ja inte ens en sida, inte ens en mening, i bästa fall ett kort ord. Du utgår från att en bok är skriven av en målinriktad, intelligent person. Skapelsen är mycket mer storslagen än en bok. Hur mycket mindre skulle den ha kunnat komma till av en ren slump! På samma sätt som du inte kan greppa vare sig luften omkring dig eller lufthavets rymd ovan så kan vi inte greppa Guds verklighet. Det är just det som kräver TRO!

Jag har i detta avsnitt bara gett några få exempel på hur naturen vittnar om Guds existens. Läs gärna nästa avsnitt där jag tänker behandla den existentiella livsfrågan: Varför existerar vi?

Jesus sade: 'Därför att du har sett Mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.' (Johannesevangeliet 20:25 – 29). (´Saliga´ är ett uttryck som skulle kunna likställas orden ´glädj dig´)

Barndopet..fortsättning

2009-08-10T11:20:00.000-07:00

Avsikten med denna artikel är att försvara barndopet som ett heligt och giltigt sakrament. Vi ska enkelt och kort bevisa att denna ”tradition” kommer från Apostlarna själva och att både Heliga Bibeln och andra viktiga kyrkliga dokument bevisar detta:

De argument som våra protestantiska bröder har är att Jesus säger att: ”gå därför ut och gör alla folk till lärjungar. Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.” (Mat 28:19). De menar att man måste vara troende före dopet och eftersom barn inte kan tro (efter vad pingstvännerna menar vara tro) så kan inte heller barn döpas.

Att tolka dessa ord från vår Herre, Jesus på detta sätt är enligt kyrkans tradition ett missförstånd. Vi måste komma ihåg att Jesus sa detta till sina egna lärjungar som skulle gå ut till världen och förkunna evangeliet, men Han sa de INTE till människor som redan var kristna och levde i familjer. Detta måste vi förstå innan vi drar några slutsatser av vår Herres ord. Jesus gjorde en skillnad mellan kristna och icke kristna, men INTE mellan vuxna och barn.

Jesus säger själv att: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte!” (Mat 19:14).

En tysk professor, Joachim Jeremias, som har skrivit en vetenskaplig undersökning om barndopet under de första 400-århundradena skriver: ”Nya Testamentet är skrivet utifrån en missionssituation. Det bör därför inte överraska oss, när vi till att börja med måste fastslå, att samtliga ställen i Nya Testamentet som avser dopet hänför sig till övergångs dop (d.v.s. icke-kristna som blir kristna)” (Barndopet under de första 400-århundradena, sid. 13). När vi nu gjort detta klart för oss, kan vi gå vidare med att bevisa barndopets giltighet.

Lyssna på dessa ord från aposteln Paulus: ”Stefanas familj (egentligen hus) har jag också döpt” (1 Kor 1:16). Varför detta är så viktigt, ska vi nu titta närmare på. Det ord som vi ska titta närmare på är hus – grekiska oikos – som ibland också översätts ”familj”. Joachim Jeremias sammanfattar: ”Begreppet hus ”oikos” har samma innebörd som i det gamla testamentet, det vill säga det omfattar spädbarn. Självklart innebär det inte att varje gång det talas om dop av hela ”hus”, att spädbarn verkligen fanns i dessa familjer. Men det som däremot gäller är att Paulus och Lukas skulle aldrig kunnat använda ”oikos” om de hade velat säga att bara vuxna fick döpas” (ibid. 16).

Andra exempel från Bibeln är: Lydia. ”Och Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus predikade. När hon och alla i hennes familj hade blivit döpta…” (Apostlagärningarna 16:14-15)

Fångvakten. ”Och han (fångvaktaren) och de som hörde till hans familj döptes genast” (Apostlagärningarna 16:33).Vi har alltså minst 3 exempel från Bibeln som stöder barndopet.

För att ge ytterligare stöd kan vi citera Aposteln Petrus ord: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den Helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar” (Apostlagärningarna 2:38-39).

Slutligen kan vi hänvisa till ett mycket vikigt dokument från fornkyrkan: ”Den apostoliska traditionen”, skriven av Hippolytos av Rom. Innan vi citerar Hippolytos ord måste vi först klargöra vem han är. Hippolytos var en präst (och senare påve) i Rom under 200-talet. Han var en lärjunge till Ireneaus av Lyon, en biskop som kommer att presenteras närmare vid ett senare tillfälle. Ireneaus var i sin tur lärjunge till Polykarpos och Polykarpos var aposteln Johannes lärjunge. Alltså blir ledet från Jesus Kristus så här: Jesus -> Aposteln Johannes -> Polykarpus -> Ireneaus av Lyon -> Hippolytos.Hippolytos skriver: ”…Vi har, drivna av kärlek till alla helgonen, kommit fram till traditionens väsen, som är den rätta för kyrkan. Detta är så för att de som är informerade ska kunna bevara den tradition som funnits tills nu, enligt den förklaring vi ger den och så att andra ska kunna bli uppbyggda genom den…” (Den apostoliska traditionen, 1:2-3)Vidare skriver Hippolytos om de som skall döpas: ”… Barnen skall döpas först. Alla av barnen som kan svara (på biskopens frågor), låt dem svara. Om det finns något barn som inte kan svara för sig själv, låt föräldrarna eller någon annan i familjen svara istället för dem…” (Ibid. 21:4).

Fader Caesarius, docent i Nya testamentet och abbot vid Östanbäcks kloster, skriver också: ”Ett argument som anknyter till den tydligt tänkta ställföreträdande tron hos Hippolytos när der gäller barnen som döps är Mk 2:1-12 med parr. Den lame får tydligt dopets gåva - syndernas förlåtelse (jfr Nicenska trosbekännelsen) - pga vännernas tro - ingenting står om hans egen!”För att slutgiltigt besvara frågan om barndop är ok eller inte, citerar jag Origenes (200-talet), en teolog från Alexandria. ”Kyrkan har mottagit traditionen (att döpa barn) av apostlarna” (Barndopet under de första 400-århundrandena, sid. 51).Nu har vi alltså sett att barndop är giltigt och att Bibeln och andra tidiga kristna dokument uppmanar oss till att döpa barn.

Men en viktig sak som kanske hamnar i skymundan i våra dagar är det krav som gudfader / gudmoder har inför Gud. Det är en mycket viktig och helig uppgift att vara dop fadder och alla som är det måste fråga sig själv om han/hon har gjort allt för att uppfylla denna heliga uppgift.Låt oss aldrig glömma bort Jesu barmhärtighet och låta Hans kärlek, som vi tar emot genom sakramenten, förvandla våra liv.”Då ni alltså har uppstått med Kristus (i dopet), sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är ovan, inte på det som är på jorden… Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta och girighet… Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod… Överallt detta skall ni klä er i kärleken, som binder samman till en fullkomlig enhet” (Kolosserbrevet 3:1-14)

Källor:- Barndopet under de första 400-århundradena, Joachim Jeremias, EFS-förlaget, 1959 – Originalet: Die Kindertaufe in den ersten vier Jahrhunderten, Vandenhoeck & Ruprecht, Göttingen, 1958)- The Apostolic Tradition of Hippolytus of Rome, www.bombaxo.com/hippolytus.html; från böckerna: La tradition Apostolique: Sources Chretiennes, 11 bis. Paris, Editions du Cerf, 1984 och Gregory Dix (The treatise on the Apostolic tradition of St. Hippolytus of Rome, Bishop and Martyr. London: Alban Press, 1992- Den Heliga Bibeln, Folkbibeln.- Fader Caesarius, Benediktin abbot i Östanbäcks kloster, Sala.

Artikeln hämtad från: www.soku.org/talmide

Var salt och ljus för världen

2009-08-10T11:19:00.000-07:00

(Matt 5:13 – 5:15) Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Man behöver inte vara någon matlagningsexpert för att inse hur viktigt det är att inte förväxla salt med socker. Det kan nämligen leda till högst obehagliga överraskningar. Mammas nybakade bröd är särskilt gott att äta av när det är alldeles nygräddat och tas ut från ugnen. Men det har även hänt att jag smakat på nygräddat bröd och konstaterat att min mor råkat glömma tillsätta salt i brödet. Detta påverkar smaken och brödet smakar inte lika gott som det borde göra. Så är det faktiskt med våra liv också! Utan Guds ord med oss i hemmet, arbetet, studierna, idrotten och i våra andra vardagliga sysslor saknas friden, hoppet och den levande kärleken.I Bibeln talar Jesus om att vi är salt i världen. Jag är nog inte ensam om att tycka att denna bibelvers var knepig att förstå då man läste den allra första gången. Vad menade Jesus egentligen?

Saltet kan liknas vid Guds ord och Hans gåvor som Han ger åt var och en av oss. Alla har vi olika gåvor som vi fått av Gud och som måste användas och få verka i våra och andras liv. Visst hade det varit underbart om så många som möjligt i församlingen kunde bidra med något uppbyggande för att den skulle växa och välsignas med andlig näring.Vad är då problemet? Hur kommer det sig att många församlingar inte känns levande? Jo, motsatsen till saltet kan vi kalla socker och det kan vi låta symbolisera allt det som världen erbjuder oss. Om vi söker världens sötma, då är det stor risk att vi går vilse och samtidigt kväver vårt andliga liv. Tyvärr är det många som enbart söker det söta i världen som exempelvis nöjen, rikedom, droger, alkohol, skvaller och utsvävningar av olika slag. När man lever på det sättet blir allt som har med Gud att göra smaklöst. Vårt liv går just ut på att välja rätt. Det Gud skapat kan användas på olika sätt, antingen kan vi bruka dessa gåvor eller så kan vi missbruka det Gud har skapat!

Vi bär alla på salt inom oss. Det gäller bara för oss att låta Gud uppenbara vilka gåvor vi fått och söka efter möjligheten att kunna använda dessa gåvor i församlingen och samhället i övrigt. Risken finns nämligen att saltet annars kan mista sin kraft. Herren som gett oss våra gåvor kan alltså ta dem ifrån oss om vi inte använder dom.

Väldigt få talar om Jesus idag av olika anledningar. Vem skall då visa på Livets ljus som är Herren Jesus Kristus? Jo, just du med din tro! Du får då vara ett salt med din tro i församlingen och ett ljus i världen som speglar ljuset av Kristus. Om inte församlingen, det vill säga alla som vill tro och leva för Jesus Kristus, speglar Kristus kommer inte heller någon annan göra det. Gud har kallat dig in i tjänst för honom och du kan påverka mycket mer än du tror om du bara ber om Guds kraft att göra goda gärningar. Håll dig nära Jesus och låt honom påverka dig, så att du kan ge vidare och påverka din omgivning på rätt sätt. Kom ihåg att du inte är ensam - Jesus har lovat att vara med oss alla intill världens för alltid.( Matt 28:20)

”Skörden är stor, men arbetarna få. Be därför skördens Herre att han sänder fler arbetare.” (Matt 9:37-38)

Istället för att fokusera på vad andra kan göra för att sprida det kristna budskapet har tiden kommit då vi måste rannsaka oss själva och ärligt ställa oss frågan: Vad kan jag själv göra för min omvärld?

Gå i frid och tjäna Herren med glädje och låt ditt liv få vara ett ljus och salt för denna värld!

Faderns kärleksbrev

2009-08-10T11:16:00.000-07:00

Mitt barn…Du vet kanske inte vem jag är, men jag känner dig. Psalm 139:1

Jag vet när du sitter och när du står. Psalm 139:2

Jag är förtrogen med allt du gör. Psalm 139:3

Till och med varje hårstrå på ditt huvud är räknad. Matteus 10:29-31

För du blev skapad till min avbild. Första Moseboken 1:27

I mig lever du och rör dig och är till. Apostlagärningarna 17:28

För du är min avkomling. Apostlagärningarna 17:28

Jag kände dig innan du blev bildad i moderlivet. Jeremia 1:4-5

Jag valde dig då jag planlade skapelsen. Efesierbrevet 1:11-12

Du är inget misstag, därför att alla dina dagar var redan skrivna i min bok. Psalm 139:15-16

Jag fastställde en bestämd tid för din födelse och var du skulle bo. Apg 17:26

Du är underbart skapat. Psalm 139:14

Jag vävde dig i moderlivet. Psalm 139:13

Från din första stund har jag varit ditt stöd. Psalm 71:6

De som inte kännermig, gjorde felaktiga bilder av mig. Johannes 8:41-44

Jag är inte långt bort ifrån dig eller arg på dig, utan jag är den fullkomliga kärleken. Första Johannesbrevet 4:16

Det är mitt begär att få ge dig min kärlek,bara därför att du är mitt barn och jag är din far. Första Johannesbrevet 3:1

Jag erbjuder dig mer än en jordisk fader kan någonsin erbjuda dig. Matteusevangeliet 7:11

För jag är den fullkomliga fadern. Matteusevangeliet 5:48

Varje fullkomlig gåva som du får, kommer från min hand. Jakobsbrevet 1:17

För jag är din försörjare och möter alla dina behov. Matteusevangeliet 6:31-33

Min plan för din framtid har alltid varit fylld med hopp. Jeremia 29:11

Jag älskar dig med evig kärlek. Jeremia 31:1

Mina tankar om dig är lika tallösa som sandkornen på stranden. Psalm 139:17-18

Jag fröjder mig över dig med jubel. Sefanja 3:17

Jag vill aldrig sluta att göradig gott. Jeremia 32:40

För du är min dyrbar egendom. 2 Moseboken 19:5

Av hela mitt hjärta och all min själ önskar jag att du ska slå rot. Jeremia 32:41

Och jag vill visa dig stora och förunderliga ting. Jeremia 33:3

När du söker mig med hela ditt hjärta, ska du finna mig. 5 Moseboken 4:29

Ha din lust i mig och jag vill ge dig vad ditt hjärta beggar. Psalm 37:4

För det var jag som gav dig denna önskan. Filipperbrevet 2:13

Jag förmår göra långt mer än du kan föreställa dig. Efesierbrevet 3:20

För jag är din största uppmuntran. 2 Thessalonikerbrevet 2:16-17

Jag är också fadern som tröstar dig i dina svårigheter. 2 Korinthierbrevet 1:3-4

Jag hör dig och räddar dig ur all din nöd. Psalm 34:18

Som en herde bär ett lamm, bar jag dig tätt intill mitt hjärta. Jesaja 40:11

En dag skall jag torka alla dina tårar från dina ögon. Uppenbarelseboken 21:4

Jag är din far och jag älskar dig liksom jag älskar min son, Jesus. Johannesevangeliet 17:23

För min kärlek till dig är uppenbarad i Jesus. Johannesevangeliet 17:26

Han är en avbild av mitt väsen. Hebreerbrevet 1:3

Han kom för att visa att jag är för dig, inte emot dig. Romarbrevet 8:31

Och för att meddela att Han inte räknar till dina synder. 2 Korinthierbrevet 5:18-19

Jesus gav sitt liv för att du och jag kan försonas. 2 Korinthierbrevet 5:18-19

Hans död var det yttersta uttrycket av min kärlek till dig. Första Johannesbrevet 4:10

Jag gav upp det jag älskade för att vinna din kärlek. Romarbrevet 8:32

Om du tar emot min son som en gåva, så tar du också emot mig. Första Johannesbrevet 2:23

Och ingenting skulle någonsin kunna skilja dig från min kärlek. Romarbrevet 8:38-39

Vänd om och kom hem och det skall bli fest i himlen såsom ingen har sett förut. Lukasevangeliet 15:7

Jag har alltid varit din far och skall alltid förbli din far. Efesierbrevet 4:14-15

Min fråga är: Vill du vara mitt barn? Johannesevangeliet 1:12-13

Jag väntar på dig. Lukasevangeliet 15:11-32...

Kära hälsningar, Din Fader i himlen.Källa: www.FathersLoveLetter.com/Swedish

Varför svarar inte Gud på bön?

2009-08-10T11:11:00.001-07:00

Många av oss undrar varför Gud inte svarar på våra böner. Här följer en kort text av H. H. Påven Shenouda III om varför Gud ibland dröjer…

När vi säger att man ska ”vänta på Herren”, innebär det att vi ska vänta på Herren tills Han börjar handla? Nej. Detta tankesätt visar hur människor uppfattar saker och ting. Vi ska vänta i tro, inte bara på att Herren ska börja handla, utan att han faktiskt redan har börjat innan vi ens bett Honom om det. Till exempel kanske det finns en kyrka som är i behov av en präst och ber till Gud för detta. Det kanske verkar som om Gud har dragit ut på tiden och väntat två, tre år innan han sänder den rätta prästen. Faktum är att Gud började förbereda prästen för trettio eller fyrtio år sedan, långt innan kyrkan bett om det. Gud har förberett prästen på ett andligt plan och utrustat prästen med kunskap, visdom och andlig träning. Gud kanske har låtit prästen genomgå andliga prövningar och frestelser eller andliga erfarenheter som gör att han passar in för att tjäna i just den här kyrkan. Vi däremot, som inte har kunskap om Guds planer, tror att Gud dröjer i att uppfylla sina löften! Anledningar och visheten bakom påstådda fördröjningar.-

Fördröjningen kanske erbjuder en chans för dig att stärka och fördjupa dina böner och ditt andliga liv.

En sådan fördröjning kommer troligtvis att få oss att be mer intensivt av hela vårt hjärta, oupphörligt och förutsättningslöst. Vi kanske också börjar fasta och ödmjukar oss inför Gud eller ger löften till Honom. Hanna, Samuels mor, var ofruktsam eftersom Gud inte gav henne några barn från början och andra fruar brukade reta henne för detta, men Hanna ”bad och grät inför Herren. Hon gav även löften” (1 Samuelsboken 1:9-12). Hon lovade Gud att det barn av mankön som hon fick, skulle hon ge till att tjäna Herren i alla sina livsdagar. Hon använde denna fördröjning på detta sätt, eller kanske vi kan säga att Gud fann den lämpliga tiden för att ge henne barn då när hon uppnått en viss andlig vishet.

- Anledningen kanske är för att Herren förbereder än bättre väg:

Om Gud hade svarat på Josef den rättfärdiges böner när han blev tillfångatagen, kanske han hade blivit fri för att tjäna Potifar eller någon annan herre eller arbetat på något annat fält. Men ”fördröjningen” var ingen fördröjning utan en tid av väntan tills Farao drömde sin dröm och för vilken han inte fann någon uttydning tills Faraos kock berättade om Josef. Sedan uttolkade Josef drömmen på ett vist sätt och blev Egyptens ledare och som en son till Farao. På detta sätt var det som uppfattades som en fördröjning, i själva verket en förberedelse för en bättre status.

- Anledningen kan vara för att pröva vår tro.

Är det ett prov om vi blir oroliga när våra böner inte besvaras omgående, huruvida vi klagar, tar vår tillflykt till mänsklig hjälp, klagar på andra, hädar eller om vi helt enkelt väntar i tro, hopp och förväntan? Det är ett prov från Gud för att pröva vår tro och oss själva så att vi kan bemöta och bekämpa de svagheter som finns inom oss.

- Anledningen kanske är för att vi ska få ett ångerfullt hjärta. Ett omedelbart svar på alla böner leder oss till högmod och fåfäng ära. Men en ”fördröjning” kan leda oss till ödmjukhet och ångerfullhet så att vi inser hur svaga vi är.

- Anledningen kan vara en uppmuntran för att vi skall försonas med Gud.När Gud ”dröjer” i sitt svar, tänker vi om och ser om Gud kanske inte svarar för våra synders skull. Då kommer vi ihåg Herrens ord: ”vänd om till mig, så skall jag vända om till er” (Malaki 3:7). Detta leder oss till botgöring och en sådan botgöring skulle vara den tid som Gud ordnat utan dröjsmål.

- Anledningen kan vara att vi inte inser värdet i något som vi får omedelbart. Vi kanske inte ens tackar för en sådan sak. Men om svaret dröjer kommer vi att hålla fast vid vår önskan och känna hur värdefull den är om den uppfylls. När svaret dröjer en tid kommer vår tacksägelse öka och vi kommer känna mer av Guds godhet. Detta kommer i sin tur leda till att vi fördjupas i vår relation till Gud och det gör oss försiktiga så att vi inte förlorar vad vi fått. Gud kanske dröjer i prövningen så att vi får dess välsignelse.

Om Gud svarar oss omedelbart och tar bort prövningen kommer vi inte att få den välsignelse vi skulle ha fått om vi uthärdade den. Vidare skulle vi få kronor och andliga erfarenheter. Vi får även dygden av tålamod, väntan och lydnad till Herren.Anledningen till att det dröjer kan vara att Gud förbereder något bättre än det vi ber Honom om.

Gud ger inte bara det vi ber om utan Han ger det som passar oss bäst.Gud svarar inte bokstavligt till bönen utan till den andliga meningen i bönen. Han känner våra behov mer än vi gör det och Han vet mer vad som är bra för oss än vi själva. Det räcker att vi säger till Honom att vi behöver något och Han kommer att välja i sin vishet det som är bäst för oss och som stämmer överens med Hans heliga vilja fylld av visdom. Kanske är känslan av att Gud dröjer till för att uppenbara för oss att vi inte riktigt vet hur vi ska säga: ”låt Din vilja ske”.

Vi säger dagligen denna fras i våra dagliga böner, men vi vet troligen inte dess djup och förstår dess innebörd eller verkligen menar vad vi säger. När ett bönesvar dröjer borde vi säga: ’O Herre, vi tvingar inte vår vilja på dig utan lyfter bara fram vad vi önskar och har i våra hjärtan. Om du tycker att de är bra, så må du ge dem när du vill, låt annars din vilja ske och vi är nöjda’. Det är en övning i livet av hängivenhet och förtröstan på Guds gåvor. Vi behöver bara vänta med våra hjärtan fulla av frid och förtröstan. Med en känsla av att saken ligger helt och fullt i Guds händer och ömma hjärta. Detta är nog för oss.

Källa: Life of Hope, H. H. Pope Shenouda III, Sid. 150-154

Vem är Jesus i Bibeln?

2009-08-10T11:08:00.000-07:00

Här kommer en sammanfattning av hur Han beskrivs i alla bibelböckerna:

I Första Mosebok är han Skaparen.

I Andra Mosebok är han påskalammet.

I Tredje Mosebok är han vår överstepräst.

I Fjärde Mosebok är han molnstoden under dagen och eldstoden under natten.

I Femte Mosebok är han profeten liksom Mose.

I Josua vår frälsnings hövding.

I Domarboken vår domare och laggivare.

I Rut vår bördeman och frälsare.

I Första och Andra Samuelsboken vår betrodde profet.

I Kungaböckerna och Krönikeböckerna vår regerande konung.

I Esra vår rättfärdige lärare.

I Nehemja återuppbyggaren av de nedrivna murarna i våra liv.

I Ester vår Mordokai.

I Job vår för evigt levande förlossare.

I Psaltaren Herren vår herde.

I Ordspråksboken och Predikaren är han vår vishet.

I Höga Visan älskaren och brudgummen.

I Jesaja Fridsfursten.

I Jeremia den rättfärdiga grenen.

I Klagovisorna den gråtande profeten.

I Hesekiel den underbara mannen med fyra ansikten.

I Daniel den fjärde mannen i den brinnande ugnen.

I Hosea mannen som är för evigt trogen den otrogna.

I Joel den som döper i helig Ande och eld.

I Amos den som bär våra bördor.

I Obadja den som är mäktig att frälsa.

I Jona den store missionären till främmande länder.

I Mika glädjens budbärare.

I Nahum Guds utvalda hämnare.

I Habackuk evangelisten som ber: "Förnya i detta år dina gärningar".

I Sefanja Frälsaren.

I Haggai ägaren till allt silver och guld i världen.

I Sakarja källan som rinner upp i Davids hus och renar från synd och orenhet.

I Malaki rättfärdighetens sol som går upp med läkedom under sina vingar.

I Matteus är han Messias.I Markus undergöraren.

I Lukas är han Människosonen.I Johannes Guds Son.

I Apostlagärningarna är han den helige Andes tecken och under.

I Romarbrevet låter han allt samverka till det bästa för den som älskar Gud.

I Första och Andra Korintierbrevet är han Andens frukt och Andens gåvor.

I Galaterbrevet är han den som friköpte oss från lagens förbannelse.

I Efesierbrevet den outgrundliga rikedomen i Kristus.

I Filipperbrevet Gud som tillgodoser alla våra behov.

I Kolosserbrevet den gudomliga fullheten förkroppsligad.

I Första och Andra Tessalonikerbrevet vår återvändande kung.

I Första och Andra Timoteusbrevet medlaren mellan Gud och människa.

I Titus en trofast herde.I brevet till Filemon en vän, mer trofast än en broder.

I Hebreerbrevet det eviga förbundets blod.

I Jakobs brev den store läkaren.

I Första och Andra Petrusbrevet den högste herden.

I Första, Andra, och Tredje Johannesbrevet är han evig kärlek.

I Judas brev Herren som kommer med sina tusentals heliga.

I Uppenbarelseboken Kungars Kung och Herrars Herre!

En vacker bön

2009-08-10T11:06:00.000-07:00

O gudomlige Tröstare, Sanningens Ande,
o Godhetens skattkammare och Livets källa,
du som rättvist fördelar dina gåvor
och ger oss av din himmelska nåd,
kom och var mitt ibland oss,och rena oss från all orättfärdighet.
Skapa i oss ett rent hjärtaoch förnya i oss ett rätt sinnelag,
ett måttfullt och rent sinnelag,ett pietetsfullt och heligt sinnelag,
ett eftertänksamt och kraftfullt sinnelag,
ett vist och genomtänkt sinnelag,som bärs av fruktan för dig, o Gud.
Var med oss, kom mitt ibland oss,
ge oss ledning, ge oss hjälp, ge oss styrka, ge oss tröst.
O heliga, barmhärtiga och goda Ande,
ge mig en fontän av tårar, så att jag i dem kan tvätta mitt hjärta rent från all orättfärdighet,så att du kan känna att du kan komma och bo i det.
Upptänd i mig din gudomliga kärleks eld och förnya i mig din Andes goda arbete,
så att jag må leva med dig och i dig i evighet.
Amen.

/Ärkebiskop Severios Mourad, Syrisk Ortodoxa Kyrkan i Jerusalem.

Samla glödande kol..

2009-08-10T11:04:00.000-07:00

Ja, det står i Bibeln: "Men om din fiende är hungrig, så ge honom att äta, om han är törstig, ge honom att dricka. Gör du det, samlar du glödande kol på hans huvud." (Romarbrevet 12:20 / Ordspråksboken 25:22)

Att samla glödande kol är en urgammal bestraffningsmetod. Istället för fängelse kunde man få rödglödat kol på huvudet. Paulus menar att om vi gjort något gott mot någon som inte väntar sig det, en som inte gjort sig förtjänt av det. Då är det som om vi straffar honom med dåligt samvete. Han väntar sig något ont tillbaka, men istället får han något gott. Samvetet börjar gnaga och det är också ett straff, enligt Paulus.

Genom att vara vänlig mot den som är ovänlig så ger man honom just det han saknar: kärlek och värme. Bildligt talat får han bära hem det till sig på huvudet och vem vet, kanske gör det hans tillvaro så pass mycket ljusare och varmare att han själv kan börja vara vänlig.Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Maria, Maria, Maria, Maria, Maria, Maria

2009-08-10T11:02:00.000-07:00

Nej, rubriken är inte felsatt:)

Det finns faktiskt sex Marior i Nya testamentet och som var fantastiska på olika sätt:

Maria (Jesu mor). Läs mer om henne i Lukas 2 och Johannes 2.2.

Maria från Magdala. Hon kom först till graven och såg Jesus uppstånden. Lukas 8:2, Johannes 19:25-20:18.3.

Maria (släkt med Jesus). (Matteus 27:56-28:1).

Maria som satte sig vid Jesu fötter. (Johannes 11:1-44, 12:1-8).5.

Maria öppnade sitt hus för evangeliets tjänst. (Apostlagärningarna 12:12).6.

Maria som arbetat mycket för evangeliet. (Romarbrevet 16:6).

Helige Serafim av Sardov

2009-08-10T11:01:00.000-07:00

Helige Serafim av Sarovs råd för det andliga livet.

Den helige Serafim av Sarov (1760–1833) blev redan under sin livstid en av de mest besökta andliga ledarna. Hans betydelse i Ryssland men också för resten av kristenheten kan inte överskattas. Här får vi del av hans andliga råd.

Fastan
Fasta består inte bara i att äta sällan, utan också i att äta lite, inte i att äta en gång, utan i att inte äta mycket. Oförståndig är den som väntar till den bestämda tiden och under måltidstimmen hänger sig åt omåttligt ätande med både kropp och sinne. Vad beträffar födan bör man även se till att inte göra åtskillnad mellan mat som smakar väl och mat som inte smakar väl. Detta är något som är till för djuren, men hos en förståndig människa är det ingalunda värt att berömmas. Vi tar avstånd från välsmakande mat för att kuva vårt upproriska kött och låta anden få frihet att verka.

En sann fasta består inte bara i att man utmattar köttet, utan också i att man ger den del av brödet man vill äta upp själv till någon som hungrar. "Saliga äro de som hungra

Biografi av helige Serafim

2009-08-10T10:58:00.000-07:00

Biografi av helige Serafim (1759 - 1815)

En främmande och underbar värld öppnar sig för oss, när vi försöker att närma oss ett helgons liv. Det stora ryska helgonet, den helige Serafims av Sarovs liv visar oss några av de mest överraskande ting, som någonsin berättats. I hans barndom fanns redan tecken på att gudomlig nåd beskyddade och ledde honom bland världens faror. Senare, då han hunnit nå höjden av helighet, botar han sjuka, ber för syndare, man ser honom stråla av ljus och hör honom förutsäga framtiden. Han älskade barn och enkla människor, och i Sarovs skogar kom vilda djur och åt direkt ur hans händer. Ändå levde han här i denna världen precis som vi och knappast mer än ett århundrade skiljer oss från honom.

På porträtt och ikoner verkar han gammal och böjd, med långt vitt hår: hans blå ögon, som reflekterar himlavalvet är fulla av visdom och godhet. ´Min glädje´, brukade han säga till varje besökare. ´Kristus är uppstånden´ är ett annat uttryck han varje morgon använde som ett "God morgon". Uppståndelsens glädje var källsprånget till hans inre liv och redan här nere såg han de himmelska boningarna öppna framför sig.

Staden Kursk, där helige Serafim föddes den 19 juli 1759, är en av de äldsta städerna i centrala Ryssland. Fast solig och fridfull med sina små låga, ljust färgade hus, sin marknadsplats, sina många kyrkor och klocktornhade den lärt känna blodiga krig och bittra olyckor i gångna tider. Närhelst svårigheter kom till deras bygd gick människorna i Kursk och bad inför den ikon av Guds moder, som kallades ´den närvarande´. Den hade århundraden tidigare hittats vid foten av ett träd. Vid revolutionen 1917tog de trogna med sig den, och alltsedan dess har den följt med ryska flyktingar, när de flyttat kring jorden.

Lille Prochor (det namn som gavs den heliga Serafim vid födseln) var Moshnin-familjens tredje barn och och han hade en bror och en syster. Hans far var byggnadsingenjör och strax före Prochors födelse hade han åtagit sig att bygga en katedral, men han dog innan den var färdig. Så Prochors mor måste axla bördan att slutföra makens arbete. Ofta tog hon lille Prochor med sig till byggnadsplatsen och där utvecklades hans intresse för kyrkoarkitektur. En dag när hon och Prochors klivit uppför kyrktornets trappor, tog pojken, nu sju år och obekymrad om faror, ett obetänksamt beslut och föll över kanten. Fallet var verkligen mirakulöst, för han kom inte till skada. En gudsman, som kunde se in i framtiden, gick förbi. Han profeterade för pojkens mor, att Gud hade avvärjt olyckan för att Prochors skulle bli ett stort helgon. När prochos var tio år gammal var han mogen för sin ålder, men han måste avrbyta sina studier på grund av en allvarlig sjukdom. En natt hörde modern honom tala till någon och hennes son omtalade för henne, att den saliga jungfru Maria hade visat sig för honom och lovat att han skulle bli botad från sin sjukdom. Några dagar senare passerades Moshnins hus av en procession, där en undergörande ikon av jungfru Maria bars, och Prochors mor förde hastigt ut sin sjuka son för att han skulle ära Guds moder: strax efter återfick pojken sin hälsa. Sedan blev Bibeln hans favoritbok och kyrkan den plats dit han gick så ofta det var möjligt. Ibland mötte han på vägen den gudsman, som hade profeterat om honom för hans mor, och de båda blev mycket goda vänner.

Denne försökte dölja sin profetiska nådegåva under ett annorlunda och en smula konstigt beteende för att den inte skulle tilldra honom allt för mycket beundran. Den helige Serafim hade alltid stor beundran för detta slags helighet: "Gud kallar aldrig svaga själar till en sådan kallelse", sade han.

När Prochor var sjutton år gammal, slog han sig ihop med sin äldre bror, som hade en liten affärsrörelse i staden. Eftersom han måste tillbringa alla dagar i affären med att föra räkenskaper och tala med kunder, steg prochor upp mycket tidigt för att få tid att vara i kyrkan. På kvällarna var han helt försjunken i att läsa Bibeln och kyrkofädernas skrifter. Hans stora kunskaper i den Heliga Skriften inspirerade honom att se det eviga bakom det jordiska, vilket senare visade sig i hans samtal med människor.

Prochor hade redan kommit att få ett starkt inflytande över sina medhjälpare. Han älskade att bjuda hem sönerna till stadens affärsmän och under de långa vinterkvällarna förklarade han stycken ur Bibeln för dem och berättade ur helgonens liv. Senare bestämde sig Prochor för att göra en pilgrimsresa till Kiev, som kallades "de ryska städernas moder", och var ryktbart för sina gamla kyrkor och kloster. Han gav sig iväg åtföljd av fem av sina vänner och i ett kloster i Kiev blev han tillrådd att ikläda sig munkdräkten i Sarovs "öken", vilken låg vid Kursks gräns, hans egen trakt. Vid hemkomsten berättade han allt för sin mor. Hon opponerade sig inte mot hans hjärtas önskan. Tvärtom välsignad hon den genom att ge honom ett bronskors - en släktklenod - som Prochor sedan bar hela livet.

Källa:
Titel: Serafim av Sarov
Författare: Valentine Zander.

Korsfästelsen - Jesu egna ord

2009-08-10T10:56:00.000-07:00

9 november 1986 fick Vassula Rydén ett budskap av Jesus. Han berättade då om korsfästelsen och den har gjort starkt intryck på mig. Lagom till påsken publicerar jag texten på hemsidan. Tänk att Gud älskar oss så mycket att Han sände sin egen Son så att vi kunde få evigt liv med Honom!

När de gisslat mig, spottade de på mig och gav mig flera hårda slag i huvudet. De sparkade mig i magen så att jag inte kunde andas, och Jag föll till marken, och jämrade mig av smärta. De roade sig med mig. De turades om att sparka mig. Jag var oigenkännlig; min kropp var sönderbruten likaså mitt hjärta.

Mitt kött, som fläkts av, hängde överallt på min kropp. En av dem drog upp mig och släpade mig, för benen bar mig inte längre. Sen klädde de mig i en av sina mantlar. De släpade iväg med mig, medan de fortsatte att slå mig. De slog mig över ansiktet, krossade min näsa; de pinade mig. Jag lyssnade till deras förolämpningar, dotter. Deras röster var fyllda av ett sådant hat och förlöjligande, som ännu mer fyllde min lidandes bägare.

Jag hörde de säga: "Var håller dina vänner hus, medan deras kung är hos oss? Är alla judar likadana förrädare som de? "Se, deras konung!", och så krönte de mig med en törnekrona, dotter. "Var är dina judar nu, som skall hylla dig? För du är väl kung eller hur? Kan du härma en? SKRATTA DÅ! Gråt inte, för du är ju kung, eller hur? Uppför dig då som en kung!

De band ihop mina fötter med rep och sade åt mig att gå dit där korset låg. Dotter, Jag kunde inte gå, eftersom mina fötter var hopbundna, så de slängde ner mig på marken och drog mig i håret fram till korset. Smärtan var olidlig. Bitar av mitt kött, som efter gisslingen hängde löst, slets bort. De lossade repet kring mina fötter och sparkade upp mig och sade åt mig att lyfta upp min börda på axlarna. Jag kunde inte se var korset var för ögonen var fyllda med blod som flödade ner över ansiktet från törnetaggarna, som trängde in i huvudet. De lyfte korset och lade det på mina axlar, medan de knuffade mig mot portarna Dotter, o så tungt det korset var, som Jag måste bära!

Jag trevade mig fram till porten pådriven av gisslet bakom mig. Jag försökte att se vägen genom blodet, som brände i ögonen. Jag kände hur någon torkade mitt ansikte.

Några ångestfyllda kvinnor kom fram till mig. De tvättade mitt svullna ansikte. Jag hörde dem gråta och snyfta. Jag kunde känna dem alldeles intill mig. "Var välsignade mumlade Jag. Mitt blod skall tvätta bort mänsklighetens alla synder. Se, dotter, tiden har kommit för er frälsning."
Jag släpade mig fram. Folkmassan blev vild. Jag såg överhuvudtaget inte en enda vän, ingen fanns där för att trösta mig. Min ångest växte och Jag föll till marken. Soldaterna, som var rädda att Jag skulle dö, innan de hunnit korsfästa mig, befallde en man, som hette Simon, att bära korset Dotter, det var inte av kärlek eller medkänsla, det var för att spara mig för korset.
När vi kom fram till berget, kastade de omkull mig, slet av mig kläderna så att jag låg naken inför allas ögon. Mina sår gick upp igen och blodet rann ut på marken. Soldaterna gav mig vin med galla i men Jag ville inte dricka det, för djupt inne i mig bar Jag redan den bitterhet, som mina fiender hade gett mig.

De spikade först snabbt igenom mina handleder och efter att ha naglat fast dem vid korset sträckte de ut min sönderbrutna kropp och spikade våldsamt igenom mina fötter. Dotter, O dotter, vilken smärta, vilken ångest, vilka själskval. Övergiven av mina älskade, förnekad av Petrus, honom, på vilken Jag skulle bygga min kyrka, förnekad av resten av mina vänner lämnad helt ensam, utlämnad till mina fiender grät Jag, för min själ var fylld av sorg.

Soldaterna reste mitt kors och körde ner det i hålet i klippan. Jag betraktade folkmassan därifrån men såg knappast något genom mina svullna ögon. Jag betraktade världen Jag såg inte en enda vän bland dem som förlöjligade mig. Ingen fanns därför att trösta mig. "Min Gud! min Gud! Varför har du övergivit mig?, Övergiven av alla dem som älskade mig.

Min blick föll på min moder. Jag såg på henne och våra hjärtan talade: "Jag ger dig mina älskade barn, så att de blir dina barn också. Du skall vara deras moder." Slutet närmade sig. Jag såg himlarna öppna sig, och varje ängel stod upprätt i djup tystnad. "Min Fader, i dina händer befaller Jag min ande. Nu är Jag hos dig. "

Helige Antonius

2009-08-10T10:55:00.001-07:00

Jag såg alla fiendens fällor, som är utlagda över jorden, och jag suckade och sade: Vem kan undgå dem? Då hörde jag en röst som viskade till mig: Ödmjukheten.

Klä på er Guds rustning!

2009-08-10T10:44:00.000-07:00

Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör det under åkallan och bön och be i er ande varje stund (Efesierbrevet. 6:10-18).

Gud uppmanar oss alltså att ta på oss hela rustningen, inte enstaka delar av den, utan hela! I Romarbrevet står det så här:Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning. Låt oss leva värdigt, som det hör dagen till, inte med festande och drickande, inte med otukt och orgier, inte med strider och avund. Nej, ikläd er herren Jesus Kristus och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks. (Romarbrevet. 13:12-14) Det är alltså Jesus som är vår rustning! Vad representerar de olika delarna då?

Sanning (bälte): Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Johannesevangeliet. 14:6)

Rättfärdighet (pansar): Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. (1 Korinthierbrevet. 1:30)

Frid (skor): Jag lämnar en gåva efter mig, och det är frid. Ni ska få av min frid, en frid som ingen här i världen kan ge er. Var därför inte oroliga och rädda. (Johannesevangeliet. 14:27)

Tro (sköld): Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att vinna den glädje som väntade honom uthärdade han korset utan att bry sig om skammen och sitter nu till höger om Guds tron. (Hebreerbrevet. 12:2)

Frälsning (hjälm): Ty när han, för vilken och genom vilken allting är till, ville föra många söner till härlighet, måste han låta honom som leder dem till frälsningen bli fullkomnad genom lidande. (Hebreerbrevet. 2:10)

Guds ord (svärd): I tidens början fanns redan Ordet. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud…Och Ordet blev människa och levde bland oss här på jorden. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den enda Sonen har fått av sin Far i himlen. Och genom Sonen har vi lärt känna Fadern och hans kärlek och förlåtelse. (Johannesevangeliet. 1:1,14).

Vi tar på vår rustning genom en enkel bekännelse i tro: ”Jesus, du är min rustning. Du är min frälsning. Du är mitt hopp. Du är min rättfärdighet. Du är min frid. Du är min sanning. Du är källan till min tro. Jag uppehålls av Ditt Ord. Du är själva livet för mig. Tack vare dig Jesus är jag fullständigt skyddad mot varje attack från djävulen. Du är min styrka. I dig är jag mer än en övervinnare. När vi tagit på vår rustning behöver vi behålla den på genom en daglig bekännelse i tro, då vi erkänner Jesus vara det varje del av rustningen representerar. Oavsett om vi är den svagaste eller den starkaste troende, bevaras vi på grund av Guds rustning – inte på grund av mänsklig prestation utan genom Guds kraft.